Äntligen är uppföljaren till Griffiths debut ”Flickan under jorden” här!

Det var med stor lust som jag slog mig ner med Janusstenen för att läsa om huvudpersonen Ruth och hennes öde. Jag blev inte besviken, även om jag efter att ha läst min recension från förra året inser att de båda böckerna är minst sagt snarlika. I fiktionens värld har endast några månader förflutit och återigen får vi följa Ruth i hennes vardag. Hon bor ensligt ihop med katten Flint och arbetar på universitetet i Norfolk som chef för rättsarkeologen. Återigen blir hon inkopplad av polisen då de finner benrester i ruinerna av ett hus. Samtidigt som Ruth gör sitt bästa för att hjälpa polisen, och får en historieintresserad galning efter sig, tampas hon med privata bekymmer. Hon är gravid, och polischefen Nelson är far till barnet. Trots att Ruth är en ganska osäker människa med dålig självkänsla flockas männen runt henne och kvinnor ser upp till henne.

Jag kan verkligen rekommendera Elly Griffiths som en perfekt bok att ha med till stranden. Sedan debuten har Griffiths stilistiska förmåga utvecklats till något eget. Ett roligt inslag är att hon lägger in tankespår (med karaktärernas ärliga åsikter) i parenteser löpande i texten. En liten varning är dock på sin plats – du bör ha läst den första boken i serien innan du ger dig på denna, annars är det mycket av handlingen som verkar lösryckt och förvirrad.

Det här är den tredje boken om Cotton Malone, före detta amerikansk agent som slagit sig till ro i Köpenhamn och numera arbetar i en bokhandel.

Berry har försökt få in så mycket som möjligt i handlingen: Dubbelagenter, historiska fakta, jakten på Alexander den stores grav, galenskap, botemedel mot HIV, hemliga sällskap, oändliga pengaresurser m.m. Det blir nästan för mycket med alla nya spänningsmoment som hela tiden dyker upp. Trots tempot och all denna spänning blev boken seg efter ca 100 sidor. Historien känns inte äkta, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den fantasifulla handlingen. Efter ett tag började jag störa mig på småsaker som att karaktärerna upprepade gånger, på varierande sätt, påpekar för varandra att ”du försatte dig i den här situationen på egen hand”.

Även om det här är en genre som jag normalt sett gärna förlorar mig i, blev jag inte helt hänförd av berättelsen. Att jag inte läst de två tidigare böckerna om Cotton kan så klart inverka på min bedömning. Jag har ingen relation till de olika karaktärerna och jag är heller inte särskilt förtjust i dem. Jag har tidigare läst Berrys ”Den tredje hemligheten” som jag tyckte väldigt mycket om. Ett roligt inslag var att huvudpersonen från den boken dyker upp som biroll i denna historia.

Jessica har sedan den dag vi lärde känna varandra talat sig varm om Elizabeth George och jag har lyssnat på oräkneliga tal om hur bra historierna om Thomas Lynley och Barbara Havers är. Trots Jessicas enträgna uppmaningar har det tagit mig 3 år att slutligen ta mig i kragen och läsa en av böckerna. Jag började med den första boken som utgavs i serien om Lynley (även om det kronologiskt sett inte är den första).

Handlingen utspelar sig främst i en liten engelsk by där en flicka just har erkänt mordet på sin far. Trots erkännandet och det faktum att hon hittades sittande bredvid pappans halshuggna kropp är det ingen av byborna som tror att hon begått brottet.

Barbaras rykte inom kåren är inte det bästa och för några månader sedan blev hon degraderad till patrullerande polis på grund av sina samarbetssvårigheter. Nu får hon återigen chansen inom kriminalen då hon paras ihop med Lynley för att lösa fallet.

En toppenbok, tack för att du tjatat Jessica! 🙂

Jessica har själv recenserat motsvarande avsnitt ur BBC-serien om kommissarie Lynley.

Kriminalkommissarie Tom Thorne har just fått besked om att hans flickvän Louise fått missfall. Då han omtumlad är på väg från sjukhuset kallas han till tjänsten eftersom en kvinna har hittats mördad. Det i sig är inget ovanligt, mord är en del av Toms vardag. Det exceptionella i detta fall är att kvinnans mor också blev mördad, 15 år tidigare. Det öde som delas av mor och dotter verkar från början vara en ren slump, men utredningen tar en ny vändning då ett andra offer hittas. Även detta offers moder dödades för 15 år sedan, av samma gärningsman. För 15 år sedan hette mördaren Raymond Garvey och det står snart klart att den mördare som nu är ute på turné är mycket imponerad av Garveys arbete och ämnar fortsätta det genom att döda nästa generation. Thorne och hans team inleder nu en kamp för att skydda de barn som fortfarande lever.

Även om historien inte är speciellt originell så rycks jag med av Billinghams sätt att behandla språket och karaktärerna. Trots ett så mörkt ämne som mord, lyckas han alltid blanda storyn med ett stort mått av humor. Jag fastnar direkt i historien som inleds i ett högt tempo. Denna fart hejdas dock stundtals, och det är då vi får lära känna Thorne och de andra karaktärerna bättre. Billingham är hyfsat bra på att förmedla känslor vilket han här visar genom att skildra sorgen som följer av ett missfall, och den tröst och glädje som vänner skänker. Det band som finns mellan Thorn och hans bäste vän, den homosexuelle, piercade patologen Phil Hendricks får mig alltid att le.