”Koppla jycken, nu blir det åka av!” Ja, så står det skrivet stora gula bokstäver mitt över omslaget till Rättshaveristen… ett minst sagt ovanligt drag…

…Tittar man sedan på bokens baksida så beskrivs bokens huvudperson som en person som inte tar skit utan som slår tillbaka och en död man omnämns som ”skattedirektör Lång”…

Detta ger en ganska bra bild över denna, i mina ögon, otypiska deckare. Den ligger med andra ord konstant en ”hinna” av komik/satir över handlingen, som dock varierar i styrka. Ibland kändes det dock lite som att stå i ett rum där alla (inkl du själv) skrattar lite smått och något… och att du i mitten av detta börjar inse att alla andra kanske skrattar åt något helt annat än det du själv trodde var den roliga poängen…

Handlingen:

Småföretagaren Axel Månsson (huvudpersonen) är både orättvist sköntaxerad och dessutom orättvist beskylld för att vara inblandad i ”skattedirektör Långs” död…

Jag älskar historier av den här typen, men jag hade gillat Rättshaveristen bättre om den hade innehållit lite mindre ”komik/satir” och lite mer aktion. Trots den ”fyndiga” texten på omslaget är detta på sin höjd en deckare i mittempo. Torngren har en lite annorlunda berättarteknik, ibland får jag för mig att vissa stycken blir upplästa av en berättaröst(!?) Vet inte om jag är ensam att uppleva detta eller om det är ett medvetet drag (Det gäller inte all text utan bara vissa stycken) Själv tyckte jag att det oftast blev en kul effekt 🙂

Läsvärd om man gillar den här typen av historier!