Tyska deckarförfattare är inte så dumma!

Mordbyn är en samling vittnesskildringar där en av berättarna troligen är mördaren.

Är det så att den tyska författarinnan Andrea Maria Schenkel hittat en ny teknik?
Romanen utspelar sig i Tyska Einhausen 1955. Där har livet precis stabiliserat sig efter kriget. Trots det ligger det förflutna

kvar och gror och växer sig stort och ohanterligt. En dag kommer en liten flicka från byn inte till skolan. Ingen annan i familjen syns plötsligt heller till. Vad är det som händer på gården Tannöd?

Mordbyn är baserad på en verklig händelse och lär ska ha skakat om Tyskland rejält 2006 när den först gavs ut på originalspråk. Romanen toppade de tyska bästsäljarlistorna länge. Nu är den översatt till flera språk, bl a svenska, och är på gång att bli film också.

Vi pratar om ett klassiskt mordfall här. Författaren skriver rent gastkramande och inte förrän på slutet anar man ett sammanhang. Många olika röster tillåts reta läsaren med sina motstridiga frågor. Boken är en rent lyrisk fläta av små brottstycken. Läs den!

Detta inlägg är publicerat under Böcker, Recension och märkt , , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.