Först och främst, Dan Brown är verkligen kungen av page turners! Handlingen kör på i 120 redan från början och korta kapitel och snabba scenbyten bidrar till att hastigheten ökar ytterligare.
The Lost Symbol är tredje boken om Robert Langdon och har i stort sätt samma uppbyggnad som de första två böckerna. Robert är med andra ord en symbolspecialist som kan nästan allt och som löser våra största mysterier genom att tolka symboler. Denna gång är de frimurarna och deras hemligheter som ska avslöjas genom att tolka gömda mystiska symboler…
Handlingen:
En vän till Langdon, en högt uppsatt frimurare, blir kidnappad/bortrövad och Skurken (en väldigt överdriven och schablonaktig sådan) tar kontakt med Langdon och kräver dennes hjälp med att lösa ett mysterium för att frige vännen. I jakten på lösningen till mysteriet måste Langdon finta CIA, lösa mystiska symboler på en ännu mer mystisk pyramid, rädda ett kärleksintresse och dessutom springa igenom i stort sätt alla landmärken/berömda byggnader som finns i Washington…
Det går inte att förneka att handlingen har vissa problem… ja okej, den saknar bitvis helt logik…och det är dessvärre inte bara handlingen som har logikproblem, även en del av karaktärerna agerar många gånger extremt underligt (inte minst herr Langdon själv).
Brown har som vanligt proppat boken till bristningsgränsen med fakta (huruvida denna alltid är helt korrekt eller ej låter jag vara osagt) Ibland blir det dock lite för mycket av det goda… och alldeles för ofta blir det lite väl långsökt…
Det finns 3 ”stora” avslöjanden i denna bok och i bokens anda kommer jag nu att avslöja alla dessa i kodad form 😉
1) Anakin, i 2, till himmelvandraren, e contrario.
2) Amerikansk uppriktig kamera, 3 bokstäver har resultatet, alla ritualer, ojoj…
3) +boken är ett ord.
Självklart är de ovannämnda koderna glasklara?! Hade Langdon läst detta hade han inte bara hittat svaren för de tre avslöjandena utan även min farmors hemliga recept på köttbullar 😉
Men, men… boken är helt klart underhållande, även om den inte är en av Dan Browns bästa.
PS… Jag blev tipsad om den här länken, det är en ”summering” av hela boken… jag skrattade så tårarna rann, den borde dock inte läsas av någon som tänkt sig läsa den riktiga boken men inte hunnit med detta ännu.