Den här deckaren såg jag fram emot att läsa. Jag ”sparade” den till när jag skulle ha några dagar i ensamhet utan barn och hundar och sånt som annars bryter av lässtunderna. Jag hade stora förväntningar, kan man säga. Historien är aktuell, och intressant. Men jösses vad mycket forensisk fakta och polisrutiner som slunkit med! Historien drivs så vansinnigt sakta framåt att jag nästan somnar. Det är synd, för jag tror faktiskt att Varg Gyllander egentligen är en duktig berättare. Han har bara drunknat i fakta. Jag gissar att författaren känner miljön väl, och vill visa det. Det hade varit bättre för historien om han skrivit så enkelt som möjligt, och inte trasslat in sig i tape och påsar och pincetter på var och varannan sida. Det kanske intresserar många, vad vet jag, men jag vill veta hur det ska sluta, inte behöva följa med ner i varenda bevispåse. Så, väldigtgärna en uppföljare, men med raskare tempo och mindre petimeterinformation, Varg!