Är för närvarande i det stora äpplet. Kan därför inte skriva långa inlägg. Kan meddela att det finns böcker även här. Och regn. Har efter 6 försök äntligen fått tag på en iPad. Ser i likhet med Joachim den nya digitala framtiden an med tillförsikt. Slut på meddelandet.
Författararkiv: Erica
Repris av Kristina Ohlssons Tusenskönor
Handling
En präst och hans hustru hittas döda i sin säng. Enligt ett självmordsbrev har mannen först tagit livet av hustrun och sedan sig själv efter att ha fått veta att deras dotter dött av en överdos. Några nära vänner till paret står på sig och hävdar bestämt att det omöjligt kan röra sig om ett självmord, vilket leder till att Alex Recht och hans specialgrupp kallas till platsen för att ta sig en närmare titt.
Fredrika Bergman, gruppens civilanställde utredare, är höggravid och tilldelas ett enklare fall med en smitningsolycka där en utländsk man blivit påkörd utanför Stockholms Universitet. Bakom det enkla fallet lurar dock en invecklad härva av människosmuggling och det visar sig snart att de båda fallen hänger ihop.
BRA!
Tusenskönor är Kristina Ohlssons andra bok om den civile utredaren Fredrika Bergman och hennes kollegor. Jag tycker att författaren fått till en bra balans mellan mordhistorien och polisernas minst sagt komplicerade privatliv. Jag lyssnade på berättelsen som ljudbok, och det tog mig bara tre dagar att lyssna klart. Jag lyssnade medan jag var på gymmet, tog extra långa promenader och städade lite extra bara för att få lyssna vidare, så bra var den!
Spontanbibliotek
Härom månaden berättade Mi om sin lokala blomsterhandel och deras bibliotek.
Jag har noterat att dessa ”spontanbibliotek” dyker upp lite var stans.
På en viss typ av caféer har de varit ett givet inslag en tid, liksom i hotellobbys. Det finns dock ställen där det inte är lika självklart att man ska finna ett bibliotek… Jag blev väldigt glad då jag hittade en liten hylla med böcker, mestadels deckare, på mitt nya jobb – det tog glädjen med ett nytt jobb till en ny nivå.
I vårt hus finns ett bytesrum som är fullproppat med böcker. Jag går dit och botaniserar minst en gång i veckan och hittar alltid något fynd. Tyvärr lämnar jag inte ifrån mig riktigt lika många böcker som jag hittar…
Det bästa exemplet på ett spontanbibliotek hittade jag förra helgen ute på Tynningö. I en liten busskur hade man planterat ett sånt här spontanbibliotek – mitt ute i naturen…
Exemplen går igen, och visar på en universell motvilja mot att låta böcker samla damm.
Är det inte bättre att någon annan läser dem då? Initiativ som BookCrossing vill ge böcker en chans att resa i världen och få nya läsare. Även digitala böcker till läsplattan Kindle kan nu lånas ut. Bara dagar efter det blev tekniskt möjligt startades ett virtuellt bibliotek, som kopplar ihop personer som är villiga att låna ut med personer som vill läsa. Ett nytt socialt nätverk?
Det finns någonting hjärtvärmande med detta… en oskuldsfullhet bland bokälskare? Finns det en särskild förståelse och tillit emellan bokvänner som man saknar på andra plan?
Nyfiken flicka lägger näsan i blöt
Det är 50-tal och Gwennie Morgan är 12 år gammal.
Gwennie Morgan är inte som andra barn. På nätterna flyger hon över sin walesiska hembyggd och ser ibland konstiga saker, varsel om sådant som ska hända. När hon försöker berätta om detta får hon skäll av sin mamma som är rädd för att dottern ska framstå som konstig. Gwennie hör vad mamman säger, men kan inte kontrollera sin livliga fantasi och med sitt öppna sinne ser hon ofta sådant som en vuxen inte skulle lägga märke till.
En man hittas död och Gwennie bestämmer sig för att hjälpa till
En dag kommer inte mr Evans hem efter arbetet och när han hittas mördad i stadens vattenreservoar tar det inte lång stund innan folk börjar prata. Skvallret når även Gwennies öron och eftersom hon är mycket fäst vid mrs Evans och hennes flickor (som hon ofta sitter barnvakt åt) bestämmer hon sig för att starta en egen utredning för att lista ut vad som hänt med mr Evans. På sitt barnsliga sätt rör hon om ordentligt genom sina frågor och får sedan länge glömda hemligheter att stiga upp till ytan.
Ingen riktig deckare
Jorden sjunger i B-dur är egentligen inte någon deckare, utan snarare en roman med ett litet mysterium inbakat som löper som en röd tråd genom boken. Författaren, Mari Strachan, debuterade med denna bok som 60-plussare, en debut väl värd att vänta på tycker jag!
En detaljerad berättelse med ett uppenbart slut.
Mari har lyckats mycket bra med att sätta sig in i en tolvårings tankesätt och jag tycker om hur boken berättas genom Gwennies naiva ögon. Berättelsen är fylld av detaljer vilket skänker en speciell stämning och ger liv åt historien. Redan i början av berättelsen har man som läsare klart för sig vad som hänt, men för 12 åriga Gwennie är det inte lika uppenbart. Men spelar det då någon roll att mysteriet inte är någon hemlighet för mig som läsare? Nej, inte alls. Det handlar minst lika mycket om hur det är att vara ung och inte bli sedd för den man är, om hur det är att bli vuxen, om uppoffringar, orättvisor, om vad som är normen för mänskligt beteende och om hur att ”göra det rätta” ibland kan tvinga en att tänja på gränsen för sanningen.
Nu är våren här på riktigt
Luften fylls av pollen och vårkänslor, marken täcks av grönt och blommor. Allt fler tar med sina övervintrade böcker ut i naturen.
Jag är just hemkommen efter en 24 timmars minisemester i skärgården. Jag hittade en perfekt liten klippa på norra Tynningö där jag och boken kunde sitta och njuta av utsikten och den friska luften en stund.
Men inte allt för länge. För precis som de som invaderar uteserveringarna på vårens första soliga dag tvingas erkänna att man behöver filtar och infravärme för att inte huttra så blev boken och jag tvungna att ge oss upp efter en ganska kort stund. Men det behöver jag ju inte minnas när jag i vinter ser tillbaka på en sommar full av härlig uteläsning.
Spöken från det förflutna uppsöker Tom Thorne
Handling
För tio år sedan hade kriminalkommissarie Tom Thorne hand om ett fall där en mäktig man mördats av sin hustru. Kvinnan vid namn Donna har nu avtjänat sitt straff, men i samband med frigivningen försvinner dottern som hon hade tillsammans med den mördade mannen och samtidigt börjar någon att skicka fotografier till henne. Fotona är nytagna och visar upp hur den man hon trodde sig ha dödat lever lyxliv på varmare breddgrader. Donna söker upp en privatdetektiv, en ung kvinna vid namn Anna, som tar sig an fallet med liv och lust. För Anna är det fråga om ett spännande avbrott i tillvaron som annars består av att avslöja otrogna män. Anna söker i sin tur upp Thorne och konfronterar honom med dessa nya uppgifter.
Londonpolisen med Thorne i spetsen har just lidit ett enormt bakslag efter att en mördare gått fri i rätten. De nya uppgifterna om en man som återuppstått från de döda är därför inte välkomna, och för att inte svärta ned polisens rykte ytterligare blir Thorne beordrad att samarbeta med den unga privatdetektiven för att få ärendet uppklarat på ett snabbt och smidigt sätt utan att uppgifterna läcker ut i pressen.
Äntligen en kriminalroman som håller måttet fullt ut!
Jag har följt Mark Billinghams kriminalkommissarie Tom Thorne och hans arbetskamrater under några år nu, och jag vill påstå ”Från de döda” är den bästa boken i serien sedan ”Sömntuta”, den första boken om Thorne. Spänningen går i vågor, men sjunker aldrig under den gräns där man vill lägga boken ifrån sig. Som vanligt blandar Billingham skickligt Thornes privat- och polisliv, hela tiden med ett sting av svart humor.