Av de 5 senaste deckarna jag har läst så har 4 haft en journalist i huvudrollen (!)… är detta bara ett lustigt sammanträffande?… Troligtvis inte, det finns onekligen något väldigt spännande över en grävande journalist. De gräver ofta fram sanningar som andra människor har gjort allt för att hemlighålla och dessutom är det ju journalistens jobb att nyfiket snappa upp saker de egentligen inte har med att göra.
Jag har inte kunnat undgå att bli lite nyfiken på hur en grävande journalist arbetar på riktigt och vem bättre att fråga än Sveriges idag kanske mest kända grävande journalist (som dessutom verkar ha näsa för stora avslöjanden) jag talar självfallet om Monica Antonsson.
Hej Monica och välkommen till Deckarhuset! Efter mitt långa, utdragna intro tycker jag att vi hoppar direkt till frågorna:
Är inte en journalist i stort sätt en detektiv med papper och penna? (inga ledande frågor här inte 😉 )
Det kan man kanske säga. Åtminstone när man gräver som i fallet med Mia – Sanningen om Gömda.
…skulle du ta illa upp om jag kallade dig för detektivjournalist eller snokande journalist?
Nej. Detektivjournalist låter himla bra, tycker jag. Snoka låter sämre. Fast det är ju det man gör…
Har du några ”hemliga” knep du kan dela med dig av när det kommer till att få fram sanningen bakom en historia? (i en känd deckare, som vi inte nämner namnet på, låstas tex huvudkaraktären som är journalist vid ett flertal tillfällen vara någon annan för att få viktiga nyckelpersoner ”to spill their guts” händer detta i verkligheten också?)
Det vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig gjort det. Det vore inte riktigt schysst, tycker jag.
Hade jag varit yngre så hade jag nog sökt mig till Janne Josefsson och gänget kring Uppdrag granskning. Jag hade gärna sprungit omkring på ankfarmer i Kina med dold kamera.