Första inlägget från mig på Deckarhuset tänke jag skulle handla om mig själv. Vem är jag varför bloggar jag. Men nej jag kan inte ta någonting om mig själv nu. Jag måste puffa för den bästa deckaren jag läst på länge. Ok det är hård konkurrens just nu. Men den jag fastnat i just nu är faktiskt något speciellt.
Vilken det är? ja just det kanske ska nämna det också.
Dödens Kemi – Simon Beckett
Den är sådär myspysig som bara en engelsk deckare kan vara. Det tog en stund att vänja sig vid att den är skriven i ”jag” form. Men nu när jag är van ger jag-formen ett djup och en känsla av att faktiskt vara där, i byn, hemma hos huvudpersonen.
Det är märkligt, men jag längtar till byn Manham trots att kvinnor kidnappas och mördas.
Skumt