Himmelskriket

 

Nyligen släpptes Himmelskriket av Mons Kallentoft. Det är hans 12 bok i serien om Malin Fors och den tredje (av fem) i hans serie om de fem sinnena. Tidigare har han och Malin gått igenom årstiderna och de fyra elementen. I Djävulsdoft nådde Malin botten i Bangkok och i Bödelskyssen (känsel) återvände hon till Sverige och återgick till sin tjänst. I Himmelskriket (ljud) börjar hon hitta sig själv och kärleken? igen.

 

 

Jag blir ofta galen och irriterad på Malin även om jag verkligen vill att det ska gå bra för henne. Den här boken är inget undantag. Hennes val och metoder är inte de jag skulle välja (intalar jag mig i alla fall). En tes i boken är att människan gör de val de måste för att överleva eller för att skydda sina egna och jag får väl hoppas att jag aldrig behöver hamna i en sådan situation.

 

Boken börjar med en chockartad mardröm för alla men framför allt föräldrar. Är man dessutom nybliven förälder som jag blir det nästan för mycket och mycket otäckt. En mamma gör något som man som föräldrar bara inte får göra. Hon glömmer sin son i bilen en het sommardag och pojken dör… Drevet går och mamman får utstå hat och hot.

 

Konsekvenserna av drev på sociala medier och traditionella medier är populärt bland deckarförfattare i höst bland annat i Camilla Grebes Dvalan. och det kanske inte är så konstigt då det hårda klimatet på sociala medier är ett högst aktuellt. Människor som filmar olyckor istället för att hjälpa till och sen sprider helt ocensurerat eller säljer till kvällstidningar. Drev i media som leder till att folk tar livet av sig. Nätroll som spyr ut elakheter de aldrig skulle stå för i verkligheten. Fejkkonton, och människor som sprider både hat och kärlek samtidigtbara för att de kan…

 

Frågan som ställs är: Kan man förlåta vad som helst och hur långt är man beredd att gå för att skydda sitt barn? Den frågan brottas Malin med som känner stor skuld över vad hon utsatt dottern för som alkoholist. Nu får hon plötsligt en chans att kanske sona lite av sin skuld genom att hjälpa henne. Visserligen får hon gå över vissa lagliga gränser men vad gör man inte för sitt barn?

 

Mycket obehaglig läsning med intressanta och svåra teman men ser man till själva mordgåtan och upplösning är jag halvimponerad.

Dvalan

Dvalan

Dvalan är Camilla Grebes uppföljare till Husdjuret som faktiskt är en hyfsat fristående deckare. Vi får träffa flera personer från Husdjuret men skiftar fokus från polisen Malin till polisen Manfred.

 

Manfred och hans team arbetar med ett mordfall där en ung man har hittats i havet. Strax efter hittas ett till och det står klart att någon torterat offren innan de dumpats. Samtidigt ligger Manfreds dotter i koma efter en olycka i hemmet. Parallellt får vi även följa Samuel, en strulpelle och slacker i övre tonåren, som hamnar i rejäl knipa när hans mamma slänger knarkpåsarna han skulle leverera åt en fruktad gangster. På flykt tar han ett arbete som assistent åt Jonas som vårdas i hemmet av sin mamma Rakel. Samuels mamma Pernilla, en jobbig tjatmorsa, enligt Samuel, kämpar med sin son som aldrig lyckas sköta sig. Nu står hon inför ett vägval. Följa kyrkan och församlingens uppmaning att släppa sonen eller följa modersinstinkten och göra allt vad hon kan för att försöka hjälpa sin son trots hans brister.

 
Titeln sätter temat och här talar vi om dvala på många olika plan. Manfreds dotter ligger bokstavligen i dvala på sjukhuset men Manfred och hans fru går också in i en form av dvala av maktlöshet i väntan på att hon ska vakna men på olika sätt. Pernilla börjar vakna ur en form av social dvala skapad av församlingen hon är medlem när hon tvingas göra vissa val. Jonas mamma Rakel är i sin dvala, förlamad av sorg, över sonen som förlamats efter en olycka. Sociala medier kopplas också till temat och Camilla Grebe har onekligen en poäng. Sociala medier har en tendens att försätta folk i en form av dvala blinda för saker som sker i nuet samtidigt som narcissismen frodas.

 

Husdjuret kammade hem två tunga priser förra året. Dels Svenska Deckarakademins bästa kriminalroman och dels det skandinaviska priset Glasnyckeln. Dvalan är en riktigt bra deckare även om jag nog tycker att Husdjuret var snäppet bättre med lite mer driv och spänning. Det som gör Camilla Grebes böcker så bra är framför allt två saker. Det är alltid psykologiskt intressant med väl genomarbetade karaktärer men framför allt är hon kanske skickligast i Sverige på att skapa en ”Åh fan känsla”. Man blir överraskad och är det något jag längtar efter när jag läser deckare är det att bli överraskad. Jag vill bli lurad och tänka tanken, så klart! Det värsta som finns är när man listat ut vem mördaren är endast några kapitel in i boken eller att det är någon som man på riktigt aldrig har en chans att lista ut.

 

Med Dvalan visar Camilla Grebe åter igen att hon är en tungviktare i deckarsverige och jag ser fram emot bok nr tre i serien.