En man hittas hängande i ett träd ute i skogen och man antar att det är fråga om ett självmord. Något senare finner man mannens älskare ihjälslagen i sitt hem. Polisen arbetar utifrån teorin att ett bråk urartat och fått ett olyckligt slut med följden att mördaren sedan tog sitt eget liv. Kriminalkommissarie Alan Banks är dock inte nöjd med den lösningen. Hans fantasi vandrar iväg och när han upptäcker att den mördade mannen arbetade som spion åt MI 6, anar han att det finns något annat i bakgrunden. Det dröjer inte lång tid förrän utredningen stöter på patrull. Mord följt av självmord anses vara lösningen och fallet avslutas. Men Banks ger sig inte och tillsammans med kollegan Annie Cabbot fortsätter han utredningen i hemlighet. Snart inser han dock att någon är honom på spåren. Människor i hans närhet får obehagliga hot av personer som tycks arbeta för rikets säkerhet…

Visst låter det ganska spännande?

Jag brukar normalt vara ett stort fan av Peter Robinson och rekommenderar honom till höger och vänster. Men efter att ha läst den här boken är jag en smula besviken. Efter den dundrande inledningen som lovade så mycket känns det som att dramatiken tvärnitar. Intrigen har all potential för att kunna vara spännande, men den får mig inte att fastna. Boken känns inte lika genomtänkt som de jag tidigare läst och beundrat, och jag får på något sätt känslan av att det här är en mellanbok, en transportsträcka. Slutet var, utan att avslöja någonting, ett riktigt magplask. Nu måste det hända någonting exceptionellt med Alan Banks och hans team för att jag inte ska tappa intresset.