Intervju med Jean Bolinder

En kväll hemma hos författaren Jean Bolinder

Kriminalförfattaren Jean Bolinder, 73 år, är författare av såväl kriminalromaner, romaner och noveller och ättling till grundaren av Sveriges första stora industri, Bolinders Mekaniska Verkstad.

Jean föddes på Laggarps säteri i Östergötland, och studerade vid Uppsala universitet varefter han flyttade till Skåne där han var lektor vid Polhemsgymnasiet i många år. 1967 debuterade Jean med kriminalromanen Skulle jag sörja då, och snart kommer skälmromanen ”Poliser i Hultvik”.

Ditt liv innehåller så mycket mer än litteratur, berätta lite om hur du inspirerades att börja skriva.

Det var inga måttliga anspråk, det.  Men, det var väl så att för ett barn som lärt sig att inte ljuga, och som alltid var tvungen att vara försiktigt så var det ett sätt att kanalisera energin, och ett sätt att få fram bekännelser utan mamma begrep att det var just bekännelser. En dag minns jag speciellt, min första historia, faktiskt. Jag hade smitit upp på logen där jag inte fick vara eftersom det var farligt. Där låg jag och spionerade på min mamma och min sjukt feta, rika faster Nelly, som tog sig fram på den hala vintervägen. De halkade och for, hit och dit, och jag skrev en liten historia om detta. Min mamma tyckte den var så bra och så rolig men hon märkte aldrig att jag samtidigt bekänt att jag varit olovandes på logen!  Sedan dess har jag bekänt de mest ohyggliga saker i mina hundra böcker, men om du letar efter dem kommer du inte att veta vad som är själva bekännelsen!

Läs mer…

Detta inlägg är publicerat under Intervjuer av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.