Todesurteil (Dödsdom)

Österrikisk deckare

När jag var i Wien för ett tag sen kunde jag inte låta bli att spana in lite lokala deckare på originalspråk. Jag fastnade för Österrikaren Andreas Grubers deckare Todesurteil. För ungefär 100 år sedan var jag Au-pair i Österrike och lärde mig tyska (med wieneraccent) men den var aningen ringrostig så det tog ett tag att läsa boken. Tyvärr verkar boken inte vara översatt till svenska eller engelska men min uppmaning är att läsa deckare på originalspråk om man kan speciellt om man är ute och reser och får en koppling till landet och kanske kan känna igen olika miljöer.

Maarten S. Sneijders

Todesurteil är andra boken som handlar om Maarten S. Sneijder. En holländsk profilerare verksam i Wiesbaden som lärare på en polishögskola. Maarten är högpresterande och duktig på sitt jobb men en skitstövel som person. Som parhäst finns Sabine Nemez. En ung student som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt, impulsiv och envis. Parallellt får vi följa ett fall i Wien där någon kidnappar och dödar unga flickor. Där följer vi åklagare Melanie Dietz

Spännande polisthriller i högt tempo

Så kan man sammanfatta den här boken. Den är underhållande med  raskt tempo. Jag gillar karaktärerna även om liknande karaktärer återfinns i många deckare – medelålders arbetsnarkoman med trassligt och privatliv och en hetsig ung kvinna. Därför gillar jag att författaren slängt in Melanie Dietz som bidrar med lite mjukhet och mogenhet. Hennes terapihund ger ett extra plus. Intrigen knyts ihop fint, dock med en extra twist för mycket på slutet.

Mer deckare från Wien

Vill man läsa mer deckare från Österrike kan jag rekommendera Martin Ambrosch deckare Spuren des Bösen. Böckerna blev en deckarserie som visades i SVT i våras (I ondskans spår). Handlar om förhörsspecialisten och psykiatern Dr Richard Broch som hjälper polisen i Wien med en del fall. Broch har en flera likheter med Maarten S. Sneijders.

Hitchcock-kvälllar i sommar

Man missar lite när man har semester. Därför har jag missat att SVT har Hitchcock-kvällar på fredagar under sommaren. 6 filmer visas plus filmen Hitchcock från 2012 som är en kärlekshistoria mellan Hitchcock och hans fru.

Jag tycker att det hade varit bättre om de visat filmerna under ruggiga höst/vinterkvällar men men. Väl värda att se är de i alla fall!

Nedan får ni lite smakprov på filmerna. Gillar hur Hitchcock ofta låter en Voice-over eller huvudrollsinnehavare (ofta James Stewart) ”berätta” om filmen i trailerna. Notera också att Hitchcocks filmer nästan alltid baseras på litterära verk. En del av filmerna finns också i fullformat på Youtube om inte SVTs tider passar.

 

Mannen som visste för mycket (1956) – Visas fredag 31 juli 21.45

Hitchcock spelade in den här filmen redan 1934 men han gjorde en del ändringar. Hitchcocks favorit James Stewart  har återigen huvudrollen ihop med Doris Day. Titeln kommer från G.K Chesterton titel till en samling noveller men intrigen har ingenting med någon av novellerna i boken att göra.

 

 

En studie i brott (Vertigo 1958) – Visas fredag 7 augusti 21.45

En av mina favoriter av Hitchcock. Baserad på en fransk kriminalroman från 1954 av Pierre Boileau och Pierre Ayraud.

 

 

Hitchcock (2012) – Visas fredag 14 augusti 21.45
Psycho (1960) – Visas fredag 14 augusti 23.25

Hitchcock-sommaren avslutas med en dramafilm om Hitchcock, med Anthony Hopkins och Helen Mirren i huvudrollerna, följt av Hitchcocks mest kända film – Psycho som är baserad på en spänningsroman av Robert Bloch från 1959. Fortfarande läskig med ett av världens mest läskiga och kända ljud i duschscenen…

 

 

 

Repet (1948) – Redan visats

Filmen är baserad på en pjäs av Patrick Hamilton som i sin tur löst baserade pjäsen på ett verkligt mordfall Leopold & Loeb, två unga män som 1924 mördade än 14-årig pojke ”Det perfekta brottet” för att visa deras överlägsna intelligens. Inte min favorit-Hitchcock men obehagligt tema och mördare.

 

 

Fönstret åt gården (Rear Window 1954) – Redan visats

Baserad på en novell av Cornell Woolrich 1942. Idag känns inte filmen superspännande men det är många filmer som i efterhand har tagit efter temat. Bakgården är spektakulär eftersom Hitchcock lät bygga hela bakgården som en gigantisk kuliss med tre sidor där skådespelare agerar ”live” samtidigt. Grace Kelly visar upp ett antal vackra kreationer i filmen och man förstår hur hon kunde bli en filmikon. Det mesta av ljudet, inklusive musiken. Soundtracket innehåller en rad kända 50-talslåtar som t.ex varianter av That´s amore och Mona Lisa.

 

 

Frenzy (1972) – Redan visats

En av Hitchocks sista filmer och en av 3 som utspelar sig i England. Jag föredrar filmerna fram till 60-talet. 70-talet passar på något sätt inte Hitchcocks anda… gillar den gammeldagsa känslan. Många kritiker däremot tycker att den här är en av de bästa av Hitcocks filmer. Baserad på romanen Goodbye Piccadilly, Farewell Leicester Square av Arthur La Bern.

 

 

Sommartips: Linda

Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem

Film- och tv-manusförfattaren Stefan Ahnhem (han har bl.a. skrivit manus till serier som Wallander och Irene Huss) har tagit steget in i bokvärlden och han gör det med bravur. 

Polisen Fabian Risk återvänder till sin barndomsstad Helsingborg och blir snabbt indragen i ett mordfall. På mordplatsen hittar man ett gammalt klassfoto där offrets ansikte kryssats över. Klassfotot är från Fabians egen högstadieklass vilket höjer insatsen ytterligare då någon verkar vara ute efter fler på fotot.

Ger boken mersmak så kom efterföljaren Den nionde graven ut nyligen. Jag har inte läst den ännu så den får följa med på min semester.

Intervju med Anna Lihammer

foto: Johanna Jeansson

Anna Lihammer är fil. dr i Historisk arkeologi. I januari 2014 debuterade Lihammer som skönlitterär författare med den historiska kriminalromanen Medan mörkret faller. Den blev kritikerrosad och prisbelönt som Årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin. Sedan mars 2015 är hon aktuell med uppföljaren Än skyddar natten. 

 

Välkommen Anna Lihammer!

Du är både författare och är arkeolog. Vad är det som har gjort att du har valt att kombinera dessa två yrkesområden?

Jag tror att nyfikenheten är roten till båda sakerna. Både i mitt arbete som arkeolog och i mitt skrivande drivs jag av nyfikenhet. Av att vilja veta mer, av att vilja förstå, av att hitta oväntade kopplingar mellan olika saker.

 

Hur började din författarkarriär?

Allt började faktiskt med en populärvetenskaplig bok om arkeologi – Arkeologiska upptäckter i Sverige – som handlar om spännande arkeologiska fynd. Men efter ännu en fackbok, den gången om vikingatiden, fick jag lust att skriva något annat…

 

Tror du att din bakgrund som arkeolog har påverkat dig att skriva just en historisk detektivroman?

Ja, det tror jag. Kanske har det också påverkat mitt sätt att skriva i stort, eller i varje fall hur jag skapar en berättelse. Jag brukar beskriva arkeologi som ett sätt att se på världen. Ett sätt där man sätter samman fragment och materiella lämningar till en berättelse om det som en gång varit.

 

Sedan är ju deckare en genre som ofta utmärks av väldigt bra miljöskildringar, något som också liknar arkeologin på sitt sätt.

 

 I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dem?

Kanske kan man säga att de handlar om vad man är beredd att göra för att nå sina mål i en värld som slits sönder, men också om vad man är beredd att göra för varandra. 

 

 Huvudpersonen Carl Hell är ganska speciell. Kan du berätta lite om honom och hur gick det till när du skapade karaktären?

Carl försöker vara en god människa. Han är det nog också, men samtidigt är han en ganska sluten och tystlåten person och omgivningen inser inte alltid hans goda avsikter.

 

Carl och Maria Gustavsson arbetar tillsammans, därför att han vill det. Egentligen har han aldrig frågat henne vad hon vill, vilket nog kan tänkas vara ganska tidstypiskt. Maria tycker att han gett henne oväntade möjligheter, men deras förhållande till varandra är inte precis skavfritt. Tvärtom.

 

 Vad är det som fascinerar dig speciellt med tiden som dina båda böcker utspelar sig i?

Den stora frågan som jag ställer mig när jag ser på 1930-talet är: Hur kunde det gå så här? Och hur var det att leva i en samhällsutveckling präglad av växande nazism och krigshot?  

 

 Hur väl känner du till miljöerna i böckerna i verkligheten?

Jag har besökt de flesta miljöer som böckerna berättar om (de som finns på riktigt). Stockholm, Uppsala, Berlin, Torshälla… En del av dem känner jag kanske till bättre än de andra.

 

 Hur lång tid tog det dig att slutföra dina böcker och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Det är egentligen väldigt svårt att säga hur lång tid det tagit. Själva skrivandet tog kanske inte så jättelång tid, men då hade jag å andra sidan funderat på dem ganska länge. Som arkeolog har jag arbetat en hel del med lämningar från den tiden, bland annat med flyktingläger för människor som flydde till Sverige undan andra världskrigets fasor, med medeltida stadskvarter som bombats sönder i Tyskland och med lämningar efter människor som institutionaliserats på vad som på den tiden kallades ”sinnessjukhus”.

 

 Jag upplever din bok som en slags uppgörelse med normer under en tid, som med våra ögon mätt, är ganska förlegad, hur förhöll du dig till t.ex. synen på sterilisering, könsdiskriminering osv? Hade du ett behov av att förklara sådana företeelser för en modern läsare?

Jag tror det är svårt att föreställa sig hur det var att leva i trettiotalets samhälle. Hur annorlunda det var, inte minst när det gällde de personliga möjligheterna.

 

De flesta människor hade inte den typ av val vi har idag utan kön, samhällsklass, rasbiologiska föreställningar dikterade villkoren för ens liv.

 

Däremot tror jag det går att föreställa sig hur det skulle vara att utsättas för ett sådant förtryck. Att inte själv kunna välja vem man vill vara utan bli sorterad av andra. Och i en samhällsutveckling där den sorteringen plötsligt får förödande och förfärliga konsekvenser för ens liv.

 

 Titeln: Medan mörkret faller kan man tolka närmast som en metaforisk beskrivning av boken, hur tänkte du själv när du valde titeln?

För mig anspelar tiden på hur mörkret föll över Europa. Hur det var att leva i den utvecklingen, vad man valde att se och vad man valde att blunda för.

 

 Har du några författarförebilder, och i så fall varför?

Jag tycker om t ex Christopher Isherwood, som i sina böcker lyckas kombinera en distans med en närvaro som är så påtaglig.

 

Hans berättelser om det sena tjugotalets och det tidiga trettiotalets Berlin – samlade i Berlin Stories – är fantastiska.

 

 Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut?

Dels så antecknar jag mycket för hand, gärna vandrande kring i de miljöer som boken ska handla om. När jag skriver gör jag det allra helst uppkrupen i soffan med datorn i knät.

 

 Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?

Jag tycker nog om allting. Det är fantastiskt att tänka ut intrigen och skapa karaktärerna, men sedan allt eftersom skrivandet går framåt så är det som om de får ett eget liv och bryter sig ut ur de roller som jag gett dem. Inte sällan blir resultatet något helt annat än det jag tänkte mig från början. 

 

 Vad läser du själv för böcker?

Jag läser väldigt blandat. Facklitteratur, skönlitteratur och de flesta genrer. Tycker nog att det är själva variationen som är det roliga.

 

 Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?

Det är så klart roligt med positiva recensioner. Men det är framför allt spännande att läsa hur andra uppfattat det man skrivit. Har jag lyckats förmedla vad jag ville ha sagt? Har man gjort egna berättelser/bilder utifrån det skrivna och hur skiljer sig dem från mina egna? Vad kan jag lära mig?

 

 Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

Mitt tips är att våga.

 

 Vi väntar med spänning på din nästa bok och måste fråga om det är planerat att bli fler historiska deckare med Carl Hell och Maria Gustavsson i framtiden?

Just nu håller jag på med en tredje del i samma serie som Medan mörkret faller och Än skyddar natten.

 

Stort tack för att du tog dig tid och lycka till med dina kommande projekt!

 

Sommartips: Anna

Mord är ingen Barnlek av  Alan Bradley

Det här är en riktig liten pralin till deckare full med arketypiska karaktärer, teatrala vändningar, listiga fällor, kemikaliska gifter och en ung mycket vetgirig och intelligent flicka som bland annat löser mord. Det här är en deckare för alla oss som älskar Agatha Christie och Dorothy Sayers i allmänhet och mord i den engelska landsbygdsmiljön under efterkrigstiden i synnerhet. Observera att detta är inte en deckare för barn, tvärtom, men den har glimten i ögat även i de obehagligaste ögonblicken och vid ett flertal gånger skrattade jag till högt. Det här är en riktig feel – good – deckare!