Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

Morden i Oxford

I vintras läste jag boken Morden i Oxford och tyckte väl ändå att det var en hyfsat bra bok. För några veckor sedan kom jag över filmen, med Elijah Wood och John Hurt i huvudrollerna. Jag hade övertalat en vän att se filmen med mig genom att framhålla hur spännande den måste vara med tanke på boken. Vi slog oss ned i soffan fyllda av förhoppningar och med sedvanligt tilltugg – popcorn. Men fy vilket slöseri med förväntningar! Det var bland det absolut sämsta jag någonsin sett! Filmen var inte alls trogen boken, tempot var långsamt, skådespeleriet var skrattretande och den matematiska mystiken som boken personifierade hade man inte alls lyckats transferera till filmen. Mitt sällskap somnade efter bara några minuter och själv gav jag upp och tryckte på stoppknappen efter ca 40 minuter. Det här är en film som man absolut bör undvika att titta på om man inte är i desperat behov av ett sömnpiller! 

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

Jag har faktiskt aldrig tidigare läst en bok av Håkan Nesser, även om jag sett en del filmatiseringar av hans verk. Jag gillar t.ex. Van Veeteren, som TV 4 sänt på söndagskvällarna den senaste tiden. Den här boken fick i alla fall följa med mig på min Asientripp.

Handlingen utspelar sig i 1960-talets Kumla. Egentligen är det väl en skildring av denna tid, men det finns även en liten mordgåta invävd. Mauritz är en ung grabb uppfylld av drömmar om framtiden och av kärlek till grannflickan Signhild. Då Signhilds pappa hittas mördad ber hon Mauritz om hjälp att hitta mördaren. Han ger sig in i jakten med stor lust. Det visar sig vara en trasslig historia som kräver lååååång tid innan den kan få sin upplösning.

Så, vad tyckte jag då? Det var en i högsta grad lättsmält bok, men så här bara några veckor efter att jag lagt boken ifrån mig inser jag att stora delar av handlingen undsluppit mitt minne… och det är sällan ett gott tecken.

Ljudbokens möjligheter…

Jag är fast!

Det tog visserligen ett bra tag innan jag lärde mig att lyssna aktivt, men oj en sådan frihet det är. Jag har kommit på mig själv med att inte ha tittat på TV den senaste veckan. Mobilens mediaspelare är igång varje möjlig stund.

Jag var aningen skeptisk till Mi s påstående om att man kan lyssna på ljudbok och läsa någonting annat på samma gång, men det går faktiskt! Jag har nu suttit och skrivit rent massa anteckningar från skolan samtidigt som jag lyssnat till slutet av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Vilken tidsmaximering! Ok, ibland går det inte helt smärtfritt. När jag fastnar i något komplicerat skol-grejs kan jag ibland bli tvungen att spola tillbaks och lyssna om .

Antar att jag är den sista personen i Sverige som läst (åtminstone) första delen av Millenieserien så jag avstår från att rekapitulera handlingen… Det räcker väl med att säga att jag genast drog igång del nr 2 – Flickan som lekte med elden!

Motivationsbrist…

Jag har råkat ut för någonting fruktansvärt. Jag har tappat den produktiva motivationen!!!

Efter ett känslomässigt bakslag har jag inte orkat ta tag i skrivande och kreativitet. Jag har läst en massa böcker och sett en massa filmer men lyckas inte få ned mina tankar… Det här gör mig verkligen frustrerad och jag vill inte befinna mig i detta tomrum.

Det gick till och med så långt att jag, hånad av mina vänner, gick och köpte en ”diktafon” för att i alla fall få fatt i några av mina tankar (när jag nu inte haft ork att skriva ned dem). Jag sitter med instruktionsboken framför mig och tänker med fasa på att behöva höra min egen röst när jag trycker på tillbakaspolning och play…

I och med den kreativa bristen har jag dock haft mycket tid åt att passivt insupa andras kreativitet. Jag har varit hemma hos mina föräldrar en del och visat min mest sociala sida… D.v.s. jag har legat inne på mitt gamla rum och läst bok efter bok. Nu ska jag bara ta tag i mig själv och skriva ned lite tankar kring dessa. Att jag faktiskt skrivit denna text måste ju tyda på att jag håller på att ”tillfriskna”.

Borta bra…

Hemma igen efter en härlig semesterresa. Finns det något bättre än att sitta i solen och läsa en bok? Det har sin tjusning att behöva kisa med ögonen för att ljuset är så starkt, samtidigt som man försöker knäcka en fiktiv mordgåta.

Borta bra men hemma bäst, och det är inte helt fel att komma hem och mötas av våren 🙂

Dödsbud

Mark Billingham.

Tom Thorne, kommissarie vid Londonpolisen, hamnar på ett ovanligt sätt i centrum för en mordutredning då mördaren sänder honom mms med bilder på offren. Mördaren är en man som under en fängelsevistelse nås av beskedet att hans fru och son blivit påkörda och dödade. Chauffören stannade inte, så ingen har ställts till svars för händelsen. Mördaren bestämmer sig därför för att undanröja alla som kan ha någon koppling till händelsen. Thorne känner sig på ett underligt sätt bunden till denne hämndlystne man, och eftersom han inte är den som känner sig tvungen att följa reglementet, beslutar han sig för att inleda en utredning ”of the record”. Han upptäcker snart att den egna poliskåren har en hel del att stå till svars för i denna soppa.

Det var inte så länge sedan jag recenserade en bok av Billingham, och jag hade då vissa invändningar mot språket/översättningen. Den här gången stördes jag inte alls av några sådana brister, utan slukade historien med liv och lust. Jag sträckläste boken, vilket ledde till att en del andra saker som skulle göras inför min resa blev lidande… En riktigt bra bok med andra ord!


Mord per korrespondens

Finns det något härligare än att ligga på en strand och läsa en riktigt bra bok? Jag tror inte det!

Jag har läst en gammal goding: Agatha Christies Mord per korrespondens, och den var precis lagom ansträngande för soltrötta ögon.

Piloten Jerry Burton har råkat ut för en allvarlig olycka och blir av sin läkare rekommenderad att hyra ett hus på landet för sin konvalescens. Tillsammans med sin syster Johanna flyttar han således till den lilla byn Lymstock med avsikt att ha det lugnt och skönt. Så vidare lugn blir dock inte tillvaron då en till synes galen person börjar skicka anonyma brev till snart sagt alla byns invånare. Breven innehåller de vulgäraste beskyllningar och det dröjer inte lång stund innan en kvinna tar sitt liv och en annan hittas mördad. Jerry och Johanna kastar sig in byns umgängesliv i hopp om att utröna vem den anonyme brevskrivaren är.

Jag tycker det är riktigt skoj att läsa böcker av den här typen. All dagens kriminalteknik är helt främmande och allt känns oskyldigt och genuint. En liten kärlekshistoria har smugit sig in i handlingen och man hoppas ideligen att ingen av de inblandade ska vara galningen som författat breven.

Det är helt klart en av de bättre böckerna av Agatha Christie som jag läst på senare tid.