Om Jessica

Namn: Jessica

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 29

Om mig: Pluggar, jobbar och bor i Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Bara en? Får nog bli Elizabeth George i så fall.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Engelska deckare.

Idag ska jag på skattjakt…

…uppe på vinden hos mamma och pappa! Har lovat försöka hitta en bok som en kompis sökt med ljus och lykta efter (del 2 eller 3, jag minns inte, i en serie som är slut hos förlaget – vad göra, liksom? Jag är säker på att jag har den – någonstans…). Vinden är kall och läskig och lyset är dessutom obefintligt, men vad gör man inte för en medsyster i akut boknöd?

Special Topics in Calamity Physics

(Fördjupade studier i katastroffysik) Marisha Pessl. Ingen klassisk deckare, snarare en spännande roman med bland annat ett mystiskt dödsfall. I fokus står Blue van Meer, en tonårstjej som sedan moderns död när Blue var en liten flicka lever ensam med sin intellektuelle pappa Gareth (boken är också kryddad med litterära referenser, kapitlen är exempelvis döpta efter kända boktitlar såsom Madame Bovary och The Bleak House). När Gareth och Blue flyttar till Stockton, North Carolina, börjar underliga saker hända…

Jag gillade Special Topics in Calamity Physics, den är intelligent och spännande. På baksidan jämförs den med The Secret History och The Virgin Suicides. Jag har inte läst The Virgin Suicides (trots att jag har en vän som fullkomligen älskar den – förlåt, S! Har däremot läst Middlesex av Jeffrey Eugenides och den var bra) men älskar Donna Tartts The Secret History, och den tycker jag faktiskt inte Special Topics in Calamity Physics når upp till (men det begär jag inte att den ska göra heller!). De båda böckerna påminner dock om varandra på det sättet att båda handlar om en liten grupp studenter med en lärare i centrum och även om jag tycker att Tartts historia är en större läsupplevelse är Pessls inte alls dum, faktiskt…

(Nu får jag också lust att läsa om The Secret History, det var flera år sedan jag läste den. Återkommer med blogginlägg om jag tar mig i kragen. 😉 )

Aaaahhh – kom igen CSN!

Jag har gått och väntat och väntat (och väntat och väntat) på Careless in Red i pocket och för några dagar sedan kom äntligen mailet från Adlibris: Den finns att beställa nu! Varför har jag då inte gjort det ännu? Ah, teknik- och myndighetstrassel: Jag hade problem att lämna studieförsäkran, tydligen är det inte helt lätt att använda e-legitimation med en Mac fick jag veta efter en låååång väntan i telefonkö till CSN. När jag då äntligen lyckats få iväg min studieförsäkran (från pappas PC) hände – absolut ingenting. Det har snart gått två veckor och jag har inte ens fått konfirmationsmailet att CSN tagit emot min studieförsäkran. Suck. Elizabeth George får vänta lite till med andra ord, medan jag lever på nudlar en vecka till…

P.S. Nu låter jag väldigt kritisk mot CSN. Måste lägga in ett förtydligande: Egentligen tycker jag det är toppen att de finns (även om det finns mycket jag skulle förändra om jag hade fria händer) och i de allra flesta fall får man både hjälp och pengar fort. Dessutom är handläggarna oftast supertrevliga när man talar med dem i telefon. Min frustration är alltså sprungen ur ett enormt ha-begär efter Havers och Lynley, jag har inga problem med organisationen eller dess anställda… 😉

Gomorra

Sofia har tidigare bloggat om Roberto Savianos Gomorra och när jag var på bio i helgen såg jag filmatiseringen av boken. Det är ju i och för sig ingen riktig deckare, men eftersom den behandlar den kriminella verksamheten i Neapel tycker jag ändå den är värd ett inlägg. Filmen är rå, smutsig och ful, den känns verkligen som en dramatiserad dokumentär och visar på Camorrans inblandning i allt från sopor till mode till vapen. Vi följer flera olika karaktärers öde genom filmen och hur deras liv mer eller mindre påverkas av maffian. Det är definitivt ingen måbra-film och mitt biosällskap och jag var rörande överens om att man kände sig ganska lyckligt lottad här i livet när man kom ut från bion. Det är dock i mitt tycke en riktigt bra film, särskilt som den inte skönmålar maffian på det sätt som annars ofta görs när exempelvis Hollywood ska porträttera den italienska maffian.

Lässtopp

Jag vet inte vad som hänt, men senaste veckan har jag inte alls velat läsa. Inte på tunnelbanan, inte i väntan på att jympapasset ska börja, inte innan jag går och lägger mig – inte alls! Varför blev det så helt plötsligt? Det kanske beror på att det är så mycket i skolan just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen (men det är det ju å andra sidan nästan alltid, tyvärr…). När man är stressad tar man sig oftast inte tid för det som får en att slappna av och må bra, konstigt nog.

Kanske beror det på att det är januari och jag faktiskt inte alls gillar vintern och min vinterdepp alltid slår som hårdast i januari/februari när våren och sommaren känns så otrooooooligt långt borta.

Eller kanske det helt enkelt beror på att jag precis börjat läsa Alexander McCall Smiths In the Company of Cheerful Ladies och att jag trots att jag gillar hans språk aldrig har fastnat för hans intriger… 😉