Drengen i kufferten

Drengen i kufferten får väl stilmässigt jämföras närmast med den slags högaktuell samhällskritisk kriminallitteratur som Anders Roslund och Börge Hellström skriver. Det är inte bara där likheten slår igenom. Drengen i kufferten är också skriven av ett författarpar, om än kvinnliga. Lene Kaaberbøl och Agnete Friis heter duon.

Historien tar genast fart och håller tempot rakt igenom. Storyn handlar om sjuksköterskan Nina Borg och den väska hon ombedes hämta på centralstationens bagageförvaring i Köpenhamn. Väskan innehåller ett litet barn. Ett litet levande barn. Nina blir indragen i en historia om kidnappning, människohandel, våld och prostitution och där allt verkar kunna köpas för pengar. Berättelsen är hård och svårt samhällskritisk, men precis som i Roslund & Hellströms böcker smyger sig sensmoralen in medan jag som läsare är fullt upptagen av en rapp, skickligt skriven historia som tvingar mig att sträckläsa. Jag är en av de där människorna som alltid alltid har två eller flera böcker på gång samtidigt, men under tiden jag läste den här romanen hade jag inte ro att läsa något annat samtidigt. Jag måste få veta hur det går…

Nina Borg, problemlösaren och huvudpersonen i boken, är inte som man skulle kunna tänka sig, den allenarådande och ledande karaktären som driver storyn framåt. Kaaberbøl och Friis har låtit berättaren skifta genom hela historien, och det tillför faktiskt en känsla av att det hela är sant och plockat direkt ur verkligheten. Jag trivs med att se olika personers perspektiv.

Boken är skriven på danska, paret använder ett rakt, enkelt och lättbegripligt språk även för mig som svensk. Jag hoppas den kommer ut på fler språk, om den inte redan gjort det! Läs och förfasas. Läs och låt dig underhållas. Läs och begrunda.

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.