Det här är Ramona Franssons fjärde deckare (men den första jag har läst, Lyckohjulet är dock en helt fristående bok så det var inget som drog ned upplevelsen). Måste erkänna att jag blev glatt överraskad! På det hela taget är lyckohjulet en väldigt underhållande deckare. Den börjar dock, vill inte säga trögt, men i alla fall i ett ganska lugnt tempo. Något som den mer än väl kompenserar för i slutet – andra halvan av boken har ett väldigt driv! 

Språket
Ramona Fransson skriver på ett väldigt berättande (och rakt) sätt. Detta kan väl tänkas vara en stil som inte passar alla läsare, själv tyckte jag att den funkade bra i just den här boken (men den tillhör inte vanligtvis en av mina favoritstilar). Ramonas speciella sätt att skriva på gör dock boken väldigt lättläst, vilket måste ses som ett stort plus. Även fast det är många snabba hopp i slutet av boken tappade man inte tråden en enda gång.

Handlingen
Handlingen kretsar kring två familjer. Mannen i den ena familjen hittas död på sin båt. Ganska snart råkar andra medlemmar av dessa två familjer ut för ”hemskheter”… 

Lägg till ett par mord…

…kopplingar till kriminella gäng…

…spelmissbruk… 

…och tillsist men inte minst lite familjehemligheter och du har i stort sätt hela handlingen till Lyckohjulet 🙂

Vad jag inte gillade
Ibland sades saker och ting rakt ut, när det egentligen inte behöves – jag som läsare hade redan fattat galoppen ändå.

Finns ett (i mitt tycke) mindre ”faktafel” i slutet av boken (men det är inget som stör handlingen). 

Slutligen…
Helt klart en läsvärd deckare! Kommer definitivt att läsa mer av Ramona Fransson.

PS
Att ha ett ”register” (släkträd) på de två familjerna det handlar om i början av boken kändes klockrent! Varför gör inte fler detta nu för tiden!? 

Boken är ett recensionsexemplar