Då var årets rea över för min del. Jag har lovat mig själv att inte gå in i en enda bokhandel till förrän alla rea-skyltar är bortplockade.
Resultatet från förra årets rea var inte så smickrande – 13 köpta och 13 olästa. I år har jag handlat 20 st böcker.
Jag tycker att det här är mitt största fynd.
Och… Jag har redan läst ut den!!!
Jag och pojkvännen flyttade till ny lya för en tid sedan. En av förtjänsterna med det nya boendet är att det finns en terrass med utgång från sovrummet ned på innergården. Då vi sprang runt på visningar och stötte på denna pärla, var det alltjämt tidig oktober. Det var fortfarande relativt trivsamt väder och de dåvarande ägarna hade en hel oas av växtlighet på terrassen. Jag förtrollades och såg framför mig hur jag skulle sitta på vår lummiga lilla terrass, läsa böcker och ha det bra i sommarvärmen. Jag tänkte dock inte på att det låg en hel lång vinter emellan oktober och sommaren. Samma dag som vi flyttade in började det snöa.
Men när våren kommer är jag beredd.
Nu börjar årets stora händelse närma sig, bokrean står för dörren! För över en vecka sedan slog vissa av nätbokhandlarna upp portarna och började ta emot förhandsbeställningar. Jag blev så klart eld och lågor och började göra en lista på vilka böcker jag MÅSTE ha.
Mitt i detta euforiska arbete kom jag på mig själv. Men vänta nu, det var ju faktiskt bokrea förra året också… vad köpte jag då, och hur många har jag hunnit läsa?
Efter en snabb titt i bokhyllan och en kontroll av förra årets kvitton kan jag konstatera att situationen ser ut som följer:
Det tredje tecknet av Yrsa Sigurdardottir – ej läst
The Gilded Seal av James Twining – ej läst
The rule of four av Ian Caldwell & Dustin Thomasson – ej läst
Alexandriakoden av Steve Berry – ej läst
Stilla vatten av Nigel McCrery – ej läst
Exodus Quest av Will Adams – ej läst
Kameleontens skugga av Minette Walters – ej läst
Mannen i sjön av Arnaldur Indridason – ej läst
Jack Uppskäraren : kriminalfall och legend av Glenn Lauritz Andersson – ej läst
Mörkrets makt av David Hewson – ej läst
Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell – ej läst
Blodröd Våg av Rennie Airth – ej läst
Måntunneln av Jim Kelly – ej läst
13 köpta böcker i förra årets rea, 13 olästa böcker från förra årets rea. Borde jag lära mig någonting av detta? Jag är inte särskilt skrockfull, men jag tror att det är säkrast att jag i år lägger mig på 14 eller fler…
Personliga problem står i fokus.En varm sommardag i Derbyshire slås semesteridyllen i spillror då en liten flicka faller och drunknar i ett grunt vattendrag. Kriminalinspektör Ben Cooper är den förste att nå fram till flickan men misslyckas med räddningsförsöken. Trots att stranden var full av folk var det ingen som till fullo uppmärksammade vad som hände och vittnesmålen går isär. Trots att alla omständigheter talar för att drunkningen var en olyckshändelse kan inte Ben släppa känslan av att den drabbade familjen döljer någonting och att detta har med olyckan att göra. Han struntar i överordnades order om att avskriva ärendet och börjar gräva i familjens förflutna. Samtidigt som Ben arbetar med sitt ”ickefall” reser kollegan Diane Fry till sin hemstad Birmingham där polisen återupptagit en utredning som hon i allra högsta grad är inblandad i. Hon flyttade till Derbyshire efter att en kväll blivit utsatt för gruppvåldtäkt och nu har nya bevis framkommit som kan leda till att förövarna kan tas fast.
I mångt och mycket handlar boken om Ben och Dianes personliga upplevelser och problem medan själva kriminalhistorien hamnar i bakgrunden.
Det här är ett strålande exempel på att man inte ska börja med den senaste delen av en serie på 10. Det mesta känns obegripligt för mig.
Boken går, enligt min mening, i ett snigeltempo på grund av alla detaljer i beskrivningarna. Flickan i floden är nämligen inte bara en deckare, utan även en (misslyckad) reseskildring av Birmingham och Derbyshire med omnejd. Miljöbeskrivningarna, som visserligen är vackra, tar oerhört stor plats och de är alldeles för beroende av att läsaren har någon form av lokalkännedom. För mig blir det bara en upprepning av namn på platser. Det känns som om staden spelar en av huvudrollerna och jag förstår inte ett ord av vad den säger.
Häromdagen slog jag till och köpte en bok som jag haft ögonen på en längre tid. Det var omslaget som fångade min uppmärksamhet (jag älskar Penguin!), men även innehållet verkade spännande. Klassiska verk återberättas av dess huvudpersoner som om de hade använt twitter, dvs. uppdelat i enskilda statusuppdateringar om max 140 tecken. De olika uppdateringarna (tweetsen) varierar i kvalité och relevans för den berättade historien, en del är roligt, en del är obegripligt och en del är bara fånigt.
Förvånande nog så hade inte så många deckare nått upp till klassikerstatus värda att twittrifieras, men jag tänkte kolla om någon av er kan lista ut vilka två klassiker som döljer sig bakom dessa tweets:
”It’s hard being a poor student – lots of work, crappy room and I have the ugliest hat this side of the Urals”.
”Asked clever questions. I could tell all were lying. No mention of the valuable metals hidden beneath the factory. Moriarty involved?”
Sommaren 2009 var jag och en kompis i Rom och turistade. Två saker som jag verkligen äääääälskar är gamla ruiner (dvs historia) och böcker. Ruiner finns det som bekant gott om i Rom, men böcker är det lite sämre med (ja, eh.. alltså sådana böcker som jag kan läsa och förstå). En dag då vi vandrade bakom Pantheon hittade jag en liten bokaffär, och blev så här glad 🙂
Den gången hindrades jag av min vän som tycke att det var heeeelt onödigt att titta på Italienska böcker om man inte kan språket. Hon hade en poäng i detta, det inser till och med jag.
I höstas tog jag med pojkvännen till Rom. Han är lika galen som jag och redan första dagen släntrade vi in i en bokaffär som var hyfsat stor och härligt oordnad. När jag nu saknade en rationell människa vid min sida som kunde hindra mitt boksug kunde jag inte hejda mig när jag hittade den här: Agatha Christies ”Dieci piccoli indiani”.
Övernaturligt i Oxford
När Maja Grå var liten försvann hennes mamma spårlöst och bara något år senare dog hennes pappa. Maja, som trots allt klarat sig rätt bra under uppväxten, har nu antagits till en prestigefylld konstkurs i Oxford. Samtidigt som hon förbereder sig på att flytta dit får hon veta att hennes mamma har hittats mördad i Brighton. Maja tror att gåtan med hennes mammas försvinnande i och med detta är ett avslutat kapitel. Men Maja har en speciell förmåga att se sådant som andra inte ser och mamman lämnar henne inte ifred. Budskapet från andra sidan är tydligt: Var försiktig, fienden är mitt ibland oss.
Tillsammans med de nya vännerna Nikita och Ashley påbörjar Maja ett traditionellt studentliv med en blandning av fest och hårda studier. På det sociala planet går det bra för Maja, men på konstkursen halkar hon efter och funderar allt mer på varför professor Chesterfield antog henne till kursen.
Majas speciella gåvor blir allt mer påtagliga och det visar sig att en grupp studenter dog under mystiska omständigheter i det studenthem där hon och vännerna bor. Kan det finnas ett samband mellan mammans död och denna händelse som kallas för ”massakern på Mill Creek Manor”?
.
Uppfriskande läsning
Den här typen av deckare, en thriller med övernaturliga inslag, är en uppfriskande ovan genre för mig. Det faktum att boken är skriven i jagform drog till en början ner betyget lite, men då jag vant mig vid Maja så kändes det mer naturligt än konstigt. Maja är en härlig, osäker, gullig och ovanlig flicka som jag verkligen tycker mycket om. Författaren väver ihop en spännande plot med intressanta fördjupningar i konstens värld. Det är få svenska författare som lyckats fånga mitt intresse, men Amanda Hellberg kommer jag att följa med stort intresse i framtiden!