Intervju med Annika Alm

Jag vill gärna veta varför du skriver just deckare?

Är intresserad av formen som passar utmärkt för att föra fram ett budskap. Eller kanske snarare, sätta ljuset på en social problematik. Man skulle kunna säga att förebilden inom genren är Sjöwall & Wahlöö mer än Agatha Christie.

.

I Vingklippt, din debutroman, fick vi bekanta oss med Ingela, och nu har uppföljaren kommit – är det en serie planerad?

Ja. Hur många det blir vill jag låta vara osagt i denna stund.

.

Ohyra är din andra bok. Hur fick du uppslaget till storyn?

Läste av en slump faktiskt om hur den grupp som kallades för tattare blev behandlade. Intresset var väckt och jag läste mer. Idén kom till mig den vägen. Är intresserad av utanförskap och vad det gör med oss.

.

Jag förstår att det ligger mycket research bakom en historia som den i Ohyra, hur hittade du material?

Intervjuade, såväl representanter för resandefolket som en gammal kvinna som hade jobbat med barnavården vid Östra torget i Jönköping. Läste vad som fanns dokumenterat om resandefolket.

.

När man debuterar som författare har man kanske ett annat ”yrke” med sig parallellt – hur ser sin situation ut?

Jodå, är socionom. Men har tagit en time out.

.

Tycket du att du fått speciell uppmärksamhet eller draghjälp , som s.k. kändisbarn?

Nej.

.

Har du några funderingar på varför deckargenren ses på med en lite styvmoderlig blick av ”förståsigpåarna”?

Egentligen har jag svårt att förstå det. Men, det kan kanske bero på formen? Alltså att mordgåtan skulle överskugga ev. brist på litterärt språk. Jag vet inte, tycker att många kriminalromaner uppfyller kraven på litterär gestaltning numer. Även om kanske inte alla gör det. Synd att den gamla föreställningen så envist lever kvar.

.

Hur ser du på att sätta deckare i händerna på barn och ungdomar för att locka dem att läsa?

Bra idé! Får man upp intresset är steget inte långt till att utforska övrig litteratur.

.

Hur ser ditt förhållande till språket ut?

Tack bra. Fast språket är, skämt åsido, viktigt. Filar själv väldigt mycket innan jag motvilligt lämnar ifrån mig manuset. Viktigast är att få ett flyt, lyckas man med det är det mesta grumset bortrensat. Det enkla är det svåra, eller enligt den slitna devisen – less is more.

.

Hur skulle du beskriva dina egna privata bokhyllor?

En blandning av det mesta i de flesta genrer. Gör med jämna mellanrum en rensning och skänker bort en del.

.

Vad lånade du senast på biblioteket?

”Rebell i grön hatt”, en bok om Nancy Cunard och hennes värld.

.

Vilken deckare skulle du ge dig själv i present om du skulle gå ut och handla idag?

Något av John Harvey. Har läst de tre böckerna om Frank Elder som var mycket bra, så varför inte första boken om Charlie Resnick.

.

Vi på Deckarhuset är nyfikna på vad du jobbar med just nu?

Bok nr 3 om Ingela Lund.

.

Om du fick tipsa mig om nästa ” intervjuoffer”-  inte nödvändigtvis en författare, men någon inom den litterära krimvärlden  – vem skulle det vara?

Harry Hole, som är en komplicerad kommissarie vid Oslopolisen t ex. Eller varför inte Frank Elder? Numera pensionerad och bosatt i Cornwall. De båda herrarna har säkert något spännande att berätta.

Läs även Mis recension av Ohyra…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.