Så här i ”juletid” vet givmildheten inga gränser…

Vi har ett litet bibliotek i den huvudby som vi i lilla byn hör till. All heder åt dem. De tar hem allt möjligt skoj och vi får nyheter väldigt snabbt. Kanske tack vare den geografiska och mentala närheten till kulturstaden Lund.

.

Blomsterhandeln

Nu är det inte biblioteket jag tänker på, nejdå. Jag tänker på lilla byns bokutlåningsställe, Blomsterhandeln. Jodå, det stämmer. Vi har en liten näringsidkarsamling mitt i byn, en affär, en kiosk, ett apotek, en frisör och vårdcentralen. Ja, och så Blomsterhandeln.

.

Bokbrist

Så här till jul har utbudet i utlåningshyllan tydligen minskat drastiskt. Många beräknar ledighet och tid att läsa, uppenbarligen.

När jag öppnade dörren in till Blomsterhandeln föll blicken på ett handskrivet upprop, ett iturivet A4 papper, där vi uppmanas att ” Du där – glöm inte lämna tillbaka lånade böcker ! ”

Är det inte helt underbart? Har inte samhället den service vi behöver så ordnar alltid någon kreativ och driftig person det själv!

Lånekort – glöm det! Här känner alla varandra och djungeltelegrafen vet snart att berätta att gamla tant Asta har haft ”Döden på Nilen” i en hel evighet nu…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.