Vecka 36

Vecka 36 är den graviditetsvecka man beräknas föda och som titeln på den här boken föreslår så är födelseveckan i centrum. Två höggravida kvinnor med familjer är på semester på Österlen och efter en utekväll försvinner den ena spårlöst. Vi konfronteras inte bara med saknaden och upprördheten över en försvunnen fru och vän, utan också med undran och saknaden efter ett barn som inte ännu fanns.

Som läsare får vi följa berättelsens gång från ett flertal personer i kvinnans närhet men också utifrån polisens agerande och medias frosseri i försvinnandet. Den likaså gravida väninnan hamnar i en högst svår situation där hon måste hantera sin glädje över sitt kommande barn med sorgen över den försvunna väninnan. Då man finner en död kvinna som nyligen förlösts med kejsarsnitt infinner sig också en rädsla att någon där ute är ute efter en bebis och inte skyr några hinder.

Vecka 36 är Sofi Sarenbrants debut och boken känns inte helt genomarbetad. Deckargenren är av nutida typ där vi följer olika personer; offer, närstående, polis, media och (anonym) förövare och historien har en läskig profil med graviditet som krydda till försvinnandet. Dock är karaktärsbeskrivningarna ibland snudd på fars-aktiga och tidvis något långrandiga. Här hade boken tjänat på en hårdare redaktör och ytterligare en genomarbetning. Till Sarenbrants fördel kan jag trots allt se likheter i hennes karaktärsmålande med Läckbergs porträtt av sina huvudpersoner. Och Läckberg har det ju gått väldigt bra för även om hon inte är en av mina personliga favoriter.

Uppföljaren

Det finns ett uppföljare till Vecka 36 ”Istället för dig” där vi möter samma personer men 16 år senare. Jag tycker mycket bättre om uppföljaren där karaktärerna förvisso har kvar sina drag men det känns som att historien tar större plats här än i föregångaren som kunde bli tråkig på sina ställen i beskrivandet av en personlighet som inte tillförde något till handlingen i sig. Det känns också nytt att två böcker som kommer ut så pass nära varandra ändå har en sådan tidsskillnad i handlingen. Det funkar och är mycket intressant. Trots att Vecka 36 var svårstartad var intrigen spännande och man vill veta upplösningen, vilket gör den läsvärd. Att det finns en uppföljare som utspelar sig så pass långt efter ger en fingervisning om upplösningen av den försvunna kvinnan som är i vecka 36 – födelseveckan – men jag avslöjar inte det här. Läs böckerna istället.

Av Emeli B. en av vinnarna i vår recensionstävling.

Jag minns att jag någon gång har läst en deckare av Agatha Christie som riktigt ung men inte vilken det var av alla hennes böcker och inte vad den handlade om. Därefter har jag läst väldigt många deckare. Så många deckare att jag för ett bra tag sedan kände att jag fått nog. Kände inte att det fanns fler varianter på att lösa mordgåtor samt att jag ofta listat ut vem mördaren var efter att mindre än halva boken var läst. Så jag lämnade deckarna bakom mig.

Deckarsuget kom tillbaka

För några veckor sedan när jag med hjälp av flera bokbloggare sammanställde en lista på riktigt bra deckarförfattare, kände jag däremot att deckarsuget var tillbaka. Fast rädd för att bli besviken så kände jag att det var bäst att återgå till källan, allas vår egen Agatha Christie och hennes första bok; The mysterious affair at Styles (svensk title: En dos strykin). Den här boken introducerar Agatha Christies berömda gestalter Arthur Hastings och Hercule Poirot och utspelar sig under första världskriget på godset Styles. Hastings blir inbjuden till Styles av sin vän Johan Cavendish där familjerelationerna är minst sagt komplicerade. Johns styvmor har nämligen en ny yngre oomtyckt och tvivelaktig make och situationen blir inte mindre komplicerad av att styvmodern blir mördad under Hastings besök.

Klassisk Christie

Det här är en klassisk Agatha Christie deckare som både är rolig, lättläst och som nu fått mig vilja återgå till läsandet av deckare. Det fantastiska med den här boken är att den är så tidlös och fastän den är skriven år 1916, skulle den lika gärna kunna varit skriven idag på grund av språkets lätta flöde. Christie är även fenomenal på att ständigt ge läsaren ledtrådar samt låta läsaren förvirrat och hejdlöst försöka gissa sig till lösningen på gåtan ända tills sista sidan av boken. För mig var det komplett omöjligt att gissa mig till mördaren. Något som för mig fungerade som en liten morot hela boken igenom. Boken bygger heller inte så mycket på spänning utan på logisk slutledningsförmåga och även om jag verkligen älskar spänningsuppbyggda böcker så  är det uppfriskande med en bok som mer fokuserar på lösningen av ett problem än att vara rent spänningsunderhållande.

Vadslagning

Några intressanta detaljer om boken är att tydligen, av vad jag har läst om boken, skrevs den på grund av en vadslagning mellan Agatha Christie och hennes syster, där systern argumenterade för att Christie inte kunde skriva en deckare där systern inte förrän i slutet av boken kunde lista ut vem mördaren var. (Alltså inte bara jag som letat deckare med överraskningsslut.) Så jag misstänker att vi alla får tacka systern för Christies långa deckarkarriär. Efter att boken släppts så fick Christie också många fantastiska recensioner men hennes egna favorit var tydligen från Pharmecutical Journal som hyllade: “this detective story for dealing with poisons in a knowledgeable way, and not with the nonsense about untraceable substances that so often happens.  Miss Agatha Christie knows her job.”

Skrivet av Anette

Denna recension vann tredje pris i vår födelsedagstävling.

Handlingen

Den engelska underrättelsetjänsten har en superhemlig spionorganisation som heter CHERUB. Agenterna i CHERUB är föräldralösa tuffa barnhemsbarn. 

Boken handlar om James som är tolv år och som först bor i slummen i London tills hans mamma dör, då hamnar han på barnhem. Han lever mest på gatorna och slåss och är besvärlig. Ända tills CHERUB rekryterar honom till agent.

Nu måste James gå i agentskola, den är hård men han har roligt och träffar många kamrater som är ganska lika honom själv. Livet på agentskolan är inte bara träning och skoj. James är duktig och det är tid för honom att få sitt första uppdrag. Terroristbekämpning!

Spännande

Kan en tolvåring bekämpa terrorism? CHERUBorganisationen anser det. Därför att barn kan göra saker vuxna inte kan. Ingen misstänker ett barn. Handlingen är ganska tuff och otäck men väldigt spännande. Ibland kan den vara mer vuxenbok än ungdomsbok. Det som är bra är att handlingen är så spännande hela tiden. Jag funderar på om det skulle kunna finnas en sådan agentförening. Kanske. Rekryten är första delen i Cherub-serien och jag ska helt klart läsa flera delar!

Ett gästinlägg från Martin, 14 år.

Pierre Nazzari är en desertör övad i och tvingad till orent spel i hemliga eller olagliga situationer. Han är tvingad att spionera på Nina, en ung kvinna, veterinär och forskare, som studerar effekterna av krigsmiljöförstoring på djuren i ett speciellt område på Sardinien, Salto di Quirra (platsen finns i verklighet och där provas nya vapen). Pierre försöker få Ninas förtroende och båda ska delta i en komplicerad och farlig tävling. Priset är att överleva, i en omgivning full av affärsmän, politiker, privata säkerhetsbyråer och folk från vapenindustrin.

Romanen kommer efter en lång och djup undersökning driven av Massimo Carlotto och berättar om de verkliga, farliga problem Carlotto mötte på Sardinien och är ett modigt avslöjande av farligt, orent spel av militärer och politiker med stor skada och risk för vår säkerhet och hälsa.

Carlotto är medlem av föreningen ”Mama Sabot”, där samlas flera modiga ”rapporterande författare”.

Boken är läst på italienska, recenserad på gästbasis av Maria Sorto, London UK.