Manusförfattare debuterar med deckare

Cilla & Rolf Börjlind

Är ett par som har en, minst sagt, gedigen meritlista när det gäller film. De har skrivit manus till Beckfilmerna, Serierna Graven och Morden med bl.a. Kjell Bergkvist och filmerna om A-gruppen. Nu debuterar de med boken…

 

Springfloden

Springfloden handlar om polisstuderande Oliva Rönning och den f.d. kriminalkommisarien Tom Stilton. Olivia får ett frivilligt skolarbete som går ut på att hon ska gå igenom ett gammalt fall. Hon fastnar för ett 25 år gammalt fall som hennes far (numera avliden) arbetade med. En dödades på ett brutalt sätt på en strand på västkusten. Kommissarien Tom Stilten arbetade också med fallet men ingen verkar veta vart han har tagit vägen…

 

Karaktärerna

Jag tycker Tom Stilten var mycket intressant. Olivia däremot är jag kluven till. Det går tillbaka till frågan om man vill ha en realistisk karaktär eller en karaktär som har lite av superwoman/man i sig á la Lisbeth Salander. Jag vacklar ständigt i denna fråga. Vill man att karaktären ska göra som de flesta av oss om de utsätts för fara? Dvs. få panik och skrika eller vill man att de ska kicka arslet av motståndaren. Jag har inget bra svar. Olivia lutar i alla fall mer åt den realistiska karaktären.

 

Film VS Bok

Det går inte komma ifrån att paret är präglade av att skriva för film. Allt är medvetet eller omedvetet filmiskt uttänkt. Jag kan verkligen se allt framför mig i bilder. Är det då en nackdel? Njae det är det väl egentligen inte, inte för mig i alla fall men så älskar ju jag film! Det jag saknar ibland är att karaktärernas egna tankar och funderingar inte riktigt får löpa hela linan ut i text. Det är desto mer av beskrivningar av vad karaktärerna gör och på det sättet så kan jag i mitt huvud räkna ut eller ”se” hur de reagerar och känner. Som om jag själv vore skådespelaren som tolkar en text. Låter det vettigt? Jag inbillar mig också att dialogerna är lite kortare en vanligt.

 

Överraskningar

Boken hade ett par överraskningar som jag inte förutsåg men som jag i efterhand tänker att jag kanske borde ha listat ut.  Men som jag ser det så är alla gånger jag blir överraskad/lurad i en bok ett plus i kanten för det är långt ifrån alla böcker det händer!

 

Slutresultat

Boken som helhet är en typisk modern deckare. Jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker (det ska bli en trilogi) men jag är inte wowifierad.

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension av Sara. Bokmärk permalänken.

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.