Maria Gustafsson belägrar deckarhuset: Maria Gustafsson är översättare och har arbetat inom tv-branschen. Hon har bl.a. arbetat med dokumentärfilm om Mordet på Olof Palme. 2003 debuterade hon med thrillern Huset på Carrera 9. Nu skriver hon på en ny bok. 

Anteckningar från ThrillerFest 2012 

Mig veterligen är Camilla Läckberg och jag själv de enda svenskar som deltagit i ThrillerFest, en årligen återkommande författarkonferens arrangerad av International Thriller Writers. I år gick den sjunde upplagan av stapeln och denna gång, liksom de föregående fyra, på Grand Hyatt i centrala Manhattan, andra veckan i juli. Evenemanget växer, i år samlades 750 deltagare för att finslipa sina talanger, låta sig inspireras eller kanske finna en litterär agent för den amerikanska marknaden.

ThrillerFest är uppdelad i tre delar – fyra om man räknar Galamiddagen med prisutdelning. Första delen, Craftfest, består av tre parallella föreläsningar på femtio minuter vardera under en och en halv dag. Dilemmat blir att välja vilken man ska gå på. Lyckligtvis kan man köpa audio-filer från de man missar. Jag ser att flera svenska bloggare redan tagit upp Lee Childs föredrag ”Tell, don’t show: Why writing rules are mostly wrong”. Väldigt underhållande. Det skulle vara svårt att välja ett enda, men bland dem var Steve Berrys ”Who’s telling the story and what are they saying”, Lisa Gardners ”Creative consistency” och Robert Dugonis ”Playing God” lärorika. Ann Rule som skriver ”true-crime” och har gjort så i bortåt femtio år är en annan tillgång. Hon jobbade sida vid sida med seriemördaren Ted Bundy under en tid när de båda var anställda på en Suicide Hot-line. Berättar att hon tvekade länge innan hon insåg att han faktiskt var skyldig. ”Han var både snygg och trevlig”, berättar hon.

Alla ”stora” författare är otroligt ödmjuka och generösa. De berättar gärna att de själva refuserats många gånger, skrivit en omöjlig första roman, har outgivna alster i byrålådan och fick kämpa för att hitta agent. Pratade länge och väl med David Morell, Rambos pappa, på ett av de dagliga coctailpartyna som ingår i upplägget.

Innan AgentFest tar vid på torsdag eftermiddag förklarar Kathleen Antrim och Jon Land hur man skapar en bra pitch. Jon menar att man ska berätta varför huvudpersonens problem berör. Han citerar John D MacDonald: ”stuff happens to people you care about”. För Kathleen är nyckeln ”What if – so what”. Hon föreslår att man kokar ner sin huvudintrig till mindre än 25 ord.

Då skulle min pitch låta så här: Klara Andersson discovers her picture in Mossad’s terrorist database … and finds out it was put there on purpose.

Det är praktiskt taget omöjligt att som författare bli antagen direkt av ett förlag i USA men under AgentFest sitter 50-talet hungriga agenter och bara väntar på att höra en pitch som fångar dem.

På fredag morgon börjar det som gett symposiet sitt namn, nämligen ThrillerFest. Det består av fyra parallella paneldiskussioner med fem-sex författare under ledning av någon välkänd bästsäljare.

Jag deltog i en panel där frågan ställdes ”Would you make a good spy?”. Gale Lynds, som skrivit MASQUERADE, rankad av Publishers Weekly som en av alla tiders bästa spionromaner, THE BOOK OF SPIES och THE LAST SPYMASTER, ledde diskussionen. Deltog gjorde Mark Greaney som skrivit LOCKED ON för Tom Clancy och vars egen bok THE GREY MAN ska filmas med Brad Pitt i huvudrollen. Andrew Kaplan satt näst intill mig, han har lärt ut spionkonster till Isreliska armén och skrivit Bond-filmen GOLDEN EYE. En ny bok i hans Scorpion-serie, SCORPION WINTER kommer ut nu i dagarna. Dan Mayland är en kille som rest som backpacker över hela världen och debuterar med spionromanen THE COLONEL’S MISSTAKE den 12 augusti i år. Keith Raffel och jag satt i samma panel förra året också, med Galy Lynds. Hans bok DROP BY DROP handlar i stor utsträckning om när han å senatens vägnar granskade CIAs verksamhet. Annars skriver han thrillers förlagda till Silicon Valley. Keith Thomson, sist i raden, har skrivit ONCE A SPY, en dråplig roman om en avdankad spion som fått alzheimer och tillsammans med sin son jagas av flera olika organisationer därför att han sitter inne med information som alla vill åt men som han själv inte kan komma ihåg. Det kommer en uppföljare i höst. Själv skriver jag också i genren, om Klara Andersson, en simultantolk (mitt brödjobb) som något motvilligt samarbetar med CIA och svenska MUST. DEN VIDUNDERLIGA UTSIKTEN och HUSET PÅ CARRERA 9, är hittills publicerade och jag lägger sista handen vid en tredje bok med samma huvudperson. Panelen kom fram till den något slätstrukna slutsatsen att spioner först och främst måste vara diskreta och därutöver kunniga om kultur och seder i främmande länder. Därför måste vi författare ha personliga erfarenheter att ösa ur, eller göra grundlig research.

På lördag morgon är det gemensam brunch där 20-talet debuterande thriller-författare presenteras. De får en minut var att tala om sina alster. Sedan fortsätter paneldiskussionerna med vissa avbrott för djupintervjuer med de riktigt stora namnen, som Ann Rule, Richard North Patterson, Lee Child och John Sanford.

Lördag kväll går galamiddagen med prisutdelning av stapeln och det hela avslutas med en välbesökt efterfest som pågår fram till småtimmarna på söndag morgon. På söndag morgon vaknar man totalt utmattad, intrycken slåss om utrymme, man lider av sensorial overload men redan med sug efter nästa gång.

David Hewson, som skrivit The Killing efter den danska tv-serien och Peter James, produktiv deckarförfattare som kommer till Bok & Bibliotek i höst.

Hela panelen i ”Would you make a good spy?” med panel-master Gale Lynds.

Maria Gustafsson