Triptyk

Triptyk av Karin Slaughter

I Atlanta mördas unga kvinnor brutalt, och mördaren signerar sina dåd omsorgsfullt. Poliskommissarie Ormewood kallas till Grady Homes och en mordplats som inte liknar något annan.
En prostituerad kvinna hittats i sin trappuppgång badande i sitt eget blod. Hon är äldre än de andra offren, men signaturen finns där. Man börjar misstänka att det hela är verket av en seriemördare, och kallar in extern förstärkning. Ormewood tvingas arbeta tillsammans med agent Will Trent, en herre Ormewood ogillar direkt.

Vems förflutna är det som vägrar att bli bortglömt?

Det här är en fasansfull historia! Karin skriver som vanligt en vansinnesthriller som är svår att lägga ifrån sig. Radarparet Will och Angie jobbar okonventionellt och drar mig med i spänningsvirvlar som jag bara inte kan lämna till dagen efter. Boken tvingar mig att hålla i den, läsa i den. Inte ens med rå viljestyrka kan jag släppa den.

Efter korrekturexemplar från Schibsted

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.