Elias Palm är riktigt duktig på att skriva! Det är lätt att helt fångas upp av hans böcker och utan att riktigt veta hur det har gått till så har man ”förlorat” en timme.

Corpus Delicti har dock vissa svagheter när det kommer till uppbyggnad/handling. Första halvan av boken är ”seg” även om det inte märks så mycket som det brukar, då berättandet håller så hög klass att man ändå inte tappar intresset. Det minskar dock wow-känslan något. Palm har även en tendens att vara lite övertydlig med poänger han vill förmedla, om han bara kunde lita lite mer på läsaren så skulle poängerna gå hem så mycket bättre!

Handlingen (snodd från Saras recension av samma bok som kan läsas i sin helhet här…)

Corpus Delicti handlar om rättsläkaren Ella som arbetar för mycket samtidigt som hon separerar från sin sambo. Ella har en passion för speglar och bjuder ofta via auktionshus på nätet när hon får syn på en klocka som känns bekant och köper den. Problemet är bara att den borde ha brunnit upp när hennes familjehem brann ner på 1970-talet…. Dessutom hittar Ella en kula hon känner igen som hör ihop med ett gammalt lik man har grävt upp…. Frågan är vad som egentligen hände vid den där branden? Ella ger sig ut på en jakt i det förflutna som bär smärtsamma minnen. Mer än så berättar jag inte – ni får läsa själva.

Sammanfattning

Trots ett par brister är detta en bok som verkligen rekommenderas! Hade vi satt ut sifferbetyg (1-5) här på Deckarhuset så hade jag nu suttit med ångest över om detta hade varit en stark 4:a eller svag 5:a. Verkligen skönt att jag slipper bestämma mig. Riktigt bra är boken hur som helst.