Jordens väktare

 

När USA:s utrikesminister mördas vid ett statsbesök i Ukraina får Nicholas Shy i uppdrag att leda jakten på de skyldiga. Ingen tar på sig ansvaret och snart sker fler terrorattentat över hela världen − kasinon, gasledningar och kemiska fabriker sprängs, tåg fulla av människor kraschar, flygplan exploderar och elnät saboteras. En vansinnig jakt mot klockan inleds.

När terroristerna skickar sina krav till CNN, där Shys svenska flickvän Jessica Björk jobbar, sprider paniken sig över världen. Deras förhållande blir alltmer ansträngt när de försöker hålla isär yrkesroller och privatliv samtidigt som Jessica brottas med en mörk hemlighet.

 

Jordens väktare är en tydligt Tom Clancy inspirerad Öhrlund/Buthler roman. Dock inte med samma djup i de tekniska detaljerna.

 

Början var otroligt seg. Jag gjorde hela tre försök innan jag lyckades ta mig in i storyn. Seeeeeg toffee. Hade inte min son peppat mig hade jag lagt ner projektet. Storyn tog sig dock, och sista halvan var så spännande att jag hade svårt att släppa taget. Jag hoppade över fler sidor här och där*. * se nedan…

 

Otäckt tänkbara händelser, den ena efter den andra, och misstankar som slår till höger och vänster. Ingen verkar vilja se vad som faktiskt händer. Låt oss skylla på araberna-mentaliteten fungerar dock inte i längden utan den obehagliga sanningen nystas upp. Överraskande, faktiskt. Jag hade en helt annan lösning i huvudet, men köpte direkt den B&Ö levererade. Den var helt enkelt bättre 

 

*Det som gör att jag troligen, trots en bra läsupplevelse till slut, inte avser läsa fler av deras alster är de tjatiga trista kvinnoporträtten som gång efter annan levereras i duons alster. TRÅKIGT, grabbar. Och varför alltid denna S&M sexfixering? Lev gärna ut era evt fantasier, men låt mig slippa läsa om dem. Inte en enda människa skulle, efter att ha läst Jordens Väktare, saknat S&M inslagen, tro mig! De fyller ingen funktion!

Är det måhända fantasitorka? Utfyllnad för att nå ett visst antal sidor?

 

Min herrar – ni har presterat mer än 660 sidor roman och jag hade LÄTT gett boken en 5:a om utfyllnaden strukits och boken ”bara” landat på 450 sidor, jag lovar! Som det nu är blir det nog bara en 3:a, tyvärr. Pga

Kvinnoporträtten och S&M sexet som ni kramat ur det som går av redan. Sorry. 3 av 5. No more.

 

SÅ – har du tid över så läs den gärna. Vill du ha en extra bra upplevelse av boken så låt helt suveräna inläsaren Stefan Sauk läsa högt för dig!!

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.