Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

Source Code – Sci-fi thriller när den är som bäst

Ett försök att beskriva handlingen

Tänk dig att man kunde låta någon undersöka det förflutna under åtta minuter. Personen i fråga upplever dessa åtta minuter på riktigt och kan interagera med sin omgivning (alltså förändra hur dessa åtta minuter spelas ut). Men det är inte fråga om en resa i tiden, när de åtta minuterna är slut så har inga förändringar som gjorts påverkat framtiden. 

Jake Gyllenhaal spelar en före detta pilot som skickas tillbaka till det förflutna för att försöka lista ut vem som var ansvarig för en bomb som tidigare under dagen sprängde ett passagerartåg i luften. Han får jobba under väldig tidspress för samma person misstänks planera ett ännu större attentat inom kort. 

Under varje resa har Jake åtta minuter på sig att leta ledtrådar. Lyckas han inte ta reda på vem som ligger bakom attentatet så skickas han tillbaka till samma åtta minuter igen, och igen och igen… Under sina resor kan han inte undgå att fatta tycke för passagerarna på tåget, som alla kommer (förlåt, har) dött. Jake börjar då fundera över om han trots allt inte kunde göra något för att rädda dessa människor…

Riktigt bra

Detta är en riktigt smart film med väldigt mycket värme. Handlingen kan låta teknisk och konstig när den beskrivs i ett par meningar, men filmen är i första hand en mycket spännande thriller och kärlekshistoria.

Filmen släpps inte på DVD förrän i slutet av november i Sverige, men redan nu går den att få tag på som import.

Source Code är en av de bästa filmer jag sett i år. Rekommenderas varmt!  

Äntligen! Nu kommer [buzz] av Anders de la Motte

I kväll var jag och Erica på releasepartyt för [buzz], Anders de la Mottes uppföljare till supersuccén  [geim]. Detta är nog den boken jag sett fram emot mest i år! Och att få chansen att småprata med mannen bakom boken går det ju knappast att säga nej till 🙂

 

Okej, jag ser ut som en tönt, men, men, den får komma upp ändå. Till höger om tönten står ju ingen annan än Anders de la Motte själv. Trevligare författare får man förresten leta länge efter!

I minglet stötte förresten  Erica och jag på Katarina och Mica, två väldigt trevliga kvinnor från Pocketförlaget. De var där och visade ett helt nytt format för böcker (som [geim] är av de första titlar att komma ut på). Väldigt spännande, så det kommer vi definitivt att skriva mer om inom kort!

Sedan vi fick en väldigt trevlig överraskning (nästan en ”överraskning” i alla fall, Anders hade skvallrat när vi pratade med honom.) Vi fick nämligen ett ex av pocketutgåvan av [geim] och vad kan skådar man i nederkanten på den!?… 🙂

 

Friskrivningklausul: Det här inlägget är skrivet efter två glas vin och kan därför innehålla diverse absurda konstigheter. *hick* 

Fletch

Efter att ha spenderat tre kvällar i rad med den vansinnigt ruggiga Red Riding trilogin blev jag sugen på något mer lättsmält. Valet föll på Fletch från 1985 med Chevy Chase i huvudrollen. 

Handlingen

En reporter (Chase) som jobbar undercover som ”driftare” blir en dag kontaktad av en rik herre som erbjuder honom en stor summa pengar om han är villig att ta på sig ett ovanligt uppdrag. Det visar sig att herren har cancer och att han vill att Chase ska mörda honom… men är allt som det verkar?

Underhållande

Jag måste erkänna att jag genuint gillar den här filmen. Den är underhållande och dessutom ”uppiggande” på något underligt vis 🙂

Chevy Chase är som han är mest, smårolig och charmig, och handlingen är anpassad för att ge honom så mycket spelrum som det bara är möjligt. 

En film för att lysa upp höstmörkret!  

Red Riding: In the year of our lord 1974, 1980, 1983

Dessa tre filmer, producerade för tv i Storbritannien och baserade på David Peace’s Red Riding Quartet, är bland det ruggigaste jag någonsin sett!

I första filmen får vi följa den unga journalisten Eddie Dunford (spelad av blivande Spindelmannen, Andrew Garfield) när han börjar nysta i en rad av flickmord. Ganska snart står det klart att stora delar av polisstyrkan ”in the North” är korrupt och att de på något vis kan ha kopplingar till mordet.

Vad som händer i de två efterföljande filmerna tänker jag inte berätta, då det skulle avslöja allt för mycket av handlingen, men jag kan nämna att filmerna ”hör ihop” och att de gärna ska ses i ett svep, eller åtminstone nära inpå varandra.

Filmerna är på det stora hela väldigt bra, men de har en tendens att hoppa fram och tillbaka i tiden, vilket ibland kan bli lite förvirrande. Men trots detta tillkortakommandet är detta en filmserie som slår det mesta i genren ruggiga, mörka deckarserier!   

Det är dock på sin plats att utfärda en varning – filmerna innehåller ett antal tortyrscener som är så realistiska att det verkligen vänder sig i magen! 

Hoodwinked – Sanningen om Rödluvan

Hoodwinked eller Sanningen om Rödluvan som den heter på svenska är en animerad pärla som kom ut för ett par år sedan. Handlingen är huvudsakligen baserad på Rödluvan (kryddat med lite andra sagor) men utförd som en tvättäkta tv-deckare! 

Kvalitén är inte lika hög som de två första Shrek-filmerna, varken när det kommer till själva animationen eller humorn/handlingen, men den är helt klart sevärd ändå!

Utmärkt val för barnfamiljer då den funkar för ”alla” åldrar.

Liquid Smoke av Jeff Shelby

Handlingen

Noah Braddock är privatdetektiv (Private investigator) och hans flickvän jobbar som polis på roteln för mordutredningar. 

En dag blir Noah iakttagen av en mystik kvinna. När han konfronterar henne visar det sig att hon är advokat och att hon är ute efter hans hjälp med ett fall hon för tillfället arbetar på. Noah ger henne kalla handen. Advokaten ger sig dock inte så lätt. Hon har nämligen ett trumfkort hon inte spelat, klienten i fallet hon behöver hjälp med är Noahs far. Han sitter inne för ett dubbelmord och är på väg att bli avrättad. Noah har aldrig haft någon kontakt med sin far och vet inte hur han ska reagera. Advokaten förklarar att fadern, som även erkänt morden, med all sannolikhet är skyldig, hon har dock fått en känsla av att det finns något han inte har berättat, något som kanske kan rädda hans liv.

Noah låter sig till sist övertalas att åtminstone besöka sin far i fängelset för att se om fadern kan tänka sig berätta något för honom. Besöket blir inte riktigt som han har förväntat sig… och när Noah kommer hem igen  hittar han dessutom den kvinnliga advokaten liggandes mördad på golvet bakom soffan… Detta blir upptakten på en historia där inget är som det först verkar.

Början

Första delen av boken kändes väldigt originell, den hade en tjock hinna av vemod över sig vilket verkligen fick historien att lyfta! Början är helt enkelt genial! 

Slutet

Någonstans i mitten övergår dock boken till att bli en traditionell actionladdad thriller. Den är fortfarande både bra och underhållande, men den håller inte, i mitt tycke, samma nivå som inledningen. 

Klart läsvärd! Men inget att rekommendera för de som vill ha ett lyckligt slut!

 

Bildbomb och dagens outfit, typ?

I går var jag på releasefesten för Djävulens tonsteg. Jag ville inte missa chansen att få gratulera författaren personligen! (En intervju med honom kommer förhoppningsvis upp här inom kort)

Kom dock till en hemsk insikt under festen, jag är verkligen en usel ”bloggare”… Merparten av besökarna lyckades nämligen både fota, uppdatera sina bloggar och mingla samtidigt.

Efter mina två glas vin var jag glad om jag överhuvudtaget kunde göra mig förstådd med de jag stod och pratade med 😉

Jag lyckades dock ta ett par mycket suddiga bilder och har nu förstått att man borde blogga ut dessa i en ”bildbomb” 😉

Så här kommer min första, och troligtvis sista, bildbomb. Inte särskilt imponerade, men ändå…

Ja, och förresten kvällen till ära så hade jag gjort mig till med en 70-tals outfit! Dagens outfit och bildbomb i ett och samma inlägg… jag börjar ju nästan bli en superbloggare 😉

Klart bättre och intressantare bilder finns här och här