Jag är ingen boktokig människa. Jag läser väldigt sällan mer än 40 böcker per år. Många av årets böcker konsumerar jag dessutom under sommaren. I år har jag för ovanlighetens skull även haft en plan bakom mitt val av sommarböcker. Jag har läst ovanligt många böcker med ett övernaturligt/sci-fi-tema. Jag har sedan försökt analysera vad som har funkat och vad som inte har funkat i dessa böcker. Varför?… Jag kommer till det längre ned…

Tänkte först ge en kort redogörelse för sommarens böcker så här långt:

Dödens våg av Bo Norgren

Skrivit en recension om den här…

Ut kom vargarna av Jesper Ersgård

Skrivit en recension om den här…

Swan Song av Jo A. Heistand

Recension finns här…

Snabbläsning – vägen till effektivare läsning av Niklas Johansson

Tänkte att jag skulle hinna mer fler böcker än vanligt detta år. Därför hamnade denna på läsarlistan. Jag läste den som e-bok på ca 50 sidor. Boken ger endast 4 tips.

1) Ta reda på vad boken handlar om och hur den är uppbyggd innan du börjar läsa

2) Läs inte ord för ord och ”ljuda” inte orden inne i ditt huvud. Försök istället att ”mjukt” glida över (det vill säga ta in) hela meningar/stycken.

3) Hoppa aldrig tillbaka i texten.

4) Att läsa snabbt går inte ut på att slarvläsa även om det går att hoppa över 95% av alla ord i en bok och ändå förstå vad den handlar om.

Hur man lyckats sprida ut detta till 50 sidor begriper jag inte. Boken kunde gått och väl fått plats på en.

Riktig smörja. Rekommenderas inte.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Blev ombedd att läsa denna av en japansk kollega som ville ha ett omdöme och kort referat.

Sju utvalda (goda) häxor ska slåss mot ondskans makter. Boken börjar med att en av dessa sju utvalda blir mördad, på ett sätt som får nästan alla andra att tro att det hela var ett självmord. Ska häxorna kunna lösa mysteriet innan fler av dem blir offer för mördaren…

Bra

Författarna har valt att ha ovanligt många huvudkaraktärer och de lyckas otroligt nog väldigt bra med att gestalta dessa!

Dåligt

Birollskaraktärerna är väldigt schablonaktiga.

Det magiska i boken känns konstruerat och funkar i mitt tycke inte alls. Ska man skriva en bok med magi i har man som jag ser det två val. Antingen den orealistiska vägen (t.ex. Harry Potter) där magin helt saknar logik, utan endast bidrar till en mysig stämning. Eller den realistiska vägen (t.ex. The Wheel of Time) där det magiskasystemet är logiskt, enkelt och känns 100% äkta. Cirkeln har dessvärre valt någon typ av mellanväg.

Omdöme

Boken med årets snyggaste omslag är flickigare än en sida ur Toys ´r us leksakskatalog för princessdräkter. Mycket tonårsdrama, sex och droger, men med ett magiskt system som inte håller måttet.

2001, 2010, 2061, 3001 av Arthur C. Clarke

2001 – Vilken story! HAL 9000 är dessutom en bland de bästa mördarna/bad guys någonsin! 2001 tillhör dock ett av få undantag där filmen är bättre än boken.

2010 – En mer traditionell story men otroligt bra! Jag gillar nog till och med denna bättre än 2001. Monolitherna är bland de mest geniala någonsin!

2061 och 3001 – Här lärde jag mig något mycket viktigt. Om du skriver en ”serie” (enligt författaren är böckerna ingen riktigt serie utan fristående historier från parallella universum som bara råkar bära stora likheter när det kommer till story och karaktärgalleri) så gäller det att sluta i tid! För även om du lyckats skapa världens mest mystiska story så är den inte immun mot överförklaringar!

Svart stjärna av Maria Küchen

Har läst denna en gång tidigare. Den här gången blev domen dock mycket hårdare. Lärdom: Det är inte konstnärligt att skriva konstigt!

Så varför detta val av böcker?

Jo, jag vill börja lobba för att nästa stora succé på Sveriges deckarhimmel blir av det övernaturliga/sci-fi-slaget! Visst finns det redan svenska deckare där det experimenterats med detta (De jag själv har läst nyligen är Fyrvaktaren(?), Strindbergs stjärna, Döden på en blek häst, Johan Theorins böcker och jag vet att det finns ännu fler) Ingen av dessa känns dock som de tagit genren på 100% allvar. Den som kommer närmast är väl Theorin, men inte ens han har helt lyckats enligt mig.

Jag vill se en deckarhistoria som trots sitt ”otroliga” inslag fortfarande är trolig! Jag vill se en mördare i klass med HAL 9000. Mystiska objekt i klass med Monolitherna. En stämning i klass med den Theorin lyckas skapa. En historia berättad lika snyggt som om Stieg Larsson hade skrivit den.

Sedan får den gärna bli klar lagom till julhandeln så att jag kan önska mig den i julklapp. Detta är väl inte att begära för mycket?

”Ut kom vargarna” är bland det råaste jag läst av en svensk författare. Gillar man inte blodiga historier ska man definitivt inte läsa denna bok!

Storyn är okej. Inte bland de bästa, men långt ifrån de sämsta. Författarens sätt att berätta storyn på är dock av väldigt högklass, historien blir faktiskt mycket mer spännande än den borde bli tack vare sin slipade och snygga presentation (!)

Handlingen

Polismannen William har gjort det förbjudna och tjallat på en kollega. Något som nästan kostar honom livet. En högt uppsatt chef inom Rikskriminalpolisen erbjuder dock William en chans till ett nytt liv. Allt han behöver göra är att tillsammans med ytterligare en före detta polis åka ned till Ryssland och lokalisera och hämta hem en svensk bankrånare som gömmer sig där nere, så att denne kan gripas på svensk mark. Allt detta måste självklart ske helt ”off the record” då svensk polis inte har några befogenheter i Ryssland. Men uppdraget visar sig vara mycket mer komplicerat (och farligare) än det först verkat…

Mycket blod och många tvister

Ut kom vargarna bjuder på lite för mycket blod för min smak. Jag gillade dock den mycket originella huvudkaraktären William och storyns alla tvister.

Detta är ingen bok du ligger och mysläser, men om du gillar råa historier så kan denna bok definitivt liva upp en lat sommardag!