vars bok Störst av allt utnämndes till årets bästa kriminalroman av Svenska deckarakademin! Det är verkligen en bra bok dom skiljer sig från mängden.
Svenska Deckarakadmins motivering
månadsarkiv: november 2016
Amerikakistan
Det här är Limme & Palmqvists tredje bok om kyrkoherden Edfeldt och hans systerson Ivar Jönsson. Det är en historisk deckarserie som utspelar sig i Karlshamn kring sekelskiftet 1900.
Småstadsidyll med charmiga karaktärer
Limme & Palmqvist är fantastiska på att beskriva småstaden och dess invånare på ett levande och trovärdigt sätt. Jag har i recensioner av andra historiska svenska deckare påpekat att karaktärer ibland känns lite för moderna. Här tycker jag inte det på samma sätt. Huvudpersonerna Jönsson och Eldfeldt är lätta att tycka om. De är charmiga och beskrivs med humor Även om de har sina fel och brister, som Eldfeldts förkärlek till mat (beskrivs med mycket humor!) och Jönnsons moraliska dilemma när en ung vacker kvinna dyker upp.
Seriemord
En konstapel upptäcker en man brutalt mördad och nedlagd i en så kallad Amerikakista. Snart hittar de en till person och man inser att man har att göra med en mördare som är både kallblodig och smart. Som vanligt tar polisen hjälp av kyrkoherden som hjälper till att reda ut alla ledtrådar. Här finns gott om riktiga/falska ledtrådar (red herrings) och misstänkta.
Sidospår
Limme & Palmqvist brukar föra in lite sidospår som ibland inte har känts så relevanta men här finns lite sidospår som fungerar bra och tillför något till läsningen. Ivar Jönssons mamma meddelar att Jönssons far inte alls är den han tror och får på köpet en glad överraskning. Ett annat sidospår handlar om resan till Amerika som ju många svenskar gjorde på den tiden. Tillsammans berättar dessa sidospår om lesbiska kvinnors situation på den tiden, kvinnomisshandel och hur farlig överfarten till Amerika kunde vara.
Det här är en mycket charmig bok med mycket hjärta, fantatiska miljöskildringar och karaktärer, gediget historiearbete och lite Morden i Midsomer möter Father Brown. Min enda invändning är att boken är överraskande kort. (Läste som E-bok). För övrigt tycker jag att serien förtjänar att bli en TV-serie.
Karriär i ondska
Skriver J.K Rowling deckare?
Ja det gör hon, under pseudonymen Robert Galbraith. Karriär i ondska är hennes tredje deckare om privatdetektiven Cormoran Strike i London. Första biken heter Gökens rop och nummer två Silkesmasken.
Åt det makabra hållet
Det börjar makabert. Strikes assistent Robin får ett paket till kontoret med ett avhugget ben i. Cormoran är övertygad om att det är någon av tre personer från hans förflutna. Fyra kriminaliserade personer som alla har anledningar att ha hata honom och nu hotar honom via Robin. Tillsammans startar de en egen utredning för att ta reda på vem av dem som ligger bakom paketet och flera brutala mord på unga kvinnor. Samtidigt får vi följa mördaren (utan att få veta vem han är) och hans tankar när han t.ex förföljer Robin, mördar och försöker hålla upp en fasad utåt. På det personliga planet så ska Robin precis gifta sig och Cormoran dejtar en sval blondin. Ingen av dem verkar dock speciellt överlyckliga över sina situationer.
Blue Öyster Cult
är ett amerikanskt rockband från 1970-talet. I boken börjar varje kapitel med en textrad från någon av deras låtar. Strikes mamma var en ökänd groupie vars främsta idol var Eric Bloom i gruppen och hans pappa var en annan rockartist. Mördaren är starkt påverkad av texterna som har viss mysticism i sig. Själv är jag inget fan och tänkte nog att det skulle vara lite mer åt dödsmetall-hållet utifrån textcitaten. Sen lyssnade jag på en av de mest kände Don’t fear the Reaper och tycker nog det låter som vilket gubbrocksband som helst.
Segstartad men intressanta karaktärer
Det tog ett tag innan jag kom in i boken men på slutet läste jag mer ivrigt. Sen vet jag inte om temat riktigt passade mig och det är en aning för makabert för min smak. Det finns ett stycke när mördaren tar fram en kroppsdel ur kylen och börjar gnaga… Den stora behållningen är helt klart karaktärerna som är speciella men inte förståeliga och inga överhjältar.
Kvinnan på tåget — filmen
Kvinnan på tåget är en ganska unik film i dagens Hollywood – en thriller som inte är baserad på en serietidning. Den är dock inte helt originell – den är baserad på Paula Hawkins bästsäljande roman med samma namn, men jag tar vad jag kan få. Jag har dessutom läst boken, så om du inte har gjort det är jag säker på att filmen blir en helt annan upplevelse. Jag tycker att filmatiseringen var bra gjord, vilket förvånade mig eftersom de första recensionerna var blandade.
Opålitlig berättare
En viktig del av boken är den opålitliga alkoholiserade berättaren som får minnesluckor när hon dricker. Man kan tycka att det vore svårt att porträttera på film, men regissören gör ett bra jobb när han låter publiken följa historien från hennes perspektiv. Regissören använder en skakig kamera med ett fokus som skiftar när hon stapplar sig igenom varje scen. Nästa dag kommer hennes minne tillbaka i röriga glimtar.
Imponerande rollista
Jag var också imponerad av rollistan. Emily Blunt imponerar som huvudpersonen – hon bevisade att hon har räckvidd med Sicario, en av mina favoritfilmer från förra året, och hon visar det igen här. Jag visste inte vem Haley Bennett var innan den här filmen, men hon var också mycket bra i en viktig roll. Sedan har vi en rad duktiga skådespelare i relativt små roller, vilket alltid ar en bonus – Lisa Kudrow som en f.d. bekant, och Edgar Ramirez som terapeuten. Rebecca Ferguson, Justin Theroux och Allison Janney finns också med på den gedigna rollistan.
Jag rekommenderar filmen, oavsett om du ar nyfiken på hur de adapterade boken eller om du bara ar på jakt efter en bra thriller.
Filmen har biopremiär i Sverige den 9 november 2016.
Det här inlägget har översatts från engelska.