Om Joachim

Namn: Joachim

Roll: En av grundarna till Deckarhuset

Ålder: 35

Bor: Stockholm.

Favorit bland deckarförfattare: Oj, svårt att välja. När det kommer till deckare gillar jag främst svenska författare av någon anledning. Stieg Larssons deckare är fantastiska! Läckberg är underhållande. Marklund = sommar för mig och Arne dahl är supercool! Men även utländska författare slinker ned... Agatha Christie är alltid trevlig läsning, Dan Brown är kungen av pageturners och Peter Robinson är grym!

Gillar framför allt denna typ av deckare: Har ingen ”typ” gillar det mesta så länge de inte är skrivna i första person.

Intervju med Jan-Erik Ullström

I dag välkomnar vi Jan-Erik Ullström som är aktuell med deckaren ”Med slutna ögon” till Deckarhuset.

 

Med slutna ögon är inte din första bok, även om det är din första deckare. Vad fick dig att byta genre?

Genrebytet var mångbottnat. Jag hade debuterat med över 700 sidor sci-fi/fantasy och i den processen insett att jag kunde skriva. Samtidigt kände jag att jag ville nå så många som möjligt. Dessa två delar, tillsammans med det faktum att jag ville byta genre för att lära känna mitt skrivande, gjorde att jag klev in i deckarvärlden. Min salig mor slukade allt i deckarväg och jag satt mycket med henne som liten, när Miss Marple, Poirot och Morse dök upp i vår TV. Så det har alltid legat där och skavt. Dessutom skulle det bli intressant att följa mitt eget sinne. Vilken väg skulle det ta, när jag inte längre kunde tjusa med monster, alternativa världar och oförklarliga förmågor? Realism visade sig vara väl så spännande. Nu fick jag istället tjusa och locka med berättelse och karaktärsdjup.

 

Elisabeth/”Bettey”, huvudpersonen i Med slutna ögon, är en ganska ovanlig karaktär. Hur skulle du beskriva henne?

Kluven. Minst sagt. Bruten, på gränsen till hel och solid på gränsen till sönderfall. Hon kämpar mot sitt inre, i samma veva som livets bagage tynger henne alltmer. Men hon är stark. Urstark. Elisabeth vet vad hon vill och gör som hon vill. Eller som Bettey vill. Hon vet hur makt kan se ut och hur den kan användas, om så bara genom en blick eller ett skevt leende. Hon lever med sina sår. Intelligent, men samtidigt blind inför det uppenbara. Det är bitvis väldigt synd om Elisabeth Rehn. Det är först när allt faller på plats, som de saknade bitarna visar sitt värde. Det kan vara för sent för Elisabeth. Kanske.

 

Du använder dig mycket av adjektiv och adverb i din bok, något som många författare annars undviker. Hur skulle du själv beskriva ditt språk och sätt att skriva.

Ja det där har påpekats mer än en gång. Jag skriver så som jag gör. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid från det inre. Jag tror att de lager på lager av beskrivningar som orden målar ut, är den bild eller den scen jag ser. Jag skriver en film som bara jag sett. En film jag försöker att återberätta så gott det går. Vissa klarar inte av att läsa in all den informationen. Andra älskar att få det till sig. Oavsett vilket, kommer jag nog alltid att vara en drömmare med en bred beskrivningsflora i mitt sinne. När jag skriver kommer det bara. Det är som att mitt undermedvetna skriver och medvetandet ligger en sekund efter och kastar ”aha”-upplevelser åt alla håll, samtidigt som ”jag” bygger nästa logiska steg i berättelsen. Jag plockar det mesta från nattens drömmar och vrider det till berättelser. Filmer. Som jag upplevt. ”Med slutna ögon” är helt och hållet från en dröm. Det finns ett avsnitt i boken, där Elisabeth drömmer en mardröm med zombie-inslag. Den är rakt av. Nedskriven samma förmiddag. Jag är utbytt mot Elisabeth och min son Olle mot hennes systerdotter Milla. Att jag gör saker som många författare undviker … det vet jag. Men jag är min egen, precis som alla andra förhoppningsvis är i sitt skapande. Jag vill väcka känslor hos den som läser. Väcka tankar. Öppna dörrar. Jag får mycket ovett från andra författare, men det säger nog mer om dem än det gör om mig. Jag kör på. Alltid. Musik i öronen och in i bubblan. Hellre egen och ihågkommen av få, än normsmittad och hyllad av massan. Alla kan skriva. Börja!

 

Med slutna ögon är en del av Rehnserien, när kommer nästa del?

I detta nu (20130218) är den 21 kapitel gammal. Troligtvis landar den på 37-38 kapitel, som sin föregångare. Förhoppningen är att den skall finnas till hands lagom till semestertiderna. ”Med slutna ögon” kan läsas som en fristående bok, i och med det hängande slutet. Men den har en fortsättning som tar vid omedelbart, för den som vill veta hur allt till slut landar. Jag hoppas att jag får möjlighet att skriva fler böcker i Rehnserien. Karaktärerna växer och att kunna skapa fristående berättelser om dem i framtiden, skulle inte vara några problem alls. Det flödar. Så sent som igår hojtade två läsare: ”SVT! FILM! SERIE!”

 

Så tillsist. Vilken fråga skulle du ställa till dig själv som ingen annan ställt ännu, och vad skulle du svara på den frågan?

Finns det någonting nytt du önskar att du får möjlighet att lära dig under 2013? (Ja. Att skriva filmmanus. Jag har berättelser som skulle passa så mycket bättre i rörlig bild. I detta nu gnager t ex en svensk dramakomedi med udda touch innanför pannbenet. Människor får tårar i ögonen när jag återberättar storyns ramverk. Den behöver göras.)

 

Stort tack från oss på Deckarhuset för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

Tack för tiden, möjligheten och de givande frågorna.

 

En recension av Med slutna ögon kommer att dyka upp senare denna vecka. 

Intervju med A.S. Swanski

 

I dag blir det en intervju med A.S. Swanski, en holländsk musiker som numer bor i Sverige och som är aktuell med ett helt album inspirerad av svenska deckare!

 [HTML1]

Hur kommer man på tanken att göra ett helt album inspirerad av svenska deckare!?

För två år sen jobbade jag på ett nytt musikstycke som hade något filmiskt och skulle kunna passa till en skräckfilm. Jag hade just läst Johan Theorins Skumtimmen och fick idén att skriva en kort text till musiken inspirerad av Skumtimmen eftersom boken hade liksom musiken något spökaktigt. Demoversionen som jag laddade upp på Internet fick mycket bra respons och då kom jag på tanken att göra fler låtar inspirerade av svenska deckare.

De bästa svenska deckarna är inte bara spännande men ofta berättar något om hur samhället ser ut. I många böcker finns det känslor av indignation och ilska. De ger bra underhållning men samtidigt känner man sig lite obekväm när man läser dem. Egentligen är det hur jag alltid har föreställt mig min musik också. Jag tycker om musik som skapar starka bilder och berätter något om världen. Det är inga schlager som jag gör. Liksom många författare vill jag inte bara underhålla utan också utmana dig som lyssnare. Det är dåligt om människor är likgiltiga inför ett musikverk eller en bok.

Man kan säga att min musik och svenska deckare passar bra ihop. Dessutom har brott alltid haft mitt intresse. Mitt första jobb var som journalist för en holländsk organisation som arbetade med rehabilitering av brottslingar. Jag har besökt fängelser, intervjuat brottslingar, advokater, polis… Så egentligen vår det inte så konstigt att blanda deckare med musik.

 

Det måste vara säkert och anta att du läst mycket svenska deckare(?) Har du några favoriter?

Min far köpte några Sjöwall & Wahlöö-böcker på 70-talet och när jag var tonåring var dessa de första svenska deckarna jag läste. Då bodde jag fortfarande i Holland och det fanns inte många andra svenska deckare i översättning. Det ändrade sig omkring år 2000 då holländska förlaget De Geus kom ut med böckerna av Henning Mankell och Liza Marklund. Jag upptäckte Kurt Wallander som var en sorts uppdaterad version av Martin Beck och kände igen mycket i Liza Marklunds böckerna eftersom jag var journalist själv. Efter Mankell och Marklund började jag läsa många andra svenska deckare och det blev ännu fler när jag flyttade till Sverige. Då lärde jag mig svenska och kunde läsa böcker som inte fanns på holländska.

 

Jag var ur slag när jag läste Roslund & Hellströms Odjuret, och inte bara för att min dotter var i dagisålder då. De skriver om brottslingar på ett sätt som jag känner igen. Jag skrev en låt inspirerad av deras andra bok, Box 21, som var också imponerande även om slutet var inte oväntat. En nyligen inträffad bok som jag tycker mycket om är Illdåd av Thomas Erikson, kanske en av de bästa deckarna jag har någonsin läst. Historien är konfronterande och känns inte alls som en roman. Men ibland njuter jag också av böcker som helt enkelt berättar en bra historia utan samhällskritiska innehåll, till exempel Johan Theorins böcker. På albumet kommer också en låt inspirerad av en bok skriven av Håkan Nesser som är en bra stilist. Leif GW Persson, en annan bra stilist, är inte med men jag har en låt som handlar om Palmemordet för att den har en viss symbolisk betydelse för svenska deckaregenren enligt kritikerna. En låt om en ofattbar true crime i det perfekta samhället som många tänkte inte kunde hända mellan låtar om fiktiva brott i det perfekta samhället som kunde har hänt.

 

Jag läste även att du själv har skrivit en deckare, kan du berätta lite om den?

Boken hette Moscow Hearts och gavs ut för nio år sedan i Nederländerna. Jag skrev den under en pseudonym, Marc Pennartz. Historien handlade om internetbrott och människohandel. Boken fick bra recensioner, men sedan dess var jag mycket upptagen med andra saker. Då hade jag ingen tid för att skriva en annan deckare, men kanske gör jag det en gång ändå. Jag skrev redan deckare när jag var ett barn och jag tycker fortfarande mycket om att skriva. För mig finns det inga stora skillnader med musik. Bara formen är annorlunda.

 

Uppträder du någonsin live med din musik? 

På 90-talet spelade jag i flera grupper och jag skulle gärna spela live igen men jag har ingen band just nu. Det är inte möjligt att göra allt ensam för att jag använder många olika instrument och ljud. Därför använder jag Internet så mycket som möjligt och alla som vill kan lyssna på min musik där utan kostnader. Men visst skulle det vara en spännande upplevelse att göra Deckare-låtarna live.

 

 

Vill du höra fler av A.S. Swanskis deckarlåtar så klicka in dig på hans hemsida!…

Hololand av Erik Ivar Holola

Denna novellsamling roade jag mig med att läsa när jag i höstas bilade genom Tyskland och Schweiz. Novellerna är väldigt korta och en del av dem är snarare ”små scener” än en komplett liten berättelse. 

Ibland är handling tydligen, medan den andra gånger nog måste ”tolkas” fram (vilken i mitt tycke fungerar bra när texterna är så korta). Allt som oftast får jag dock en känsla av att författaren har haft väldigt roligt när han skrivit dessa texter. Jag kan inte sätta fingret på varför jag känner så, men stundtals kan jag nästan se hur författaren suttit och ”fnissat” när han skrivit ett stycke. 

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman recension

Händelser vid vatten blev nyligen utsedd till den bästa svenska deckaren någonsin, jag kan dessvärre inte hålla med. Boken är visserligen inte dålig, tvärt om tycker jag att stora delar är helt okej. Kerstin Ekman är till exempel väldigt duktig på att fånga och skildra olika stämningar. Många scener riktigt dryper av ”stämning”! Det finns en scen med en pojke som sitter fast i en brunn som gav mig gåshud (och det är inte det lättaste).

 

Nej, det är istället karaktärerna som drar ned betyget från mig. Jag kan nämligen inte relatera till en enda karaktär i hela boken. Jag begriper mig helt enkelt inte på dem! Stora delar av boken ska utspela sig på sjuttiotalet i en norrländsk by, men i mitt inre ser jag istället hela tiden ett främmande land befolkat av ett folk jag inte kan förstå mig på.

 

Handlingen

Handlingen är väldigt enkel, men berättas ur en rad olika perspektiv och hoppar även i tiden, vilket bygger upp en spänning som annars inte skulle finnas. Vi som läsare sitter ofta med mer information om handlingen än vad karaktärerna gör vilket hade fungerat bra om jag bara hade begripit mig på varför karaktärerna handlar som de gör.

 

Förlagets beskrivning av handlingen:

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. På midsommarafton kommer Annie tillsammans med sin dotter Mia med bussen från Stockholm. Dan skall möta dem, men han kommer aldrig. Trött och besviken ger sig Annie tillsammans med Mia av in i skogen för att själv leta sig fram till stugan där de skall bo. Trots kartan och den ljusa natten går de vilse och till slut söker Annie hjälp i det blå tältet nere vid vattnet.

Det har gått arton år sedan det fruktansvärda dubbelmordet. Arton år, och inte förrän nu är det någon som börjar ana sanningen bakom det som kastat sin mörka skugga över den lilla byn. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv.

 

Sammanfattning

En okej bok men som, i mitt tycke, lider av ett karaktärsgalleri som det är svårt att ta sig till. Handlingen är enkel men har en tvist som vi som läsare får vetskap om långt före karaktärerna i boken (vilket både känns originellt och fungerar bra).

 

Tre deckare – Under ytan

Noveller är så underskattade! Denna ljudbok är bara dryga timmen lång men är ändå naggande god! Det är Läckberg, Kallentoft och Rosman som står för de tre berättelserna.

 

Camilla Läckberg

Läckberg är först ut med Änkornas Café och hon får in en riktigt fullträff! Hon behärskar formatet perfekt och serverar en ”mysig” historia om kvinnomisshandel(?!) Ja, det låter absurt men hon lyckas faktiskt med detta. Högsta betyg!

 

Mons Kallentoft

Sedan kommer Bortom paradiset av Mons Kallentoft, en novell som tyvärr helt missar målet, i alla fall för mig. Jag var tvungen att lyssna på den två gånger för att överhuvudtaget förstå vad den ville säga. Att den dessutom ligger inklämd emellan två mindre mästerverk gör den knappast bättre. 

 

Ann Rosman

Ann Rosman får avsluta med Gasten på Vannholmarna, en minithriller/spökhistoria som lyckas med konststycket att kännas ”större” än vad det lilla novellformatet borde tillåta. Fullträff här också!

 

Hitta boken:

Boken på Storytel…

Boken som nedladdningsbar mp3 på Adlibris…

Boken på CD på Adlibris…

The Oxford Murders – Filmen

Denna film från 2008 med Elijah Wood i huvudrollen har recenseras tidigare här på Deckarhuset. Erica gillade den inte alls och Sara gav den knappt godkänt. 

 

Förvånad

Jag blev därför både förvånad och glatt överraskad när jag själv såg den i går. Jag tyckte det var en helt ok film! Inget mästerverk men ändå klart underhållande.

Jag kan dock hålla med om att första halvan är mycket starkare än den andra halvan. De lyckas nämligen bygga upp en väldigt tätt, ruggig stämning i första halvan som dessvärre försvinner någonstans i mitten av filmen. Elijah Wood lyckas inte heller helt övertyga som ett matematisk geni, han är ingen katastrof i rollen, men långt ifrån bra.

 

Handlingen

En utbytesstudent, Martin (Eliah Wood), kommer till Oxford för att arbeta på sin doktorsavhandling. Hans dröm är att få den något underliga professorn Seldom (John Hurt) som sin handledare. Martin har länge haft Seldom som någon slags idol och han blir även inneboende hos en äldre dam (och hennes dotter) då hon är vän med Seldom.

Martin lyckas dock inte så bra med att få kontakt Seldom, i alla fall inte förrän han en dag möter honom i dörren till den äldre damens hus. När de sedan kommer in finner de henne mördad och nu börjar jakten på en mördare som har en tendens att lämna en rad med matematiska gåtor som ledtrådar efter sig…

 

Tidigare på Deckarhuset:

Erica om samma film…

Sara om samma film…

Erika om boken filmen bygger på…

Frågor och svar om ljudböcker

Oj, fått hela 3 e-post med frågor om ljudböcker sedan i julas 🙂 Jag är långt ifrån en expert på området men tänkte svara på frågorna jag fått här på sajten också.

 

1) Jag tänker ge min tonårsson en ljudbok i julklapp. Jag hade först tänkt ge honom en bok på CD men kom sedan på att han inte ens har en CDspelare. Kan du rekommendera något?

 

Det här är svårt. Format när det kommer till ljudböcker är en djungel! (Jag har skrivit om detta tidigare här…) Problemet är att det inte finns någon riktigt standard. Många e-handlare i Sverige har därför börjat sälja ljudböcker i mp3-format (med ett vattenmärke som talar om vem som köpt den, men tack och lov utan något inbyggd skydd (DRM) som begränsar hur du kan lyssna på den) Fördelen är att de kan spelas på i stort sätt alla spelare/smarta mobiler och datorer som finns, nackdelen är dessvärre att en bok ofta är uppdelad som flera filer och att ljudboksspecifika funktioner ofta inte fungerar i din spelare (så som bokmärken och snabbare/långsammare hastighet).

 

Själv har jag helt slutat med att köpa ljudböcker utan har istället börjat använda mig av en streamingtjänst. Där betalar du en abonnemangsavgift varje månad och beroende på abonnemang får du tillgång till allt ifrån 1 upp till oändligt många ljudböcker i månaden.

Finns flera olika, själv föredrar jag Storytel (men det är en smaksak). För att kunna lyssna på böckerna när du är på språng behöver du en smart mobiltelefon som kan ladda ned streamingtjänstens app (Jag använder min iPhone).

 

Jag hade rekommenderat dig att ge bort en månadsabonnemang på en streamingtjänst istället för att köpa en bok.

 

 

2) Ni tipsade om en streamingtjänst för ljudböcker (namnet på företaget utbytt mot en streamingtjänst för ljudböcker) i dag. Jag har länge varit intresserad av att prova på dom men jag undrar hur många böcker man hinner lyssna på under en månad.

 

Hej, oj vilken fråga. Beror väl på hur/när du lyssnar på ljudböcker och hur långa de är. Själv lyssnar jag endast när jag lämnar hemmet (spelar ingen roll vart jag ska, även om jag bara ska till kiosken på hörnet för att handla mjölk så lyssnar jag ett par minuter) och när jag städar eller lagar mat (jag lagar alltid middagen och jag tycker verkligen det är SJUKT tråkigt att laga mat, men med en bok i öronen är det helt ok).

 

De flesta ljudböcker (i alla fall de jag lyssnar på) är någonstans mellan 10-20 timmar långa och jag lyssnar nästan alltid med 1,5 gånger hastigheten.

 

Jag brukar normalt hinna med 3-4 ljudböcker i månaden.

 

 

3) Jag lyssnar på väldigt mycket ljudböcker i min Iphone, den har några år på nacken nu, den är så där lite bullig med plast på baksidan. Du skrev på Deckarhuset att du brukade höja hastigheten när du lyssnade på ljudböcker på din Iphone. Det låter väldigt trevligt men hur gör man? Jag har försökt hitta inställningen men inte lyckats, kan det vara så att min telefon är för gammal?

 

Hej! Nej, din telefon är inte för gammal. Den funktionen är dock inte alltid tillgänglig. Det beror på i vilken app du lyssnar på böckerna i och även i vilket format de är i.

Om du använder en streamingtjänst (vilket jag fick uppfattningen att du inte gör) så finns inställningen i direkt i den appen. Om man som jag använder Storytel verkar det dock endast vara möjligt att höja hastigheten om man lägger den aktuella boken i flightmode (hela boken laddas då temporärt ned till din telefon).

 

Jag gissar dock att du lyssnar på ljudböckerna i iPhones egna iPod app. I den kan du bara höja hastigheten om ljudboken är i Apples egna ljudboksformat (det funkar alltså inte om den är i t.ex. mp3 som är väldigt vanligt förekommande i Sverige). Du kan läsa mer om detta här (läs även kommentarerna för där lade jag in en länk till hur man kan konvertera en bok till Apples format)