Håller just nu på med Luftslottet som sprängdes, tredje delen i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Det är över ett år sedan jag läste de två föregående delarna i serien, och jag skulle rekommendera dig att läsa delarna i snabbare följd än jag gjort. Man slängs nämligen in i historien där Flickan som lekte med elden slutade, och har man inte alla detaljer i färskt minne kan det bli svårt att hålla isär alla psykologer, spioner, galningar, poliser och förmyndare. Kvinnorna är lättare att hålla reda på (de är ju så få jämfört med gubbarna, och – som tidigare nämnts – i princip alla förtjusta i Mikael Blomkvist…). Trots att jag tycker att Larsson skriver lite gubbigt och grabbigt på ett sätt som ibland blir larvigt, är böckerna trots allt väldigt underhållande. Det är actionfyllda sidor från pärm till pärm, och till skillnad från alla andra tycker jag att Flickan som lekte med elden är mer spännande än Män som hatar kvinnor. Får se var på skalan Luftslottet som sprängdes kvalar in…