Idag fick jag lära mig något nytt. Något jag inte visste trots att jag trodde jag hade koll, faktiskt. En av mina favoritförfattare är Kerstin Ekman. Nu skriver hon inte deckare, eller hur? Så tänker vän av ordning, så tänkte jag också.Icke sa Nicke. Kerstin Ekman har skrivit deckare! På 60-talet redan. Jag vet, för jag har sett flera titlar i en god väns bokhylla… Jag vet inte riktigt om det gladde mig eller om jag blev lite besviken. Det är inte hennes genre, känner jag. Eller så är det det, och det bara är jag som är trångsynt och ovillig att ta det till mig. Jag har faktiskt inte läst någon av dem, så det skulle ju kunna vara så att det är PRECIS det hon är allra bäst på. Men. Nje. Jag skulle läsa dem på fel sätt, med fel ingångattityd, med fel inre känsla. Ska läsa en Ekmandeckare, ska inte, ska läsa en Ekmandeckare, ska inte…

Synd inte prästkragarna blommar så här års, så att ett korrekt och pålitligt beslut kan tas.