Läste just den här artikeln i DN och fick riktigt dåligt samvete, eftersom jag senast igår beställde ett gäng böcker från flera olika nätbokhandlar lagom till jul. Egentligen älskar jag ju fysiska bokhandlar, att gå runt, känna, titta, fundera och bokrean var större än julafton när jag var tonåring… Otaliga gånger har vänner och bekanta suckat alternativt faktiskt lämnat mig på bokhandeln och talat om var jag kan träffa dem när jag är klar, för att jag helt enkelt inte kan slita mig. Min absoluta favoritsysselsättning (ofta efter en tenta eller så, när jag känner att jag är värd en belöning.. 🙂 ) är annars att gå till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan med tanken ”Idag får jag kosta på mig 4 pocket för priset av 3!”. Deras pocketavdelning är så fin, den engelska avdelningen är riktigt stor, och jag är nog ofta där en timme innan jag har plockat ihop en samling som känns optimal. Trots det och trots att jag bor i Stockholm beställer jag oftare och oftare böcker på nätet – varför är det så? Visst, det är mycket enklare, det går riktigt fort, och vet man vad man vill ha är det ju dessutom mycket billigare. Men ändå. Det är inte samma sak.