Den sista akten – Mari Jungstedt

Baksidestexten berättar att denna nummer tio av Mari Jungstedts serie om Anders Knutas på Gotland, Den sista akten, utspelar sig under Almedalsveckan. Journalisten Erika Malm hittas död på sitt hotellrum. Vem har gjort det? Högerextremister eller en hemlig älskare?

Jag tänker ganska snart att det nog är hög tid att avrunda serien om Anders Knutas på Gotland. Intrigen är rätt förutsägbar, en bit in i historien pekar författaren ut en potentiell mördare, vilket jag genast uppfattar som ett enkelt sätt att försöka lura mig. Det framgick med all önskvärd tydlighet att det var just ett trick. Därmed lurade Mari mig på välbefinnandekänslan som annars alltid kommer när jag överraskas av insikten om vem som gjort det. Synd.

 

Mari skriver som vanligt skickligt, hon är fantastiskt duktig på relationsdrama och på att beskriva karaktärer och miljön Gotland. Jag undrar genast om det kan vara så att författaren helt enkelt tröttnat på Knutas? Vid närmare eftertanke knyts faktiskt en hel del lösa trådar upp i denna förhoppningsvis sista del i Knutasserien.

 

Mari, du kan SÅ MYCKET BÄTTRE! Jag vet att Gotland ligger dig varmt om hjärtat, men varför inte byta ut det mot dina egna hemkvarter? Sätt dig på bakgården och lyssna in! Kika ut på gatan genom porten. Vad döljer sig där?

 

Överraska oss, dina trogna fans!!

 

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.