Författararkiv: Erica

Om Erica

Namn: Erica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 26

Om mig: Är ursprungligen från Gävle men flyttade till Stockholm för några år sedan då jag började plugga. Studierna tar ganska mycket tid men jag försöker klämma in en skönlitterär bok så ofta jag kan. Började läsa deckare på allvar när jag gick i 4an och har sedan dess hållit fast vid att Agatha Christie är "the queen of crime". Favorit bland deckarförfattare: Agatha Christie och Reginald Hill

Gillar framför allt denna typ av deckare: Pusseldeckare

Vi lämnar San Francisco och gör ett stopp i New York

Publicerat av

 

Vi startade, liksom Phileas Fogg, på Savile Row i London, gjorde ett stopp tillsammans med en pusseldeckare i Egyptens Suez, hälsade på i Glen Peters Calcutta, hastade vidare till Hong Kong för ett möte med Norrmannen Harry Hole, gjorde ett kort stopp i Yokohama innan vi tog båten över Stilla Havet till San Francisco.

På vår resa morden runt har vi nu kommit fram till New York

Jag trodde att det skulle vara svårt att välja bland alla deckare med anknytning till en av världens största och mest omskrivna städer, för visst måste det finnas ett flertal böcker i min samling som utspelar sig i det stora äpplet? Fel. Utbudet var väldigt skralt! Och då jag började leta bland utbudet i bokhandlarna insåg jag att det inte var helt enkelt att hitta en bra deckare med anknytning till New York.

 

Nu har jag i alla fall samlat på mig några böcker, men är ändå nyfiken – vad har ni för tips på böcker som utspelar sig i NYC?

 

Det är dags att värma upp

Publicerat av

För nästa helg är det premiär för den nya Tintin filmen!

Tintin har på smugit sig in i min vardag på flera olika sätt, genom de gamla hederliga ljudböckerna, filmerna och seriealbumen, men nu förgyller de min vardag på flera andra sätt, t.ex. genom tavlor, nyckelringar och prydnadsfigurer. På min senaste födelsedag fick jag en uppsättning figurer från en av mina gamla favoritberättelser, Koks i lasten. Det börjar klia i den gamla samlargenen och jag anar att det bara är en tidsfråga innan samlingen svällt till löjliga proportioner.

För en tid sedan införskaffade jag en DVD-box med samtliga tecknade Tintinfilmer och kastade mig in i nostalgin. Jag mindes filmerna som riktigt långa, men det visade sig att det var den 10 åriga Ericas tidsuppfattning som var skev för berättelserna är riktigt korta.

Även om det var roligt att se filmerna igen tycker jag ändå bäst om ljudböckerna som var min första kontakt med Hergés värld. Berättelserna är intelligenta och trollbinder alla åldrar – jag är lika förtjust idag som jag var för 20 år sedan.

Berättande eller specialeffekter?

Nästa helg kan vi se den problemlösande journalisten och hans entourage på vita duken. Med framlidne Hergés välsignelse har en 3D-animerad extravaganza konstruerats utifrån albumtrilogin Krabban med guldklorna, Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt. Med Peter Jackson och Steven Spielberg som producenter tycks det laddat för en spektakulär produktion med bl.a. Daniel Craig i en av rollerna (även om sambon är mest förväntansfull över Nick Frost och Simon Pegg i rollerna som Dupond och Dupont). Samma teknik som skapade Gollum i Sagan om ringen ska nu gjuta liv i Tintin med vänner. Kommer den lågmälda journalisten från serierutorna överleva transformationen till 3D? Se trailern och döm själva…

 

Kortare dagar kräver längre böcker

Publicerat av

Jag är inget större fan av mörker och kyla, två givna inslag i oktober. Det är mörkt när man vaknar, det är kallt när man går ut och humöret når nya bottenrekord. Det är höst.

Det går dock att ordna egna ljusglimtar. Igår bestod glimten av en latte, choklad inhandlad på chokladmässan som just nu pågår på Nordiska Museet i Stockholm, tända ljus och en tjock engelsk deckare.

 

 Bara 6 månader kvar till våren.

 

Distraktion – 14 poäng

Publicerat av

Det är det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar.

Nej, det är inte att borsta tänderna. Det är Wordfeud. Denna koncentrationens fiende har fångat mig i sitt grepp. Tidstjuven stjäl minuter som blir till timmar från studier, från TV, från det sociala livet och värst av allt, från böckerna. Sedan jag började spela för en månad sedan har jag läst en (EN!!!) bok. Det är katastrof! Men hur ska jag hinna med någonting annat? Mina 12 WF-vänner väntar ju ständigt på att jag ska lägga nästa bricka. Och jag är ju inte ens bra på spelet!

För att vara ärlig är det ett under att ens det här inlägget blev skrivet. Det måste bli ändring. Appen ska tas bort från telefonen. Jag ska bara spela färdigt de matcher som jag har igång just nu.

 

Minimalistisk bokförvaring

Publicerat av

Ny lägenhet med större yta innebar att sängen inte längre behövde stå inträngd mot väggen. Det innebar också att vi hade möjlighet att låta våra bokhögar flytta upp från damråttorna på golvet till ett varsitt sängbord.

Vi har dock haft vissa svårigheter att enas om hur ett snyggt och funktionellt sängbord egentligen ska se ut, så vi funderade: Vad behöver man ett sängbord till?

Böcker! Något annat? Nä, inte egentligen.

Vi skaffade därför en varsin ”osynlig hylla” och lät böckerna bli våra sängbord…

 

Vi har också drabbats av ett tydligt fall av ”din sida – min sida”, där min sida är fylld av deckare medan hans sida mestadels innehåller obegriplig IT-tjossan. Notera dock den översta boken – en liten del av min sida har lyckats smyga sig över till hans sida.

Nu ska vi ut på rövarstråt…

Publicerat av

Christoffer Carlssons ”Den enögda kaninen”

Jag har alltid haft en smula svårt för böcker där huvudpersonen är en ung, förvirrad pojke. Grabbperspektivet tenderar att bli för påträngande för min smak. Det har förmodligen någonting med identifikation att göra. Inledningsvis var jag rädd att det skulle bli som med ”Populärmusik från Vittula”, en bok som alla andra hyllar men som jag själv inte förstår tjusningen med. Mina farhågor var dock helt obefogade och min tidiga skepsis var snart bortglömd och ersattes av maniskt läsande. Jag kunde känna huvudpersonens ångest och mådde mer illa för varje sida. Vilken soppa vi hamnat i, jag och David! Det var med viss lättnad jag slutade läsa och återvände till verkligheten och insåg att puh, det var ju bara en bok…

David berättar om hur han hamnade i en trasslig situation.

Under ett sommarlov, i en paus från filosofistudierna i Stockholm, åker han hem till Dalen som ligger någonstans i närheten av Storsjön. Barndomskompisen Lukas tar med honom till ett övergivet, bortglömt hus ute i skogen som han och några vänner har gjort till sitt tillhåll. Lukas har en briljant plan som han presenterar för David. De ska tjäna en förmögenhet på att göra inbrott och sälja stöldgodset på loppisar runt om i landet. Vid ett inbrott går någonting snett och en man blir dödad. De gömmer liket i huset i skogen och upptäcker att det inte är den första hemligheten huset bär på. Nu inleds ett arbete med att dölja och att sörja.

En bok att minnas då det är dags att utse årets bok

Davids berättelse handlar om filosofi, droger, vänskap, stölder, mord, hot, hus som viskar, känslor, brustna hjärtan och en enögd kanin. Den här boken har ALLT. Men berättelsens styrka ligger framförallt i detaljerna. Det är genom dessa jag förloras i Davids ångest. En ångest som sakta övergår i likgiltighet inför den absurda situation han och vännerna hamnat i.

 

En obehaglig trend breder just nu ut sig på min arbetsplats

Publicerat av

Allt fler av mina kollegor spenderar rasterna med att prata om det senaste mordet.

Nej, de är inte stammisar på Flashback, de har bara blivit besatta av ”Dexter”. Den lyriska stämning som uppstår vid kaffemaskinen är fascinerande, och då jag avslöjade att jag inte hade sett ett enda avsnitt i serien möttes jag av oförstående blickar och en mobb som blev oerhört mån om att sätta mig in i fenomenet Dexter.

En morgon då jag kom till mitt skrivbord fann jag detta.

 

Jag har nu inlett vad jag förstår kommer att bli ett Dextermaraton. Efter första avsnittet kunde jag konstatera att jag avskyr vinjetten, den är rent ut sagt motbjudande. Serien i sig verkade till en början ok men inte mer, och jag funderade på om det verkligen var värt att ägna mer tid åt detta. Jag nämnde detta vid nästa möte vid kaffemaskinen på jobbet, och möttes av ännu fler oförstående blickar. Jag var således tvungen att ge det ytterligare en chans. Och här är vi nu, ytterligare tre avsnitt in i första säsongen. Jag måste erkänna att suget efter att få se ytterligare ett avsnitt växer sig allt starkare. Jag har bara ett problem: aptiten. Jag har hittills lyckats se samtliga avsnitt i samband med måltid. Inte att rekommendera!