Nu har det gått ett par dagar sedan jag avverkade Luftslottet som sprängdes. Saknar redan hela Millenniumvärlden. Samtidigt känns det ganska skönt att veta att serien för alltid kommer att sluta med LSS. Finns inget värre än när en fortsättning skapas enbart för skapandes skull.

Lite kort om böckerna

Män som hatar kvinnor var en väldigt bra deckare, men enligt mig seriens svagaste bok.

I Flickan som lekte med elden hände det något. Storyn blev djupare och samtidigt mörkare… Finns lite paralleller med Star wars filmerna tycker jag. Första Millenniumboken (precis som första Star wars-filmen) är relativt fristående och skulle fungera helt själv, utan någon fortsättning. Andra Millenniumboken (precis som andra Star wars-filmen) det vill säga akt II är endast till för att sätta våra hjältar i så mycket trubbel det bara går (jämför Han Solos öde i Imperiet slår tillbaka med en av karaktärernas öde i FSLME)

Akt III –Finalen- kom med Luftslottet som sprängdes. Precis som med Star wars-filmerna är akt III enligt mig den starkaste delen av historien. Säger inget mer om den.

Trotts att jag älskar böckerna finns det 3 saker jag inte gillar med dem:

1) Det jag har svårast för är Paulo Robertos ”medverkan” i böckerna. Har lite svårt för den människan. Det var dock ganska lätt att lösa mitt lilla problem. Jag byte helt enkelt ut hans namn mot Robert inne i mitt huvud och låtsades att han var en helt annan person.

2) En viss ”lite originell” sexuell relation. Den går ibland under benämningen ”occasional lover” i böckerna… Svårt att se att det skulle fungera i verkligenheten…men men…

3) Böckerna känns lite väl ”röda” på sina håll.

Har du inte läst dessa böcker ännu tycker jag du ska göra det nu!