Tredje boken om Hervor och Mirjam som denna gång tar sig an lite av varje i Kajpe Kviar .

I ”Spinnsidan” är vi tillbaka på Gotland, och Kajpe Kviar. De båda väninnorna rumsterar om i både bygden och det lilla kapellet som Mirjam äger. Hervor är synsk och Mirjam själv utforskar sina mediala förmågor med affirmationer och auraläsning.

Sölve, grannen som det rent på tok för i första boken är med och polisfröken Camilla. Mirjam är mer än lovligt orolig och känner sig skyldig för att hon affirmerade fram Sölves olycka när han friade till henne.

Och nu kommer Polis-Camilla och slår sig ner precis in på knutarna. Ska Camilla och Sölve tillsammans luska ut vad som döljer sig i Mirjams ömma samvete? 

Kajsa har också flyttat till bygden, med sin systerson som fosterbarn. Hervor känner allt att hon som borde undersökas rejält hon. Något knas är det med Styggan, som de kallar henne.

Mirjam bekantar sig med Bosse som blivit utslängd av sitt huskors till hustru, och naturligtvis den lille pojken Emanuel som inte verkar ha det så bra hos sin moster Kajsa.

Vi bjuds på myspysläsning med mysterier och humor i samma anda som de två första böckerna, men tro inte att det är tråkigt eller en upprepning, DET är det inte! Vi serveras nya friska små vardagsförtretligheter och lögner som behöver sorteras och redas upp, helt enkelt.

När jag lagt ner boken efter att ha läst sista sidan funderar jag redan på om nästa bok kommer att utspelas i Kuivalihavaara eller rent av i Amerika, dit damerna är på väg i den här boken. De ska som bara…

Har du inte redan stiftat bekantskap med Mirjam och hennes mustiga vapendragare Hervor är det hög tid. Seriöst! Du har underbar läsning framför dig. Börja med ”Svinhugg” genast och försök sedan låta bli att fortsätta med ”Svartvintern” om du kan !