Rov igen

(S.J. Bolton) Tora Hamilton har flyttat till Shetlandsöarna med sin man, som kommer från en av öarna. När hon gräver en grop i torvmarken på sin gård för att begrava sin älskade häst, hittar hon liket efter en ung kvinna. Vid första anblick verkar det mycket gammalt och inte helt ovanligt i området. Tora som är läkare upptäcker en del tecken som tyder på att det faktiskt är ett mordoffer från nutiden, och hon forskar i de lokala sägnerna och legenderna trots att hon blir avrådd från alla håll, inte minst av hennes make. Här finns hemligheter mörka nog värda att mörda för.

Någon försöker med alla medel stoppa Tora.  Vem kan hon lita på? Sin man? Polisen? Läkarna vid sjukhuset? Eller ingen alls?

Ytterligare en debutroman om lik funnet i torvmosse. Det verkar vara på modet, bland debutanter i år.  Eftersom jag precis läst en bok i samma miljö – Flickan under jorden – var jag måttligt spänd. Där fick jag tji – den var så spännande att jag sträckläste hela natten. Storyn var så spännande att jag måste erkänna att jag inte lade så mycket tid på att fundera över karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar som jag brukar. Det borde väl vara ett gott nog betyg!

Läs Jessicas recension av samma bok här…

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.