Kristina Ohlsson

Är en författare som verkligen vågar experimentera med sitt skrivande vilket är väldigt tacksamt när man är lite trött på deckarserier som är formade på samma sätt bok efter bok. Jag gillade hennes serie om Fredrika Bergman och Alex Recht. Fem böcker blev det. Askungar, Tusenskönor, Änglavakter, Paradisoffer och Davidsstjärnor. Vi har recenserat alla – skriv in bokens namn i sökrutan. Redan i den serien experimenterade hon en del med form och stil. Kristina är statsvetare med ett gediget CV (Vad sägs om Counter Terrorism officer på OSSE)  men arbetar nu på heltid som författare.

Martin Benner

Är vår antihjälte. Motvilligt måste jag erkänna att jag, trots att han är en kliché och trots att han är mycket av ett svin inte kan låta bli att gilla honom. Jag skäms en aning över att säga att babytricket fungerar, i alla fall på mig. Martin Benner är en ung, snygg och framgångsrik advokat som delar advokatbyrå med sitt ex och stora kärlek Lucy. De lever ett i ett komplicerat icke-förhållande på grund av Martins oförmåga till trohet. Martins stora kärlek och svaghet är Belle som han ”ärvde” när hans syster och hennes man dog. Men lugn, bara lugn det blir inte allt för gulligt  Martin är långt ifrån velourpappan.

Fallet Sara Texas

Allt börjar den dag då brodern till seriemördaren Sara Texas dyker upp på kontoret och ber Martin att hjälpa honom bevisa sin systers oskuld. Problemet är bara att Sara Texas är död. Hon dömdes för 5 mord varav två i USA, Texas och tre i Sverige. Hon erkände själv morden och tog sedan sitt liv strax efter rättegången. Martin är motvillig till en början men fallet är onekligen lockande och han börjar sakta gräva lite i utredningen Ganska snart inser han att hans undersökning väcker mer frågor än ger svar men trots varningar från omgivningen fortsätter han med förödande konsekvenser. Till slut inser han att det inte finns någon återvändo, han måste ta reda på sanningen för att rädda sig själv. Det leder honom till Texas och slutar i en stor Cliffhanger. Fortsättningen följer i bok nr 2.

Hårdkokt med känsla

Jag har lite svårt för hårdkokta deckare. Kanske för att det är lite svårt att relatera till övervåldet och machokulturen och kvinnorna (om de överhuvudtaget finns) är oftast väldigt stereotypa. Av naturliga skäl? är det oftast män som skriver hårdkokt därför känns det väldigt uppfriskande när en kvinna tar sig an stilen. Kanske kommer en del tycka att det inte är tillräckligt hårdkokt men det skiter jag i. Det här passar mig perfekt. Action och en motvillig hjälte med en lömsk och vag gangsterboss i bakgrunden. Men framförallt så har Kristina Ohlsson lyckats med att ge hjälten en själ och dessutom bevisat att man visst kan ge plats åt kvinnor i en hårdkokt deckare.