Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

Slakthuset

Stuart MacBride. Tidigare i somras spenderade jag två veckor ensam i ett stort hus och så här i efterhand kan jag säga att det här inte var den ultimata boken att läsa när man är i den situationen. Det är inte ofta jag får obehagskänslor av att läsa böcker, men här var det oundvikligt.

En mördare iförd Margaret Thatchermask och förkläde ränner runt på Aberdeens gator med en slaktarkniv i högsta hugg. Snuten Logan McRae kämpar mot klockan för att få fast slaktaren innan han hinner skörda fler offer.

Med råa beskrivningar av slakt av människor och efterföljande kanibalism lyckas författaren få mig att drömma mardrömmar. När jag var på affären häromdagen kom jag på mig själv med att tveka innan jag stoppade en förpackning kotletter i korgen. Tänk om…

Deckarhuset 1år: Erica

Vad är det roligaste du har varit med om under Deckarhusets första år?

Hela projektet har varit roligt! Sedan vi drog igång detta har jag börjat läsa på ett mycket mer aktivt sätt – tänker hela tiden på vad det är jag läser, utvärderar och kritiserar. Sedan har det också varit skoj med alla positiva reaktioner vi fått från skilda håll. Kul att höra att folk gillar det vi gör 🙂

.

Vad är det sjukaste du varit med om?

Det var i vintras då Jessica ringde och berättade att ”vi hade fått” Peter Robinson – en av mina absoluta favoriter. Jocke skulle maila över intervjun till Peter dagen efter (har jag för mig) och ringde mig under kvällen för att spåna lite över frågorna. Jag var skakig av glädje – det kändes sååååå stort att han ville ställa upp på en intervju hos oss!

.

Har du stiftat någon ny deckarbekantskap som du troligen inte skulle ha upptäckt om det inte hade varit för Deckarhuset?

Jag har fått vidga mina vyer rejält vilket lett till att jag upptäckt författare som Arnaldur Indridason och Jed Rubenfeld. Många tips har jag fått ”offline” då folk i min närhet har velat berätta om sina personliga favoriter och halvt som halvt fått mig att lova att ta mig en närmare titt.

.

Vad tror du kommer hända med Deckarhuset under dess andra år i ”livet”?

En hel del har jag en känsla av! Jag råkar veta att idésprutorna Jocke och Jessica har en hel del ess i rockärmen 😉

Deckarlexikon!

Jag har en skrämmande förmåga av att alltid fynda en massa så snart jag ser en REA-skylt i fönstret på någon bokhandel. Häromdagen drev jag runt i Stockholm i väntan på tåget till Gävle. Jag hittade 4st böcker – helt oplanerat och helt onödigt. En av böckerna var dock denna: ”The Rough Guide to Crime Fiction” av Barry Forshaw.

Här kan man läsa om deckarens utveckling, hur den försöker ta sig ur sin skamvrå där den fått stämpeln som litteraturens svarta får, vilka som är de mest kända deckarna, de största karaktärerna och dess författare. Ett förträffligt litet deckarlexikon att läsa under en trist tågresa!

Kretsen

Veronica von Schenk. Efter en längre period av stiltje på arbetsfronten blir gärningsmannaprofileraren Althea Molin inkopplad på ett fall av Stockholmspolisen. Bankmannen Patrik hittas mördad med ett tarotkort instucket i munnen. Alteas bästa vän, Emelie, är säkerhetsansvarig på den ifrågavarande banken och Althea blir därför indragen i historien även på ett ickepolisiärt plan. Det visar sig att banken har utsatts för ett omfattande datorintrång och snart misstänker man att det finns ett samband mellan detta och mordet. Då polisen inte visar något större intresse för Altheas insatser börjar hon och Emelie att undersöka saken tillsammans. Fler mordoffer återfinns med tarotkort i munnen och polisen börjar frukta att det går en seriemördare lös i Stockholm. Althea bestämmer sig för att satsa allt för att lösa fallet, med följd att hon sätter sig själv och sina vänner i fara…

Genom ett grådaskigt och slaskigt Stockholm för von Schenck intrigen framåt i rask takt. Språket är enkelt och lyckas i hög grad beskriva ett ansenligt vemod, både hos karaktärer och miljöer.

Vilken är den bästa deckaren?

Jag har just avslutat en bok som jag kan lägga till min topp tio lista över de bästa deckarna (recension kommer inom kort). Detta fick mig att börja fundera över vilken som är min absoluta favorit. Jag kom efter en stunds rannsakande fram till att jag efter alla år fortfarande anser att det är Agatha Christies ”tio små negerpojkar” (som Mi tidigare bloggat om). Jag minns fortfarande den dag jag för första gången höll boken i min hand. Det var i mellanstadiet, jag stod i vårt klassrum och läste på baksidan av boken och tyckte att den verkade riktigt spännande. Min lärare var väl något tveksam till huruvida det var lämpligt för mig att ge mig på någonting dylikt. Jag hade tidigare bara läst böcker i stil med Katitzi, Kitty, fem-böckerna osv. Jag struntade i de förmaningarna och sträckläste boken. Håret på armarna reste sig då jag för första gången läste den ramsa som historien är uppbyggd kring:

”Tio små negerpojkar åt supé i Rio. En satte i halsen, och så blev det bara nio.

Nio små negerpojkar sov utan måtta. En försov sig, och så blev det bara åtta.

Åtta små negerpojkar sa: ”Vi reser nu!” En stanna kvar, och så blev det bara sju.

Sju små negerpojkar skulle baka kex. En högg ved till baket, och så blev det bara sex.

Sex små negerpojkar ville springa hem. Ett bi stack den ena, och så blev det bara fem.

Fem små negerpojkar retade en myra. Myran bet den ena, och så blev det bara fyra.

Fyra små negerpojkar havet ville se. En anka slök den ena, och så blev det bara tre.

Tre små negerpojkar i skogen ville gå. En björn tog den ena, och så blev det bara två.

Två små negerpojkar satt i solens sken. En vart ihjälstekt, och så blev det bara en.

En liten negerpojke ensammen var. Han gick och hängde sig, och så blev det ingen kvar.”

Sedan dess har jag varit fast.

Det vore skoj att höra vad ni andra har för deckarfavoriter och varför det är en favorit!

Öppet hus

Ian Rankins senaste bok handlar om millionären och konstälskaren Mike Mackenzie. Trots, eller kanske på grund av, sin bekväma tillvaro börjar Mike känna att hans liv saknar mening. Dagarna lunkar på i samma takt utan den minsta spänning. När han tillsammans med vännerna Allan och konstprofessorn Robert börjar planera en stöt mot Edinburghs nationalmuseum lever han upp. Planen består i att de ska promenera in i den lokal där museet förvarar tavlor som inte får plats på utställningarna och sedan byta ut några orginalverk mot kopior. För att rättfärdiga sitt brott menar de att de befriar konstverken från sin undangömda tillvaro i nationalmuseets lagerlokal. Den stora stöten ska äga rum under den dag under året som kallas för ”öppet hus” – då lokaler som annars hålls stängda öppnas för allmänheten.

För att realisera planen inser de tre vännerna att de kommer behöva ytterligare hjälp. Konsteleven Westie anlitas för att måla kopiorna, men man inser att gruppen saknar den brottsliga expertisen. Som av en händelse springer Mike ihop med sin gamle skolkamrat Chib Calloway som utvecklats från skolgårdens bråkstake till Edinburghs störste gangster. Det börjar så bra, men självklart går allt fruktansvärt snett och Mike och hans vänner hamnar i värre knipa än de någonsin kunnat ana.

Inga mord äger rum i denna historia, utan handlingen kretsar kring ett gäng belevade män som tar steget mot att bli konsttjuvar. Detta är något som känns uppfriskande. Det var länge sedan jag läste en deckare ur tjuvens perspektiv, och där huvudpersonen inte var polis, rättsläkare, jurist eller journalist.

.

Boken är ett recensionsexemplar från Minotaur.

Min vecka i deckarens tecken

Vi kan än en gång konstatera att sommaren är deckarens årstid. Inte bara på grund av att vi ligger på stränder eller i hängmattor med våra älskade mordgåtor, även de skilda TV kanalerna har fattat vad det är vi vill titta på under sommaren. Förra veckan missade jag en massa spännande avsnitt på grund av att jag var dåligt underrättad om vad som sändes. Bättring! tänkte jag, och bestämde mig för att jag denna vecka ska ligga steget före. Efter en snabb koll i TV-tablån kan jag konstatera att mina kvällar den stundande veckan ser ut som följer…

Måndag, kl 21.00, SVT 1 – Kommissarie Montalbano.

Tisdag, kl 21.00, SVT 1- Morden i Midsomer.

Onsdag, kl 20.00, TV 4 – Miss Marple.

Torsdag, 21.00, kanal 9 – Agatha Christie: ett karibiskt mord (ja, Persbrandt och ”Oskyldigt dömd” kommer i andra hand när jag måste välja mellan honom och Christie).

Fredag, 19.55, kanal 9 – Kommissarie Dalgliesh, följt av kommissarie Morse kl 21.00.

Lördag, 19.55, kanal 9 – Dalziel och Pasco.

Söndag, 21.00, TV 4+ – Poirot, två avsnitt i följd.

Ni kanske undrar om jag inte tänker göra någonting annat än att titta på TV under sommaren. Det fina vädret borde ju vara skäl nog att inte sitta inne framför TV:n. Svårt val det där… ska man hoppas på regn för att rättfärdiga TV tittandet?