Hmmm… Det tog mig ett bra tag att ta mig igenom den här boken (nästan en månad) och detta trots att det är en ganska kort bok. Det är väl därför lätt att anta att jag tyckte den var dålig… men det var den väl inte direkt … eller… ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den…
Elfberg kan både skriva och ”klippa” samman scener för att bygga upp ett flyt i berättandet. Rent tekniskt är detta en utmärkt deckare (bortsett från en del trådar som jag hade önskat hade bundits ihop bättre). Det är istället själva handlingen som jag är något skeptiskt emot.
En liten pojke blir bortförd/sexuellt utnyttjad, den manliga förskoleläraren som hittar honom döms för brottet. Pojkens mamma inser dock efter ett tag att det är fel man som blivit dömd och får ensam ta upp ”jakten” på den riktiga förövaren.
Handlingen fokuseras till stor del på hur övergreppet påverkar den drabbade familjen (och då särskilt mamman).
Mitt problem med handlingen är för det första att jag inte tycker vinklingen är så intressant… En oskyldig man döms för det brott som av de flesta i Sverige anses som det allra värsta tänkbara… och vi får knappt lära känna honom (eller ens förstå hur han kunde bli oskyldigt dömd!? Juristen i mig skriker av förtvivlan… jag vill veta!!) istället får vi nästan uteslutande följa den utnyttjade pojkens mamma!?
För det andra gillar jag verkligen inte huvudpersonen Eva (mamman). Hon är för mig helt obegriplig, ibland påminner hon om Annika Bengtzon, ibland en tonårsmorsa och ibland bara allmänt förvirrande.
En del av mansporträtten känns minst 20-30 år gamla.
…och tillsist så är slutet i och för sig väldigt oväntat, men dessvärre inte särskilt trovärdigt…
Nu låter det nästan som jag avskydde boken, vilket inte alls var fallet, men den blev aldrig riktigt spännande och jag kände hela tiden att jag ville vet mer om det som knappt nämndes och mindre av det som skrevs. Jag misstänker dock skarpt att jag inte tillhör den tilltänkta målgruppen för denna deckare. Unga blivande mammor kommer nog älska den här boken och dess en- mamma- kan- göra- vad-som- helst- för- att- skydda- sina- barn- attityd. Vilket klart är medryckande, men svårt för mig (och troligtvis alla andra med en juridisk bakgrund) att smälta då våra hjärnor lätt vandrar iväg till de trådar boken aldrig tar upp…
Elfberg kan dock onekligen skriva och jag är övertygad om att vi kommer att vi se henne högt uppe på toplisterna om ett par år. Jag ska förresten skicka boken vidare till någon som jag tror står närmare den tilltänkta målgruppen, så snart kommer det nog upp andra åsikter om boken här…
Update 18 september 2009: Jag har nog varit lite slarvig, så jag tänkte nu göra ett försök att vara lite tydligare… Jag har lagt till lite i recensionen, detta är markerat genom att vara FET, Kursivt och understruket.