Jag har varit dålig på att skriva recensioner den senaste tiden. Varit inne i en stressig period. Det har dock inte hindrat mig från att läsa (och lyssna) på en hel del böcker. Så jag tänkte tipsa om lite deckare som lämpar sig att ge bort i julklapp!

Mördarens apa av Jakob Wegelius

En riktigt bra bok! Spännande, intressant, vacker, kärleksfull… Det finns många ord för att beskriva Mördarens Apa. Att detta inte hunnit bli en succé i samma klass som Harry Potter böckerna är ett mysterium för mig.

Om du har svårt att få dina barn att läsa böcker. Ge dem denna bok som ljudbok i julstrumpan! Då kommer du garanterat slippa tjat om när tomten kommer. Istället finns det risk för att de missar julklappsutdelningen.

Ultimatum av Anders de la Motte

Detta är bok nummer två i serien som MemoRandom startade. Denna har jag faktiskt inte läst själv, jag har sparat den som en julklapp till mig själv #treatyourself

Anders de la Motte har dock blivit lite som Sveriges svar på det amerikanska filmbolaget Pixar. Ser man det namnet på något som VET man att det är bra!

Läs Saras recension…

The Girl on the Train av Paula Hawkins

Kanske årets mest hajpade deckare internationellt? Den är bra. Den hamnar dock inte på min top 5 lista för deckare lästa 2015. Passar dock väldigt bra i julklapp för sådana som vill sista i fikarummet och prata om böcker!

Mr Mercedes av Stephen King

En hårdkokt deckare från Stephen King, kan det vara något? Jo faktiskt. Detta är riktigt bra. King vet hur man bygger upp en spännande berättelse och här har han dessutom lyckas få ihop en bra intrig. Väldigt hårdkokt och rått.

Silkesmasken av Robert Galbraith

Detta är andra boken i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott (hoppas jag stavade namnen rätt jag har nämligen lyssnat på boken).

Om det är någon som inte vet om det så är Robert Galbraith en pseudonym för en av vår tids bäst säljande författare. Tyvärr avslöjades det av misstag alldeles för tidigt. Jag tycker det är synd, för detta är riktigt bra. Ge både första boken, Göken kallar, och uppföljaren Silkesmasken till någon som gillar underhållande spänning!

Detta är tredje boken i serien med Elias Fagervik och Benny Modigh. Första boken, Djävulens tonsteg, är utan tvekan min favorit. Den var annorlunda, originell och väldigt jordnära. Huvudpersonen Elias Fagervik var endast ett barn i denna bok (som utspelade sig på 70-talet).

I uppföljaren, Någon att lita på, som utspelade sig på 80-talet hade Elias hunnit växa till sig. Handlingen var inte längre lika originell och definitivt inte jordnära utan istället blev vi serverade en mer traditionell thriller med högt tempo och en handling, som likt 80-talet, hade svårt att hålla fötterna på jorden.

Nu i den tredje boken, som utspelar sig i slutet av 90-talet, har vi lämnat planeten jorden. Handlingen svävar någonstans i gränslandet mot surrealism. På många sätt och vis liknar den de klassiska deckarna som kom ut på bio i slutet av 90-talet början av 2000-talet. Det var på den tiden det bara fanns två olika typer av deckare/thriller, de med en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde 90% av utbudet) och de utan en psykiskt sjuk gärningsman (som utgjorde de resterande 10%). Kungamördaren här till den första kategorin.

Om man ser på Kungamördaren som en fristående bok hade jag nog inte reflekterat så mycket över den. Jag hade definitivt läst ut den, den är skriven med driv och innehåller onekligen en hel del spänning. Men sedan hade jag nog glömt bort den. Men nu ser jag inte Hans-Olov Öbergs Fagervik-serie som fristående böcker. För mig är de, likt Sagan om ringen, en bok uppdelad i tre delar. Ur det synsättet blir Kungamördaren mycket mer intressant.

Handlingen

Jag tänker inte gå in på handlingen (av titeln går det utmärkt att gissa sig till vad den kretsar kring) av den enkla anledningen att den faktiskt inte är så viktig i den här boken. Istället är det, framför allt, Elias Fagerviks psykiska tillstånd som står i centrum. Detta är en psykologisk thriller, med stark betoning på psykologisk.

Detta är definitivt en serie mycket läsvärda böcker, framför allt till er som redan läst många svenska deckare och är sugna på något nytt!

Detta är den fjärde deckaren i Sofie Sarenbrants serie om Emma Sköld. Boken är en direkt fortsättning på tredje boken Visning pågår. 

OBS! Texten nedan innehåller spoilers för de som inte läst Visning pågår!!!

Visning pågår slutade med en riktig cliff-hanger. Emma hade råkat ut för en ”ridolycka”. I Avdelning 73 får vi följa Emma då hon precis vaknat upp ur en flera månader lång koma. Mycket har hänt under tiden hon varit frånvarande från världen. Hon har inte många minnen från ”olyckan” men en växande känsla får henne snart att inse att det kanske inte var en olycka…

Sarenbrant har hittat en helt egen ”formel” som fungerar ovanligt bra. Hennes böcker är till 90% nästan en kliché på deckargenren. Många gånger känns de nästan extremt förutsägbara och intetsägande. Men…. sedan har vi de där 10%… Som Sarenbrant använder som en krydda på storyn. Ibland fungerar det bra och ibland fungerar det otroligt bra. I Avdelning 73 fungerar det otroligt bra. Resultatet blir en bok med högt tempo som bryter mot alla regler på ett sätt som får det att pirra till lite i magen. 

Ljudboken av Avdelning 73 läses upp av Katarina Ewerlöf (som är Sveriges bästa uppläsare) så varför inte passa på att njuta av ljudboken nu i sommar!

Vilken bok! Den är som en blandning av Alkemisten av Paulo Coelho och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson fast skriven för barn (och vuxna med för den delen).

Huvudpersonen… eller huvudkaraktären kanske är ett bättre ord, är gorillan Sally Jones. Hennes människovän Chiefen (Henry Koskela) blir på grund av en rad olyckliga omständigheter oskyldigt dömd för mord. Sally Jones blir hans enda hopp om att bli rentvådd… 

Detta är en RIKTIGT bra bok. Den innehåller mycket spänning, men även i de lugnare bitarna av boken är den trollbindande. Det vilar ett tunt täcke av ”saga” över hela storyn vilket gör den väldigt målande och levande.

Trots att boken innehåller mycket spänning blir den aldrig otäck vilket gör att den passar som högläsningsbok även för yngre barn.

Så samla familjen de kommande ljumma sommarkvällarna och ha lite högläsning ur Mördarens apa!

(PS Hollywood, här har ni nästa riktigt stora familjefilm)

Tydligen har Agatha Christies släktingar gett tillstånd till Sophie Hannah att skriva en ny Poirot historia. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om det. Efter mycket övervägande lutar jag nog åt att vara ”försiktigt positiv” inställd till det hela, så länge det görs snyggt och med respekt för både karaktärerna och Christies författarskap.

Första boken… för jag antar att det kommer att komma fler?

The Monogram Murares innehåller alla ingredienser för ett klassikt Poirot mysterium. Det börjar med ett mord där offret hittas med en manschettknapp med ett monogram ingraverat inne i munnen. Poirot blir av en slump indragen i det hela och lösningen på mysteriet hittas efter en lång utredning med flera red herrings längs vägen.

Uppbyggnaden av historien känns dock enligt mig inte som en traditionell Christie roman, den känns istället mer som en modern deckare. Är det bra eller dåligt? Det vet jag faktiskt inte. När det kommer till Poirot är jag väldigt färgad av tv-serien med David Suchet i huvudrollen. Jag har sett vartenda avsnitt och för mig ÄR David Suchet Poirot. Tv-serien skiljer sig dock väldigt mycket från böckerna på sina ställen, därför har jag ibland svårt att hålla isär originalböckernas Poirot från tv-seriens när jag jämför med den nya boken.

Sammanfattning

Jag måste säga att jag tycker Hannah har lyckats ganska bra med det mesta. Stilen känns som en uppdaterad Christie och Poirot är porträtterad som han borde vara. Handlingen hamnar dock inte på min topplista över Poirot mysterium även om den inte hamnar på botten heller. 

Klart läsvärd!

Det känns redan som år och dag sedan, även om det bara gått drygt en månad…

I år bar det ut i skärgården ett par nätter och då gäller det att prioritera packningen 😉 Kaffe+deckare+sensommar=härligt! 

Tog med tre böcker, men läste bara två då jag ganska snabbt upptäckte att jag redan hade läst den tredje (Den tredje rösten)… ja ja, så kan det gå.

Gardar Gåtlösaren av Bertil Falk

Originell! Kan närmast beskrivas som en blandning mellan Sagan om isfolket och Damernas detektivbyrå. Handlingen utspelar sig för tusen år sedan och kretsar kring Gardar Gåtlösaren, som på sätt och vis är en föregångare till en detektiv. 

En klart underhållande bok även om den här och där känns något opolerad. Språket lyckats oftast skapa illusionen av att vi befinner oss på vikingatiden men vid en handfull tillfällen dyker det upp uttryck som, i alla fall för mig, bryter den illusionen. Jag har ingen aning om man faktiskt sa till exempel  grovhångel, snorunge och pappa (när en vuxen talar om en annan vuxens pappa) på vikingatiden, men det spelar egentligen ingen roll för i mina öron känns orden för moderna vilket gör att illusionen bryts även om det faktiskt skulle visa sig vara ett korrekt språkbruk för tiden. 

Hur som helst är denna bok så härligt originell att den ändå är klart läsvärd!

Som man sår får man skörda av Björn Persson

Storyn är bra men tyvärr känns boken långt ifrån färdigbearbetad. Det här skulle kunna bli en helt okej deckare efter en ordentlig genomgång med ”röda pennan”. I mitt tycke passar till exempel inte orden ”lax” och ”lök” in i en mening där ett lik hittas.