Jag måste erkänna att jag faktiskt tycker om Camilla Läckbergs deckare. Jag har läst/lyssnat på följande:
Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Av dessa var det faktiskt bara en som jag tyckte var lite väl svag och det var Olycksfågeln. Jag tyckte inte handlingen i den kändes realistisk och så hade den alldeles för många cliffhangers. Men med Tyskungen tog hon igen allt hon hade missat med olycksfågeln…och nu ser jag fram emot att lyssna mig igenom Sjöjungfrun som nu ligger och väntar på mig i iPoden.
Så lite kort om böckerna i kronologisk ordning:
Isprinsessan:
En helt ok deckare men utan någon märkvärdig deckarintrig. Detta gör dock inte så mycket då Läckbergs böcker är lika mycket en såpa i bokform som en klassik deckare.
En kvinna hittas död i ett badkar….
Predikanten:
Här hände det grejer. Skulle säga att det här är en av hennes bättre böcker, deckarintrigen är bättre än i Isprinsessan och nu när de flesta av karaktärerna redan var presenterande så fanns det mer utrymme för såpaintriger.
Ett gammalt lik hittas under ett nytt…
Stenhuggaren:
Är tillsammans med Tyskungen mina favoriter.
En liten flicka hittas drunknad…
Olycksfågeln:
Med nästan en cliffhanger i minuten och dessutom med en seriemördare som lämnar ledtrådar efter sig känns handlingen aldrig riktigt äkta. Innehåller dock en kul liten bihistoria om en ”big brother” liknande dokusåpa.
Tyskungen:
En medalj från andra världskriget, gamla dagböcker och en serie av mord verkar alla hänga ihop… Vad vet man egentligen om ens föräldrar? Det är frågan Erica får ställa sig i den här deckaren som leder tillbaka till andra världskriget.
Lika mycket deckare som en redogörelse för varför Ericas mamma Elsy var som hon var. Klart en av Läckbergs bättre böcker även om det hände lite väl mycket saker på slutet.
Alla dessa finns som pocket är perfekta som billiga julklappar!