Romarblod

Publicerat av

Romarblod – Steven Saylor

Gordianus, privatdetektiv i Rom runt år 80 f.kr. löser gåtor åt den berömde Cicero. I Romarblod,  som är en historisk deckare, den första i en serie, gräver Gordianus fram matnyttigheter i ett fall där en man anklagas för att ha mördat sin egen far. Rom på denna tid förefaller vara lika fullt av lögner och svek som världen är idag. Ju mer detektiven rotar runt, desto mer fula saker hittar han. Spåren leder till Roms innersta krets. Ledarna och även honom själv!

 

Författaren, Steven Saylor, har uppenbarligen ett stort intresse för, och kunnande om, Roms  historia. Han säger sig grunda sin roman på autentiska mordfall, och har en hårdkokt detektiv i huvudrollen.  Läsvärd roman! ( Hoppas serien inte blir för lång och urvattnad, bara.)  

 

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker och märkt , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.