Borde kanske skicka iväg pojkvännen på arbetsresor oftare…
När pojkvännen kom hem från en arbetsresa förra veckan hade han en liten present med åt mig. Jättegulligt! Men nej, presenten var inte från honom(!), utan från hans arbetskamrat Eva. Hon hade fått höra att jag samlar på Agatha Christies böcker, och tyckte att den här passade bättre hos mig än hos henne. Ett riktigt fint initiativ som jag tycker att fler borde ta efter 😉
Engelskt 1700-tal i universitetsmiljö
Under ett och samma år har John Holdsworth förlorat både son och hustru i tragiska drunkningsolyckor. Kort därefter blir hans ekonomiska situation så ansträngd att han tvingas sälja såväl sin bokhandel och sitt hem. John får nu erfara det utanförskap och den utsatthet som är den fattiges vardag.
En dag då tillvaron ter sig som mörkast blir han kontaktad av den rika änkan Anne Oldershaw som erbjuder honom ett något udda uppdrag i utbyte mot ett väl tilltaget arvode. Uppdraget går ut på att han ska hjälpa änkans son, Frank, som påstås ha blivit galen efter att ha sett ett spöke på Cambridgeuniversitetet. För att John inte ska dra för mycket uppmärksamhet till sig får han ett sidouppdrag. Under förevändningen att han ska katalogisera universitetsbiblioteket blir John inkvarterad i rektorsbostaden. Från skolans hjärta kan han hålla uppsikt över allt som sker i universitetsvärlden.
John var från början övertygad om att han inte skulle finna något spöke och det tar inte lång tid för honom att dra slutsatsen att det finns ett samband mellan Franks psykiska tillstånd, ett mystiskt sällskap med esoteriska seder och den kvinna som hittades död i universitetsområdets damm…
.
Hur kan jag ha missat Andrew Taylor?
Jag har sett namnet Andrew Taylor i bokhyllorna under så många år utan att ta närmare notis om honom. Vilket misstag! Jag hade ingen aning om att karln skriver historiska deckare. Deckare och historia i ett, kan det bli bättre?
.
En levande berättelse väl värd att läsas
Det här är en underbart välskriven historia, karaktärerna känns trovärdiga och författaren engagerar sin läsare. Taylor får mig att önska att det fanns ett sätt att ta sig till 1700-talets Cambridge och de magiska omgivningar som han målat upp.
.
Att driva en deckarsajt består inte enbart av nöjen, det blir en hel del pappersarbete också. Extra mycket blir det nu när Deckarhuset och TheCrimeHouse ska bli ett aktiebolag. Joachim och jag satt i veckan och fyllde i blanketter och upprättade avtal på löpande band, och som de sanna jurister vi är drog vi fram Gamla Bettan (namnet på Joachims lagbok *haha*, min heter förresten Claes-Watson) och började upprätta en stiftelseurkund och en bolagsordning efter aktiebolagslagens alla paragrafer… Inte förrän vi var halvvägs igenom upptäckte vi att Bolagsverket hade varit snälla nog att lägga upp mallar för dessa på sin sajt. Visst, man kan använda mallar, men det är ju inte rätt! 😉
En kvinna kommer till polisstationen i Eastvale och ber att få tala med sin gamle granne, överkommissarie Alan Banks. Banks befinner sig oturligt nog på semester för att vila upp sig efter en rad påfrestande händelser. Hans närmste kollega, Annie Cabbot, får istället tala med den upprörda kvinnan som berättar att hon funnit en pistol bland dotterns tillhörigheter. Insatsstyrkan kallas in, men tillslaget går snett och pappan i familjen blir skjuten.
.
Ondskan har ett snyggt ansikte
Flickan med pistolen, Erin, bor normalt tillsammans med Alans dotter Tracy, och pistolen har hon stulit av sin pojkvän efter ett stormigt gräl. Då Tracy får höra om tillslaget skyndar hon genast iväg till Erins mycket attraktive pojkvän Jaff för att varna honom om att polisen med säkerhet är på väg. Tillsammans flyr de från stan och gömmer sig i pappa Banks stuga. Den stackars naiva flickan inser snart att utseendet inte är allt, och att även ondskan kan ha ett snyggt yttre.
När Alan kommer tillbaks från semestern möts han på flygplatsen av sina kollegor. Både Tracy och Annie svävar i stor fara…
.
Det är Banks jag vill ha!
Jag var besviken på Peter Robinsons förra bok (”Mörkrets alla färger”) som kändes som en hafsigt hopsatt historia till för att mätta publikens sug efter en ny bok i serien om Banks och Cabbot. Tyvärr började ”Bad Boy” i samma trevande, tråkiga och platta anda. Det tog mig otroooooligt lång tid att komma igenom de första 100 sidorna, men när jag väl kom till den punkt då Banks återvände från sin semester (som förövrigt var en helt överflödig och intetsägande del av historien) var det som om berättelsen fick nytt liv. Robinsons serie om poliserna i den påhittade staden Eastvale är helt klart beroende av sin leading man – Alan Banks.
.
Godkänt, men inte mer.
Betyget blir således godkänt, men Robinson har långt kvar för att nå upp till sina forna höjder. Jag ser fram emot nästa bok och hoppas på en succé!
Inspirerad av den nya speltrenden på deckarhuset gick jag och köpte det här spelet som bygger på Agatha Christies ”Evilunder the sun”. Jag har inte kommit så långt i det faktiska spelandet, men jag har fått en gedigen introduktion till mysteriet av självaste Poirot.
En besvikelse?
Jag minns tiden som fanatiskt tv-spelande 10 åring. Var tog den tjejen vägen? Det är med stor tvekan jag manövrerar Poirot runt i spelets omgivningar och den där nyfikenheten som tillhörde den 10åriga Erica infinner sig inte alls. Kanske är jag lite snabb att döma, men spelet verkar onekligen inte allt för spännande. Än så länge har den svåraste gåtan varit att ta bort plasten från spelets fodral.
Ray Atlee, professor i juridik, ställs inför en prövning då han en dag får ett brev av sin far, Domare Attkins. Under hela Rays uppväxt var domaren en otillgänglig far som levde för sitt ämbete. Fadern, som nu är en mycket gammal och sjuk man, kallar hem sonen för att tala om sitt testamente. Då Ray kommer fram till barndomshemmet finner han gubben död. I samma stund kommer brodern Forrest hem. Bröderna blir förstås chockade, men hanterar dödsfallet på olika sätt. Medan Ray tar tag i allt som behöver ordnas med anledning av dödsfallet faller Forrest tillbaks i sina gamla missbrukarvanor. Vad Ray inte berättar för sin bror är att han i en av pappans garderober hittat pengar, mycket pengar. Ray vet inte vad han ska göra. Var kommer pengarna ifrån, det kan väl inte vara resultatet av en muta? Ray bestämmer sig för att hålla tyst om sitt fynd och packar in pengarna i sin bil. Sedan följer en svår period då han låter pengarnas makt förtära honom, samtidigt som rädslan för att bli påkommen är stor. Snart visar det sig att någon annan vet om att Ray har pengarna, någon som också vill ha dem.
.
Inget högt betyg
Ja, vad ska man tycka om den här boken då? Grisham är ju Grisham om ni förstår vad jag menar. Det är mycket juridik, mycket spänning och det är väl tänkt att boken ska vara en bladvändare. Nu lyssnade jag på berättelsen istället för att läsa den, så det blev inte så många blad vända. Jag vill ändå påstå att tempot inte är superhögt och i ärlighetens namn är handlingen rätt tunn.
Simeon Lee, grinig gammal gubbe med miljoner på banken, bjuder in sina barn att fira jul med honom på Gorston Hall. Alla tackar ja, och det är första gången på 20 år som hela familjen är samlad. Av 4 söner, 3 svärdöttrar och en dotterdotter är det endast en som faktiskt verkar tycka bra om gubben, de övriga håller god min och tänker på det kommande arvet. Efter att den gamle rört om i grytan genom att låta familjen veta att han avser att ändra sitt testamente sker det oundvikliga: gubben mördas.
.
De små grå cellerna rycker in
Men attans osis för mördaren, Hercule Poirot är nämligen gäst hos polismästaren i trakten och bjuds självklart in i ”dödshuset” för att ta sig en titta på mysteriet. Och sedan går det ju som det går då Poirot är i farten – skurken hamnar bakom lås och bom och alla andra lever lyckliga i alla sina dar.
.
Oväntad upplösning
Mord och familjebråk är kanske inte den bästa uppvärmningen inför en fridfull jul, men det är ett bra recept på en Agatha Christie deckare. Jag, som ju läst nästan allt Christie skrivit, visste ju hur det skulle sluta. Ända tills de sista sidorna, då det visade sig att jag blandat ihop den här boken med en annan och rörde till det ordentligt för mig själv i jakten på mördaren. Grundlurad, igen!