Låt mig få presentera… Glen Peters!

Boken jag hittade som är skriven av Indiern Glen Peters heter

”Mrs D’Silva’s Detective Insticts and the Shaitan of Calcutta”.

Handlingen i korthet går ut på att ett barn hittar en död tonårsflicka, och polisen gör inte mycket för att lösa fallet. ”Det dör så många flickor i dagens Indien” är inställningen till det hela.

Lärarinnan, Mrs D’Silva som känt flickan och hennes umgänge låter sig inte tystas. Hon drar själv igång en utredning. Lite motvilligt först, hon är ju ändå lärare och inte detektiv.

Den självutnämnde utredningsledaren finner underligheter hela vägen. Flera flickor som försvunnit har vuxit upp som föräldralösa, och tagits hand om av nunnorna i ett kloster, för att sedan giftas bort med lämpliga äldre pålitliga män.

Berättartekniken Peters använder sig av är lite annorlunda. Historien vecklar ut sig på vad jag i början tyckte lite långrandigt och omständigt sätt. Handlingen förs framåt, bakåt och åt sidorna lite hur som helst, och dialogerna är märkligt utformade. Det är fullt begripligt, men inte vad jag personligen är van vid, eller för den delen förtjust i.

Det blir många djupdykningar i seder och bruk, i mat som äts och boken är fylld av spännande recept. Såväl invävda i handlingen, som angivna på omslag och i fliksystem.

Jag tappade bort historien en aning bland allt det spännande som berättades i utkanterna.

Utbytet av romanen är helt klart känslan av närvaro. Dofter, smaker och känslan av att ha klivit rakt in i 1960-talets Indien, då storyn utspelar sig.

Själva mysteriet tar tyvärr en baksätesplats, men det gör ingenting. Det är en läsupplevelse, inte en detektivroman, i första hand.

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , , , , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.