Parnell Halls fjärde roman, A Puzzle in a Pear Tree, är riktigt bra. Trots viss tveksamhet emellanåt. Ok, jag erkänner, jag är korsordsfreak själv, så en roman som cirklar runt akrostikon är tilltalande i sig. Akrostikon är, för den som inte riktigt kan placera det, en avancerad sorts ordlek där man skriver en ramsa eller dikt där exempelvis andra bokstaven i vart tredje ord i varannan rad ger ett ord som är en ledtråd till lösningen på gåtan som finns gömd i ramsan/dikten. Krångligt? Nejdå, men gräsligt klurigt kan det vara!
Boken handlar om Cora Felton, en Miss Marple-tant, som samlar mördarens ramsor och löser mysteriet genom att hitta svaret som han gett i dem, men som ingen annan ser. Cora betraktas i sin hemtrakt som Rebuskvinnan. The Puzzle Lady. Coras liv är fyllt av korsord, gåtor och… ex-makar.
Det är juletid och Cora har i denna roman dragits in i ett fall om en julpjäs och den galne sadistiske rektorn Rupert Winston som pinar och förnedrar sina gymnasieelever/skådespelare in absurdum. Inte ens när “Jungfru Maria” mördas eller när sedan ytterligare ett mordförsök görs, på huvudrollsinnehavarinnan i pjäsen, stoppas repetitionerna. Rupert anser att “the show must go on” i alla lägen. Möjligen är karaktären Rupert en aning endimensionell och klichéartad men det är han inte ensam om. Jonathon Doddsworth, en polis på besök från Scotland Yard fullkomligt pepprar dialogen med ännu fler klichéer.
Vad är det som händer här? Prackas jag på detta med vilje av författaren? Har Hall skrivit en parodi på hela den brittiska deckargenren? Det verkar inte bättre!
Det är iallafall trevlig läsning, kapitlen är korta och lättlästa och passar fint som t ex pendlarläsning. Du hinner ett kapitel klart på 4 hållplatser.
Halls plott innehåller fler vändningar än min halsduksstickning. Ledtrådar och dellösningar serveras mer eller mindre väl dolda i storyn med jämna mellanrum, och avslutas i bästa brittiska “Poirotstil” med en monolog där allt förklaras och faller på plats inför alla närmast sörjande.
Som sagt – trevlig läsning, och jag kan allt tänka mig en till.