Flickan under jorden

Elly Griffiths. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, den håller ett underbart tempo och karaktärerna kryper in under skinnet på mig. Historien handlar om Ruth som är arkeolog och som dras in i en mordgåta av kriminalkommissarie Nelson i King’s Lynn. Det börjar med att en man som promenerar med sin hund får en obehaglig överraskning. Hunden kommer med vad som ser ut som ett människoben. Är det den sedan 10 år tillbaka försvunna lilla Lucy som hunden hittat? Det hela tar en slug vändning, och mina egna misstankar kommer på skam.

En sak irriterar mig dock, varför måste Ruth och Nelson… Nej, det får ni ta reda på själva! Boken var väl värd några timmar av min tid, jag ser faktiskt fram emot att läsa mer av Griffiths. Hon kan gott lämna Ruth och Nelson bakom sig, och ge mig en helt ny historia, men jag misstänker att så inte är fallet. Cliffhangern i slutet finns där.

Läs Ericas recension av samma bok här…

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.