Författararkiv: Gurra

Om Gurra

Namn: Gurra Roll: Tänkte mest skriva om deckarfilmer, läser inte så mycket. Ålder: 25 Om mig: Closetrockstjärna, låtsas-gourmet med gott käk å god dricka. Skriver hellre än läser. Favorit bland deckarförfattare: Har ingen. Gillar framför allt denna typ av deckare: Morse å Morden i Midsomer. Stela britter.

Trollkarlens brorson

Publicerat av

Morden i Midsomer: Det här avsnittet är lite som när kristna kyrkan sprack upp i olika fraktioner och skapade stridigheter i hela Europa, skillnaden ligger i att nu är det en ockult sekt där grundaren öppet har sagt att han har hittat på allt, och ja, needless to say är de som fortfarande är troende inte jätteförtjusta i honom längre. Folk börjar dö som flugor och inspector Barnaby tvingas av sin fru Joyce att ställa till med ett Halloweenkalas mitt upp i allt. Det här var ett kalasroligt avsnitt, se det om du pallar!

Expiation

Publicerat av

…heter det tredje och avslutande avsnittet av första säsongen med Lewis, och det avsnittet var fullt av krångliga familjeband och det är som om det hade varit nyckelfest men med väldigt höga insatser. En hunsad man, en alfahanne, och en av deras fruar har en hemlighet.

Whom the Gods Would Destroy

Publicerat av

Lewis, den ständiga tvåan har blivit etta och fått en egen assistent att vara lite dryg mot. Han har anammat några drag av vår käre Morse: han dricker öl och har ingen fru (hon dog i en bilolycka, tydligen) men annars är det den samma charmige britt från norr. I den här första episoden är det några gamla skolkompisar som har en del prylar i garderoben som börjar bubbla upp och ett svåruppvecklat nystan presenterar sig för vår Lewis.

Gurra gör entre

Publicerat av

Gehennas orm är en rulle som har många av de komponenter man vill ha av en skön Morse. Lewis blir tvungen att bjuda Morse på ölet när dom är på puben och Lewis själv i vanlig ordning bara tar ett glas juice. Att snappa upp små detaljer som blir direkt avgörande ligger också på Lewis bord. Men det är något med just den här Morsen som gör att man efteråt känner sig som efter en pizza: mätt och en smula äcklad. Familjen som står i fokus i filmen har en pappa som är stel som en pinne, en mamma som är skönt aristokratisk av sig, en dotter som är galen och en kusin som är en grävande journalist för någon halverkänd kvällstidning. Den är bra på sina håll, men våra hjältar är lite väl långt ifrån lite för länge för att det ska vara någon helspänning.