Lättjan är svår…

Så här i sommartid. Solstolen får ersätta den saknade hängmattan. Har flera år i rad önskat mig två rejäla äppelträd i trädgården, mellan vilka en dylik kunnat installeras. Har jag fått några? Nix.  Baden-Baden får alltså duga.  

Hushållsarbete och djupa allvarliga tankar om lösningar på världsproblemen får stå tillbaka och jag lyssnar på Varg Gyllanders ”Ingen jord den andra lik” och orkar möjligen vicka lite på stortån då och då.   

Boken är lite långdragen i början, och jag misstänker att jag slumrade till lite här och var, men nu har det tagit sig, och jag sover INTE. Månne jag hinner höra klart boken innan familjen kommer och stör, framemot eftermiddagen? Håll tummarna!

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.