Författararkiv: Erica

Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

En repetition av Paul Charles Sötvatten

Publicerat av

Tidigare i våras recenserade Jessica denna bok. Då även jag läste boken under våren, tänkte jag att det nu kunde vara läge för en repetition.

Jag var inte helt förtjust i översättningen (ett återkommande tema här på sidan) och funderade lite över hur det skulle vara att läsa Charles på engelska. Handlingen är det dock inget fel på. Christy Kennedy är en tedrickande polis i Camden Town, London. Han har just återgåt i tjänst efter en allvarlig olycka. Hans första uppgift blir att leda utredningen av en man som försvunnit spårlöst. Det tar dock inte lång stund innan fallet utvecklas till en mordutredning. Religion och musikaliska referenser blandas friskt, och musiken är också en stor del av Kennedys person. Vid en liten googling på författaren framkommer det också att han är verksam inom musikbranschen – föga förvånande!

Paul Charles var en för mig helt okänd författare, men hans huvudkaraktär Kennedy är absolut en bekantskap jag kan tänka mig att möta fler gånger. Det hade varit skoj att läsa någon tidigare bok så att man fårstår Kennedys lite struliga person. Som det nu är slängs man rätt in i hans liv… men som sagt, det ska bli skoj att följa honom genom fler böcker.

Flickan under jorden

Publicerat av

Elly Griffiths. Då benrester påträffas i saltängarna utanför King´s Lynn i Norfolk blir arkeologen Ruth Galloway ombedd att bistå polisen i deras utredning. Man befarar att det kan röra sig om kvarlevorna efter en flicka som försvann för tio år sedan. Benresterna visar sig stamma från järnåldern och Ruth tror att hennes polisiära karriär är över. Då ytterligare en liten flicka försvinner inleds en intensiv jakt på gärningsmannen, och Ruths kunskaper om hedniska riter visar sig värdefulla för utredningen. Förutom det rent professionella kommer hon allt närmre polisen Harry Nelson som, hårt pressad, leder utredningarna på de försvunna flickorna.

Gärningsmannen tycks vara beläst och har goda arkeologiska kunskaper. När Ruth börjar få hotfulla meddelanden väcks därför en tanke om att gärningsmannen kan vara någon i hennes bekantskapskrets.

Detta är Elly Griffiths debutroman, vilket gjorde mig lite förvånad. Av någon anledning kändes det som om det borde finnas fler böcker om Ruth innan denna.

Jag har lite svårt för de korthuggna meningarna, och trodde inledningsvis inte att jag skulle tycka så bra om boken som jag sedan gjorde. Vips så hade jag läst ut boken, och kommer på mig själv med att sakna Ruth. De senaste böckerna jag har läst där en kvinna innehavt huvudrollen har det rört sig om en stark och självständig karaktär. Elly Griffiths har istället skapat en hjältinna som är den raka motsatsen. Ruth är medelålders, osäker i sig själv, något av en enstöring och en vilsen själ… och ändå fascinerar hon mig. Med andra ord är det en hyfsat bra debut, och jag ser fram emot en fortsättning på historien om Ruth. 

.

Döden löser alla problem

Publicerat av

Det är ingen hemlighet att jag är en stor beundrare av Reginald Hill. Han blandar intelligenta och skarpsinta inlägg med massor av humor. Jag avgudar Andy Dalziel, och det var med stor bestörtning som jag insåg att denna känsla inte delades av alla (Jessica har t.ex. påpekat att hon tycker att han är väldigt osympatisk). Det jag gillar är frispråkigheten och kvickheterna som flödar ur ”den tjockes” mun.

Dalziel befinner sig på ett vilohem för att återhämta sig från en ”nära döden upplevelse” (se boken ”Dalziels död”). Sandytown verkar vara den ideala platsen för att återfå sina krafter: en lugn by som utmärkt sig för att vara ett högsäte för olika former av läkekonst. Dalziels vila blir dock inte allt för långvarig. Under den lugna fasaden bubblar intriger och aggressioner. Kulmen nås då stans största profil, Lady Denham mördas mitt under sin egen fest. Att hon lyckats göra sig ovän med i stort sett hela byn, i kombination med sin stora förmögenhet, gör att motiven hopar sig från olika håll och kanter. I stort sett alla som vi får stifta bekantskap med kan anses ha motiv till mordet. Dalziel hamnar mitt upp i detta och många av hans nya vänner finns på listan av misstänkta. Eftersom han fortfarande är sjukskriven är det Pasco som har hand om utredningen. Den tidigare lugne och korrekte Peter har i Dalziels frånvaro anammat mycket av sin chefs beteende. Pasco blir inte helt förtjust av den hjälp han får från Dalziel och dennes nye vän, psykologistudenten Charlie Heywood.

Det bär mig emot att säga någonting negativt om en av mina favoriter. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att historien var lite ojämn. Vissa delar är riktigt bra, medan andra bara känns som transportsträckor. De drygt 600 sidorna hade med fördel kunnat kortas ner 100 sidor. Har man inte tidigare följd Dalziel och Pasco tycker jag inte att man bör börja med denna bok då den är alldeles för beroende av att man känner till bakgrunden och dynamiken mellan karaktärerna. Har man å andra sidan tidigare stiftat bekantskap med Dalziel och Pasco är detta en bok som man inte får missa! Vi får betrakta mordet utifrån tre olika perspektiv, någonting som gör att historien sticker ut lite från tidigare böcker i serien om Yorkshire-poliserna.

Intervju med Veronica von Schenck

Publicerat av

Hej och välkommen till Deckarhuset Veronica! Din debutroman ”Änglalik” kommer som pocket inom kort, och snart finner vi uppföljaren ”Kretsen” i bokhyllorna. Grattis!

Tack! Det känns väldigt roligt att få komma ut med två böcker på så kort tid. Att få skriva deckare har alltid varit min dröm, och jag kommer nog fortsätta skriva om Althea så länge det finns någon som vill läsa om henne!

Du jobbar deltid som headhunter, kan du berätta lite om vad det innebär?

Ja, jag arbetar som head of research, det vill säga jag och mina kollegor har som enda uppgift att hitta kandidater till de tjänster rekryteringskonsulterna på företaget jobbar med. Det innebär en hel del detektivarbete och mängder och åter mängder av telefonintervjuer! Det här är faktiskt en drömkombination av jobb för mig. Skrivandet är ett väldigt innåtvänt arbete, det tycker jag i och för sig om, men det är viktigt att bli tankad med nya intryck och idéer också, då är det supersociala rekryteringsjobbet perfekt som motvikt.

Läs hela intervjun…

Hela intervjun med Veronica von Schenck

Publicerat av

Hej och välkommen till Deckarhuset Veronica! Din debutroman ”Änglalik” kommer som pocket inom kort, och snart finner vi uppföljaren ”Kretsen” i bokhyllorna. Grattis!

Tack! Det känns väldigt roligt att få komma ut med två böcker på så kort tid. Att få skriva deckare har alltid varit min dröm, och jag kommer nog fortsätta skriva om Althea så länge det finns någon som vill läsa om henne!

Du jobbar deltid som headhunter, kan du berätta lite om vad det innebär?

Ja, jag arbetar som head of research, det vill säga jag och mina kollegor har som enda uppgift att hitta kandidater till de tjänster rekryteringskonsulterna på företaget jobbar med. Det innebär en hel del detektivarbete och mängder och åter mängder av telefonintervjuer! Det här är faktiskt en drömkombination av jobb för mig. Skrivandet är ett väldigt innåtvänt arbete, det tycker jag i och för sig om, men det är viktigt att bli tankad med nya intryck och idéer också, då är det supersociala rekryteringsjobbet perfekt som motvikt.

Huvudpersonen i dina böcker, Althea Molin, arbetar som profilerare. Finns det likheter mellan er två, knycker du från verkligheten?

Ja och nej. Jag försöker att inte medvetet knycka karaktärsdrag från de kandidater jag pratar med, annars skulle väl ingen vilja prata med mig till slut!

Men jag, precis som Althea, är observant och väldigt fascinerad av människor av alla typer och sorter. Jag älskar att åka in till jobbet i stan på morgonen, tunnelbanan är fullkomligt smockfull med fascinerande personer att hämta inspiration från!
Jag kan sällan eller aldrig peka på en enda inspiration till en karaktär. De är ett lapptäcke av en röst från någon jag tjuvlyssnat på på tunnelbanan, en bild av någon från en tidning, lite manér från någon jag känner, kanske något från en filmkaraktär och så vidare.

I övrigt så har nog bara Althea och jag två saker gemensamt, oförmågan att få ett par nylonstrumpor att vara hela i åtta timmar och ett ständigt latte-drickande!

Vill du berätta lite om din kommande bok?

Kretsen handlar om social yta – om hur långt vi är beredda att gå för att behålla vår omsorgsfullt uppbyggda sociala status och vår självbild.

Den handlar om ett antal mord där offren till synes helt saknar samband – förutom att de alla är utförda med samma pistol, och alla hittas med ett tarotkort instucket i munnen. Althea upptäcker en koppling till ett dataintrång på Lindsteinska banken där hennes bästa kompis Emelie är säkerhetsansvarig. Tyvärr vägrar polisen tro på henne. Altheas tillvaro blir dessutom inte lättare av att hennes minst sagt krävande mamma bestämmer sig för att komma till Stockholm och relationen till pojkvännen – kriminalkommissarie Rickard Magnusson – knakar i fogarna.

Det finns nog många där ute som drömmer om att skriva en egen bok, men inte törs ta steget. Hur fungerar det att kombinera skrivande och yrkesliv, hur går skrivandeprocessen till?

Det absolut viktigaste för att lyckas skriva på deltid är att ta skrivandet på allvar. Våga avsätta tid, hur mycket eller lite spelar ingen roll, bara du sätter av tid och ser till att det inte blir så att skrivandet alltid kommer sist på priolistan. Tvätten kan vänta ett par timmar till, jag lovar!

Jag börjar med att planera och göra research. Det gör jag precis var som helst – spånar idéer på bussen, läser FBI-rapporter i badkaret, skissar på karaktärer på lunchen, men även i längre sessioner för att få ihop de lösryckta idéerna till en helhet, till ett antal scener. När jag sen sätter mig i längre och mer fokuserade sessioner för att skriva så vet jag vad som ska hända och vilka personer som ska vara inblandade, det ger mig frihet att vara mycket mer kreativ.

Vilka komponenter anser du behövs till en bra deckare?

Oj! Om jag ser till mig själv som deckarläsare så tycker jag att en bra bok ska innehålla insiktsfulla, färgfyllda karaktärsporträtt. Jag vill se det mänskliga hos både ”onda” och ”goda”. Sen vill jag ha ett driv i handlingen som lockar in mig i boken. Sist, men absolut inte minst, vill jag allra helst bli lite överraskad av hur historien utvecklas!

Vad har du för ”deckarbakgrund” – det ryktas om en ”romans” med självaste Sherlock Holmes?

🙂 Jo, jag måste väl erkänna att det är sant! När jag var liten var Sherlock Holmes mitt ideal, jag drömde om att gifta mig med en man som han (jag ignorerade det lilla drogproblemet och det eviga fiolspelandet)!

Jag har varit helt och fullt insnöad på deckargenren sen jag var liten, slukat allt från engelska klassiker som Christie och P D James till hårdkokta amerikanska thrillers som James Lee Burke och isländskt svårmod som Arnaldur Indridason. Jag gillar nästan alla typer av deckare så länge de är fokuserade, smarta och har en kärna av mänsklighet – inte bara brutalitet.

Det går bra för svenska deckarförfattare nu. Har du någon egen favorit, och i så fall varför är det en favorit?

Jag är väldigt svag för Mankell och Nesser, men har också en förkärlek för äldre deckare, HK Rönnblom, Stieg Trenter och Sjöwall-Wahlöö, till exempel. Jag gillar dem för att de är mycket mer avskalade än moderna deckare, utan att för den skull vara mindre komplexa. De är ofta lättsamma på ytan, men med en fascinerande mörk underton.

Har du något nytt projekt på gång?

Ja, jag har precis börjat arbeta på bok nummer tre om Althea. Dessutom har jag startat en blogg där jag kommer samla allt material och alla funderingar kring boken. Förhoppningen är väl att bloggen ska ge någon sorts, aningen förvirrad, insikt i skrivandeprocessen! Bloggen finns på veronicasverkstad.wordpress.com

Deckarhuset tackar Veronica och önskar lycka till i framtiden. Vi kommer följa bloggen, och skapandet av den nya boken, med stort intresse!

Korta meningar sätter stopp för min fantasi

Publicerat av

Som vanligt har jag lyckats påbörja två böcker parallellt, och som vanligt har en av dem blivit favoriten och den andra ”den som jag måste läsa ut”. Den här gången har jag inte haft några problem med att analysera vad som tilltalat mig med den ena boken och vad som får mig att sucka vid tanken på den andra. Det har med meningarnas längd att göra. Jag föredrar långa luftiga meningar med utrymme för många adverb framför korthuggna och koncisa meningar. Hellre ett kommatecken och en bisats, än tre ord och en punkt…

Dolken från Tunis

Publicerat av

Mitt resesällskap bad mig att plocka med någon bok som han kunde läsa under vår resa… Kravet var att det skulle vara en klassiker i pocketformat (dvs. en lättviktare). Jag vet inte vad ni andra anser, men jag tycker nog att denna mordgåta, signerad Agatha Christie, faller under klassikerfacket. När jag hade läst ut de böcker jag själv tagit med mig kände jag att det var på sin plats att ta tag i denna historia för säkert 4:e gången. Det har sin tjusning att veta hur allting slutar, eftersom man då på ett helt annat sätt kan söka efter ledtrådarna och försöka följa författarens tankegångar.

Poirot har efter pensionen flyttat till en av Englands avkrokar för att få lugn och ro. Hans närmsta granne är en doktor Shepard. Tillsammans börjar de nysta i mordet av byns ”överhuvud” Roger Ackroyd.

Om ni inte redan har läst denna fenomenala berättelse måste ni genast gå och inhandla den. Det är en av de absolut bästa pusseldeckarna som någonsin skrivits!!